Idag var det inte musklerna som blev tömda

Undrar om morgonens spinningpass var tuffare och intensivare än vanligt? Nog för att jag tyckte att jag trampade på ungefär som vanligt... :) Hur som helst så kände jag mig helt urblåst och tömd direkt efter.

Även om musklerna naturligtvis blir trötta under ett träningspass så upplever jag, vid sådana här tillfällen, att det är som om hela kroppen funderar över vad som har hänt egentligen :) Fokus och kraft har funnits under passet men så plötsligt är det som om det saknas något.  Kroppen känns helt urvriden. Känner Du igen känslan? Den kan vara både överrumplande och samtidigt väldigt påtaglig.

Även om jag verkligen inte förespråkar att man ska bli "helt slut" vid alla sina träningspass så kan jag ibland bli lite fundersam över hur det kommer sig att så många kan se så oberörda ut när de tränar, svala och osvettiga på något vis ;)

Morgonens frukost gjorde mig gott; sojayoghurt med svarta vinbär, ägg som blev perfekt kokta medans jag stod i duschen och kokoskaffe :) Trots att jag tycker att jag ätit bra så kändes det som om mina depåer verkligen behövde fyllas på.


  

Hjärnan är förunderlig

Igår var jag på en spännande behandling/session där kroppen kom ner i djup avslappning...

På tal om att jag brukar kunna bli väldigt "off" vid olika typer av meditation och avslappningsövningar så verkar det som om delar av mitt sifferminne försvann under gårdagens session ;)

När sessionen var avslutad och det var dags att betala så kändes det som om delar av mitt sifferminne var utraderat, koden till betalkortet var som bortblåst ;) Jag tittade på betaldisplayen men den kändes väldigt främmande. Den enda koden som dök upp var till låset och nyckelbrickan på jobbet. Ibland är det ju så att kroppen och fingrarna minns, men inte ens det. Nu löste sig det hela enkelt med en underskrift istället. Men tro inte att minnet har kommit tillbaka ;)

Massor med 4-siffriga kombinationer har farit runt i huvudet på mig, men dessa har bara fört med sig att pinkoden nu är spärrad. Världsliga och triviala problem, ja visst, men en aning irriterande, tur att det går lätt att lösa :)

Lägereld och lång trappa

Det blev ett fint yoga pass för mig/oss i går :)

Jag blir mer och mer övertygad om att yogan har effekter på mig på ett sätt som inte går att förstå eller förklara. Och det är ju inte heller nödvändigt. Även om jag samtidigt, ibland, verkligen vill förstå och förklara vad det är som "händer" och kommer till mig i samband med yogan. Visst blir kroppen, musklerna och binväven både rörligare och smidigare men för mig är det så många andra dimensioner som också berörs och påverkas.

Som jag berättat tidigare så brukar jag ha en intention inför och med passet när jag landar på yogamattan. Igår var det som om jag letade efter ord, men istället för att något ord dök upp så dök det upp en bild av en eld, en fin, flammande orange eld på näthinnan :) Där och då tog jag bara emot bilden, utan att analysera eller riktigt förstå vad den betydde...

Samtidigt som positionerna hålls ett tag så upplevde jag samtidigt ett skönt flöde i rörelserna och andetagen. Under passet får vi med oss två frågeställningar: vem är jag? Och vem vill jag vara?

Passet avslutades med en guidad meditation som jag upplevde som väldigt skön, även om jag inte har helt lätt att återge den för jag försvann bort....:) Den började med att man skulle tänka sig att man stod högst upp i en trappa. För mig blev trappan väldigt tydlig men det var ingen trappa som jag sett förut. Steg för steg guidades vi nedåt, varje steg som vi tog blev upplyst. Själv vet jag att jag hann tänka/känna att jag kände mig så trött... att benen liksom inte orkade ta stegen, att trappan var så lång... i nästa stund hade jag nog hamnat längst där nere utan att riktigt veta hur det gått till för jag bara försvann bort. Själv hade jag helst legat kvar där nere en lång stund för det kändes ännu jobbigare för mig att ta mig upp igen.

