Jag kommer närmare, närmare ett av mina mål!

Jag visste att september skulle bli en intensiv månad för mig. Och plötsligt har september försvunnit och oktober tagit vid. Ute har det visst blivit höst. Känns som jag upptäckte det här om dagen. Stundtals känns det som jag levt i en egen bubbla, i ett slags vakuum samtidigt som allt har gått väldigt fort! Den här hektiska, intensiva månaden vart tog den egentligen vägen?

Önskan om att få läsa till PT har kommit och gått hos mig under ganska lång tid. Det hela började som en försiktig formulering som typ "det vore roligt MEN"... Kanske är det en kombination av flera faktorer som gjort att det dröjt? Omständigheter? Tillfälligheter? Egna valda sanningar? Vartefter tiden gått så har den här önskan övergått till mål. Och fler omständigheter gjorde att jag till slut bestämde mig...  Och när jag väl bestämde och anmälde mig till PT-utbildningen så var det som om hela själen och hjärtat jublade, tackade och log! Där och då kändes det både läskigt och spännande!

Och nu, under september och första helgen i oktober så har det här beslutet inneburit att jag fått möjligheter att utbilda mig till just personlig tränare! Det känns lika märkligt som självklart! Och jag är sååå oändligt tacksam för att jag äntligen tog de här klivet!

Utbildningen har varit så lärorik på alla möjliga sätt! Jag har lärt mig massor, både kring träning men också om mig själv! Naturligtvis har jag med mig en hel del tack vare min egna träning och jag har med mig massor av inspiration och kunskap tack vare min egna PT-träning tillsammans med Niki, han är en fantastisk inspirationskälla och förebild för mig!

Samtidigt som jag pluggat har jag jobbat som vanligt. Jag skulle inte rekommendera den här kombinationen av jobb och studier till någon annan, men det har fungerat, även om det har funnits perioder då det känts som om hjärnan ska explodera eller att det ska bli kortslutning ;-) Det har varit en intensivt och lärorikt period. Och inspirerande och rolig! Under den här perioden har jag också varit förvånansvärt bra på att ta en sak i taget, eller rättare sagt några dagar i taget... inte hela september på en gång och inte alla utbildningsdagar på en gång.... hemuppgifter... inläsning... vardagsbestyr... jag som annars har en förmåga att ta allt på en gång med mer eller mindre lyckat resultat :-) Utbildningen har varit och är sååå enormt mycket mer än "bara" en utbildning, det är svårt att beskriva men... hela mitt väsen, själen och hjärtat tackar!

Söndagen, för 2 veckor sedan, var det dags för examination, innehållande både praktiskt och teoretiskt prov. Jag har varit supernervös inför det och söndagsmorgonen var inget undantag, men när jag väl kom till skolan och fick på mig gympa skorna kändes det annorlunda. Veckan/veckorna innan provet har jag laddat och boostat mig själv på alla möjliga vis, tänkt tankar som tankar och inte tankar som stjälper! I stället för ex. "tänk om jag får kortslutning"...  så har jag ändrat spår  till... "kanske kommer jag att vara nervös och det är helt ok. men jag kommer att ha full koll"! Och det funkade :-)

Även om jag knappt ihåg vad jag gjorde på testmetodiken ;-) Det var visst kroppsanalys, uthållighets test och beskrivning av coopertest.Efter den praktiska delen var det dags för 4 timmars teoriprov! Jisses! Behöver jag säga att jag var trött efter!?

Nu väntar jag på det slutgiltiga svaret och bedömningen! Borde ha det vilken dag som helst...  Jag vet redan nu är att jag är godkänd på den teoretiska delen! Åh, underbara känsla! Jag är inte riktigt framme ännu vid ett av mina mål, lic.personlig tränare, men jag är väldigt, väldigt nära :-) <3