Jag tycker att det är både märkligt och spännande hur meditationer och olika typer av avslappningsövningar påverkar mig. Själv blir jag ofta väldigt "off", hela jag påverkas. Gårdagen var inget undantag. När jag kom hem plockades linserna ur i en hast, jag drack lite vatten och gick sedan och la mig och somnade i stort sett direkt. Namaste <3

Anmäld :)

Lördagens lopp har givit mig mersmak :) Jag vill springa flera lopp! Redan nu är jag anmäld till ett lopp, men det går inte av stapeln förrän i slutet av september. Förhoppningsvis dyker det upp något annat lopp innan dess...

Loppet i september har jag sprungit tidigare. I år är det tio år sedan sist, så jag tänkte att det vore roligt med ett 10-årsjubileum :)  Det är ett lopp som betyder lite extra för mig ur flera olika aspekter. Det var mitt första springlopp någonsin:)

När jag sprang det första gången hade jag varit i gång med min Form träning under några år och var i färd med att genomföra tjejklassikern. Jag ansåg mig verkligen inte som en person som sprang några lopp, under flera års tid hade det också varit omöjligt pga. långa och envisa skadeperioder. Men nu ingick det ju i klassikerna så på något sätt skulle jag genomföra det.

Med en del löpning (väldigt lite), massor med Formträning och någon märklig matematisk kalkyl trodde jag då att min tid skulle bli 70 minuter. 5 km. sprang jag ju på 30 minuter, då skulle ju 10 km. gå på 60 minuter och jag hade även hört att det var väldigt kuperat och jag skulle ju inte orka hålla samma tempo rakt igenom så 70 minuter verkade rimligt.

Min fantastiska tränare sa att jag hade fysisk och mental kapacitet att springa på 60 minuter. Jag minns så väl vad jag tänkte då! Jag sa det nog inte högt men det som for genom mitt huvud var "stor risk". Stor risk!? Ja det har hänt en del i mitt tänk sedan dess ;) Men kanske var det också i den kommentaren som något omedvetet frö tog fäste... Vid flera tillfällen, veckan innan loppet, så dök det upp som en måltavla framför mig där det stod 58. Bilden dök upp gång på gång... Jag slog snabbt bort den för den var ju så orimlig, jag hade ju min matematiska kalkyl ;)

Jag kan fortfarande minnas känslan när jag sprang i den kuperade terrängen där ute på Lidingö, lyckan och glädjen över att över huvud taget kunna springa men också på hur bra det kändes och gick :) Och klockan? Ja, jag tycker fortfarande att det var som magi för den stannande på 58,05!

Jag har med åren lärt mig att matematiska kalkyler inte är särskilt hållbara däremot kan uttalde och tydliga målsättningar vara det :) 

818, 20 och 24

Vilken fin och härlig dag det blev igår :)
Knivsta marknad och för min del årets första springlopp:)

Jag hade glädjen att först få springa 8 km. loppet. Jag känner mig nöjd över min egna prestation, även om jag under själva loppet inte hade helt lätt med att komma in i en skön springrytm. Ett löjligt håll och en påtaglig värme störde rytmen en del och även om jag hällde i mig och på mig vatten så kändes det som om kroppen verkligen fick jobba för högtryck... benen var lätta men jag var kokhet.

Till mina supporters och hejarklack hade jag sagt att dom kunde räkna med mig i mål efter ca. 45-47 minuter.... klockan stannande på 44,20 :)

Efter mina egna 8 km. hade jag glädjen att möta upp BÅDA mina springkompisar. Istället för att vara publik hade min yngsta springkompis ändrat sig i sista stund till att själv vilja vara med och springa. 

En förväntansfull trio,

en riktigt stolt moster tillsammans med de finaste springkompisarna :)

En nöjd trio, strax efter målgång :)

Jag fick äran att vara springsällskap till båda tjejerna. När stora syster och jag kommit i mål sprang jag iväg och mötte upp lillasyster. Härligt att få springa loppet och passera mållinjen tillsammans med båda tjejerna <3 Det kändes (extra)bra att få avsluta gårdagens spring i backen vid järnvägsviadukten, med lätta och starka ben, den backen har jag ju i samband med ett PT-pass "tjuvtränat" i för några veckor sedan ;)  

Imorgon :)

Imorgon är det dax :)
Dax för årets första spring lopp.
Jag ser fram mot det :)
Det här är ett lopp som jag tycker om, det är välarrangerat och bjuder på fina sträckor att springa.

Mina ben känns ungefär som dom brukar kännas dagen/dagarna innnan ett lopp :) Dvs. tröga och tunga ;) Ja, känslan känns igen, särskilt bekant är det från mina tidigare klassikerrundors lopp, då har även förkylningstendenser kunnat dyka upp. Som tur är brukar allt fixa sig när det väl är dax :)  

Det är några år sedan sist, men jag har deltagit tidigare, både på 8 km. och 1 km. Jag har även sprungit hela varvet rund sjön, dvs. 16 km. Imorgon blir det med största sannolikhet 9 km.
Först 8 km. därefter ytterligare 1 km. tillsammans med en av mina fina vänner :) Min andra springkompis har bestämt sig för att hon inte ska springa, istället ska hon vara publik och heja på oss :)

Mitt mål och ambition med morgondagens lopp är att njuta, och det kan man ju göra på många olika sätt :) Jag har bestämt mig för att springa utan klocka även om jag samtidigt naturligtvis vill springa på en bra tid. En bra tid utifrån mig själv. Jag tänkte att känslan i kroppen ska få avgöra, jag gör helt enkelt det bästa för dagen så får jag se vad klockan sedan stannar på :)

Glädje

Träningen är verkligen betydelsefull för mig :)
Dagen har bjudit på två härliga pass.
Ibland blir energin så påtaglig, precis som på kvällens boxpass :) Energin liksom virvlar och dansar runt ;) Det är njutbart <3

Expansions fas

Frisk och kry men ändå inte helt i form, ja ibland känns det så.

Energin är låg och det kan kännas som om själen skulle vara lite trött <3

Häromdagen önskade och tänkte jag att va´ bra det skulle vara om jag kunde koppla på ett dropp på mig själv för att så snabbt som möjligt återställa balansen i kroppen :)

Och även om mat och dryck är viktigt så är det ju inte alltid det som behövs

för att återställa jämvikten och balansen :)

I vissa lägen märker jag hur gärna jag vill och försöker hitta genvägar ;)

 Men genvägarna skapar sällan något varaktigt lyckat resultat - tvärtom. 

Och även om jag ibland försöker springa förbi eller hoppa över, så går det liksom inte, för hur fort jag än lyckas springa eller hur högt jag än hoppar så hinner det alltid i kapp på ena eller andra sättet, vissa saker behöver man helt enkelt ta hand om. Det är ju verkligen inte alltid lätt, bekvämt och enkelt. Det kan vara både läskigt och smärtsamt. Men samtidigt är jag helt övertygad om att i allt detta kan det finnas en enorm expansionsfas, det kan finnas utrymme för lärdomar och växande. 

Väx(t)kraft

De senaste dagarnas värme har verkligen väckt naturen ur vintervilan, vilken explosion av blom och grönska, det är så fint :-) Jag tycker om årstidernas växlingar, alla perioder har liksom sin charm. Och hur skulle naturen kunna bjuda på all denna prakt om den inte också fick möjligheter till stillhet och vila?

Idag har jag känt mig lite som en trädgårdstomte.

Det är verkligen något speciellt för mig när jag får hålla på med jord...

Jag tycker om det :-)

Har fixat och grejat.

 Dahlior har planterats och tomatplantor har givits större växutrymme,

några plantor hamnade direkt i växthuset medan några tomatplantor hamnade i krukor.

Så småningom kommer krukorna att få flytta ut på altanen men ännu så länge får dom bo i växthuset. 

Av säsongens första rabarber blev det, till eftermiddagsfikat, en god och smarrig paj :-)

Fika och godis

 Kvällens fika, tillsammans med kaffe :)

Spira



Den 28 april täcks frön med jord...

Och nu går det att njuta av dessa gröna, krispiga, saftiga skott.

Så enkelt och så gott :)







Kropp och själ

Yogan hjälper mig verkligen att landa, ibland på ett väldigt kraftfullt, omskakande och burdust sätt.

Och hur konstigt det än kan låta så sker det alltid samtidigt på ett väldigt kärleksfullt, omfamnade och omhändertagande sätt.

 Jag brukar ofta ha en intention med mig inför passet. Det tipset fick vi med oss som gick Annas yogakurs tidigare. Det är en fin och bra tanke tycker jag, "Vilken intention har jag med dagens pass"? Naturligtvis handlar det inte om att man ska prestera eller åstadkomma något! Intentionen kan ju i princip handla om vad som helst. Kanske skulle jag ha haft acceptans i går? Men det var inte det första ordet som dök upp i mitt medvetande utan de ord som kom till mig var "öppna upp och ta emot". 

Gårdagens pass skulle vara ett lugnt, myspys pass, inget ryggradsöppnande pass, inga alltför tuffa positioner... När jag hörde det kändes det väldigt bra... just där och då var det precis det jag ville ha och trodde mig behöva.

 Istället för att bli ett lugnt, myspys pass så blev det någonting annat för mig. Kanske, på ett sätt, det mest kraftfulla jag hittills har fått uppleva? Trots att jag har fått uppleva liknade reaktioner och effekter några gånger tidigare så blir jag både överrumplad och förvånad.

Kroppen känns inte speciellt stel ändå känns det som den, framförallt till en början av passet motarbetar. Jag börjar må illa. Sedan dyker det upp bilder på näthinnan. Jag får verkligen koncentrera mig på andetagen. Sedan kommer känslorna. När vi befinner oss i löparstretchen så kommer en tanke till mig: "ibland är acceptans kanske det svåraste". Jag vet inte var tanken kommer ifrån, den bara dyker upp... och kanske är det så att acceptans inte alltid är det lättaste i alla situationer? Flera positioner känns befriande sköna :) Tex. liggande rotation till just vänster och sadelns och kamelens positioner...  i de positionerna blir det extra påtagligt att ljus energi strömmar till mig och jag fylls på med ljus energi :) Den avslutande avslappningen vet jag inte mycket om annat än att det känns väldigt skönt, den får mig att sväva iväg, flyta bort och försvinna för en stund :) Helst av allt vill jag ligga kvar där på golvet... inte prata med någon... Det känns som jag befinner mig i någon sorts dimma när jag reser mig och ska samla ihop mina saker och gå ifrån. Jag känner mig väääldigt långt borta.  

När jag kom hem igår så plockade jag ur linserna, drack lite greens och gick och la mig nästan på en gång... Så skönt att få sova. Natten har bjudit på djupsömn, så djup att jag vaknat med huvudvärk... Idag har jag ledigt och det finns tid och utrymme till att vara, ta det lite lugnt, jag behöver inte vara i kopplad, upp kopplad, påslagen, utåtriktad i stort sett hela tiden. Kanske blir det en springrunda tillsammans med mina fina vänner :)

Tisdagsbox :)

Det förvånar mig att det är förhållandevis få som hittat till boxpassen.

Själv tillhör det, som bekant, ett av mina verkliga favoritpass :)

Det finns nog en del som har en uppfattning om hur just boxpassen är utan att själv ha varit där.

Kom och testa :)

Jag tycker om att inget pass är det andra likt, grunden är naturligtvis densamma men övningar och upplägg varierar från vecka till vecka. Ibland funderar jag på var alla idéer till övningar kommer ifrån? Det är kul, givande och inspirerande med kunniga och kreativa instruktörer :) Det skapar både glädje och utveckling för mig/oss :)

Kvällens pass var lika bra och roligt som vanligt :)

Och som vanligt gick tiden alldeles för fort eller så försvann den bara på något mystiskt vis.

 Passet bjöd på en del nya övningar bla. en del hopprepshoppning och benspark :)

Vid bensparken var jag glad för att jag just ikväll hade två boxkompisar, den ena var betydligt lättare att köra mot än den andra ;) 

Mjölksyra sällskap

Jobbigt och skönt, ja visst kan jag summera morgonens pass precis så :)

Niki bjöd med oss på ett pass med verkligt bra musik, sån´musik som jag tycker om. 

 

Under uppvärmningen upplevde jag att Herr Tabata gjorde sig påmind i mina ben, jag umgicks med honom en stund igår. Som tur var kom benen snabbt igång,  så istället för Herr Tabata blev det stundtals sällskap av fantastisk mjölksyra:) Trevligt sällskap som jag gärna har om än inte allt för länge ;)

 

Direkt efter spinningdelen kan jag säga att jag kände mig en aning urblåst och tömd, mjölksyran fanns liksom inte bara i benen utan i hela systemet, men efter lite coreträning, dusch och en härligt god frukost så är kroppen i fas igen :)    

Förutom soyayoghurt med hallon,

 ägg så njöt jag även av ett glas med rykande kaffe med en mixad matsked kokosfett till frukost, 

jag rekommenderar dig att testa, kaffet smakar verkligen gott tillsammans med det mixade kokosfettet :)

Fy farao vad bra!

Träning är verkligen inte "bara" träning.

Dagens pass med min fantastiska PT var så otroligt bra.

Och jag var också otroligt bra ;)

Jag tycker så mycket om och uppskattar verkligen att få köra PT tillsammans med Niki.

Vid det här laget så har det blivit en hel del pass tillsammans och jag har verkligen givits möjligheter till utveckling och växande på alla möjliga och omöjliga sätt :) Jag tycker om det holistiska förhållningssättet, helhetssynen, som jag upplever har genomsyrat och genomsyrar och följer med som en röd tråd i den personligaträningen. 

Idag bjöd Niki med mig på ett intervallbaserat pass både ute och inne :)

Jag var så fokuserad så om Du skulle fråga mig om vilka som var i gymmet

eller vilka som passerade vid järnvägstunneln så har jag ingen aning. 

Även om jag jagar sekunder, hundradelar och tiondelar

på sprinintervallerna så är det som om tid och rum försvinner ;)

Naturligtvis finns tröttheten där, flåset och ansträngningen, en puls som stundtals snuddar vid max... men också snabba ben och en kropp som vet exakt vad den ska göra.

Som avslutning på passet plockas en kudde fram,

för ett kort ögonblick funderar jag på om jag ska få lägga mig ner och vila ;)

Men kudden visar sig vara en gräns för hur djupa de avslutande armhävningarna ska vara.

Jag ska maxa, om jag minns rätt så gissar jag på att jag ska klara 25. Det blir 30 :)

  

Jag blir själv fascinerad över min förmåga att hitta fokus, över min styrka och över min förmåga att kunna koppla bort "allt", jag vet inte riktigt hur jag gör utan det sker liksom helt av sig själv.

Jag bara ÄR.



Den bästa träningen

Det finns de som säger att den bästa träningen är den som blir av

och visst kan det ligga någonting i det uttrycket.

Vilken är din bästa träning?

Jag vill påstå att all min träning grundar sig på lust och glädje. Och naturligtvis kvalité och kunskap. Om inte lusten och glädjen fanns med så hade aldrig träningen fört mig dit jag är idag.

 I lusten och glädjen väcks nyfikenhet och nya tankar, idéer och mål dyker upp längs vägen. Träningen kan föra in en på vägar som man själv aldrig hade kunnat ana. Det som kändes osannolikt från början kanske så småningom utformar sig till ett tydligt mål. Så har det varit för mig genom (tränings)åren, det har bla. handlat om att genomföra olika lopp, allt från tjejklassikern som förde mig vidare till flera klassikerrundor och som så småningom blev ett maraton. Det har även handlat om andra fysiska mål som tex. att lära mig att stå på huvudet och slå över i brygga, hjula, göra kullerbyttor, lägga på mig mer muskelmassa, få tydligare konturer osv. och även olika mentala mål. 

Favorit

I kväll är det vila.
Jag laddar inför morgondagen ;)
Då är det äntligen dags för favoritträningen,
den träning som jag tycker så mycket om :)

Varm i hjärtat

 Startade morgonen med en springrunda tillsammans med mig själv.

Lite senare blev det ytterligare en springrunda tillsammans med det finaste sällskapet <3

 Det är inte bara solen som värmer på en sådan här runda.

Som moster blir jag så varm i hjärtat och stolt av att ha mina tjejer som sällskap,

dom är så fantastiskt duktiga :)

  

Det känns verkligen roligt att tjejerna springer ifrån mig. Dom springer sååååå fort så att dom dricker slut på mina vattenflaskor. (oj, nu har jag visst en av mina springkompisar som är med och skriver här ) :)