Förändring och utveckling

Lidingö har en speciell och särskild betydelse för mig.

 Inte så att jag vistas där särskilt ofta, däremot var det på sätt och vis där som min Formkarriär startade 2001. Och det var där jag deltog i mitt första lopp 2003!

 

Där och då hade jag efter en långvarig smärtrehabilitering påbörjat

 en 2-årig hantverkspedagogutbildning just på Lidingö.

 Inte så att jag hade blivit kvitt min smärtproblematik som bla. innebar en oledad fothylsa och stora svårigheter att gå däremot innebar utbildningen en "om/nystart"

 efter en omtumlande och turbulent rehabperiod.

 

 Och hur konstigt det än kan låta var det på sätt och vis utbildningen som även förde mig till Form :-) 

 

Efter en intensiv målningsperiod på skolan sa min axel ifrån... med en smärta som bara tilltog trots vila och jullov bestämde jag mig för att kontakta vårdcentralen. På vårdcentralen var det omöjligt att få en tid, tack och lov för det ;-) jag hänvisades till akuten ...

Men... Jag kom vare sig till vårdcentralen eller akuten däremot till Form!!!

 

 Egentligen var det inte "bara" en axel som ropade på hjälp...

Det var mycket som höll på att haverera...

 Oj, om jag hade vetat <3 vad och hur fortsättningen skulle bli:-) 

 

 Efter ett antal behandlingar tog jag beslutet att börja träna!  Det beslutet kanske är ett av dom viktigaste besluten som jag hittills har tagit? Träningen tog fart... för mig innebar det en totalomvändning och totalförändring i hela min livsstil, i tankar och beteende och så småningom även i "mående". Hela jag förändrades på ALLA tänkbara sätt :-)

 

Ett par år senare återvände jag till Lidingö för att springa mitt första springlopp! Springlopp!!! Tjejlidingö 2003!!! Jag som tidigare varit så rörelsebegränsad!!! Det blev och var magi på alla möjliga sätt :-) Det kändes så fint och speciellt att det var just på Lidingö som mitt första lopp ägde rum...  Efter det har det hunnit bli fler lopp både Lidingöloppet 3 mil, 1 mils lopp, 1 mara och några klassiker rundor :-)

Det känns märkligt att det är 10 år sedan som jag sprang där i skogen
och backarna för första gången...

 För att fira detta 10-årsjubilum tyckte jag att det passade perfekt att
 återvända och delta i tjejlidingö igen.
Så idag var jag där för att fira mig själv :-)!!! 

Dagens lopp kändes inte alls så magiskt som det gjorde för 10 år sedan där i skogen och backarna...

 

Men jag är nöjd :-)
Trots en sen startgrupp och trängsel lyckades jag hålla mig på "rätt" sida om timmen ;-)
59:56 :-)

Lyssna!

Jag vill verkligen vara i kontakt med och i mig själv. Hela mig själv.

 Trots att jag har jobbat mycket med mig själv så smyger sig dom här tillfällena på

 då jag under perioder hamnar i ett alldeles för högt tempo och stress,

 samtidigt som jag då också är alldeles för mycket uppe i huvudet.

 Jag "stänger av".

 Istället för att lyssna på kroppens signaler,

 känna och reagera

så kör jag på och resonerar med någon sorts logik över saker som har hänt

 och hur dom på bästa sätt ska eller kan hanteras och lösas.

 Det är som om jag för en stund tappar en del av riktningen och kontakten,

 kontakten med mig själv och kontakten mellan hjärta och hjärna, tanke och känsla.

Men kroppen är smart, den lagrar, härbergerar och bär på så mycket visdom :-)

 Och till sist säger den helt enkelt i från.

Ibland som en viskning, ibland betydligt högre, sällan är det helt smärtfritt.

 

"Lyssna! nu är det nog",

 

Det är dags att sakta in och sänka farten, lyssna och återuppta kontakten <3 

Anta utmaningar

Tanken från början med det här inlägget var att berätta om den inspirerande 4 timmars yinyoga workshopen tillsammans med Magdalena Mecweld som jag, i söndags, hade glädjen att delta i, men texten blev så här istället... (fotona är från söndagens workshop)

 

Ibland kan det nästan te sig märkligt hur vissa saker bara dyker upp och kommer till en tycker jag.

Precis som på beställning.

Just i den här stunden som man kanske behöver det som bäst.

 

Under en period under försommaren önskade jag mig en utmaning.

Ingen sådan här utmaning som kommer oinbjuden och som slår med full kraft bakifrån så att man varken hinner parera, värja eller skydda sig. Ingen sådan här utmaning som man kanske stundtals tror ska ta livet av en, om än inte bokstavligt så bildligt. Nej ingen sådan.

 

Utan, du vet, en sådan här utmaning som man på något vis har möjlighet att välja att tacka nej eller ja till. Tacka ja och bjuda in även om det vid första tanken även kan kännas läskigt :-) Den här sortens utmaning som sår frön och får mig/dig att växa på ett mer njutbart sätt jämfört med dom oinbjudna utmaningarna :-)

 

För mig blev rollen som instruktör just en sådan utmaning.

Plötsligt dök den upp.

Och den här gången tog jag chansen, tackade ja och bjöd in.

Men inte på en gång.

Fröet såddes, grodde och slog rot...

 

 

Ögonblicket efter att jag hade bestämt mig och började fundera på olika yogapositioner kom jag inte på en enda position som man brukar göra i ett yoga pass ;-)

Som tur är klarnade tankarna :-)

 



 

Inför mitt första pass blev jag nervös redan när jag såg mitt namn på schemat ;-)

Jag hade även skrivit ner att jag skulle komma ihåg att presentera mig ;-)

 

Trots att det kändes lite läskigt och jag var pirrig så kände jag redan inför, under och efter mitt första pass; "Åh, så roligt och spännande, det här trivs jag med, det här vill jag lära mig mer om"!

 

 

Jag har ju inte instruerat särskilt länge men på något sätt så

 känns det som om jag skulle ha gjort det.

Helt nytt men ändå så bekant på något märkligt vis. 

 

 

Jag tycker verkligen om och trivs med och i instruktörsrollen.

Jag både ger samtidigt som jag får tillbaka massor från/av deltagarna <3 

 

 

Jag tycker om att inspirera och inspireras :-)

 

 

Välkomna :-)



Tjejmilen

I lördags var det dags för ett av mina springlopp som jag planerat för den här säsongen.

Tjejmilen 2013 :-)

Jag tillsammans med 1000-tals andra tjejer, flickor, kvinnor, tanter, damer.

 

Jag tycker att det kan vara roligt att delta i olika lopp, just den här säsongen så har jag valt några kortare lopp, typ en mil och så. Har Du förresten tänkt på vad/hur perspektiven kan ändras, beroende på tidigare upplevelser och erfarenheter. Hade någon tidigare sagt att en mil var ett "kort lopp" hade jag förmodligen funderat vad personen pratade om... Springa en mil, hur går det till osv...

 

  Enligt mig så krävs det ingen speciell planering och förberedelser inför ett milslopp, naturligtvis kan man tjäna på att ha lite spring i benen ;-) Jag själv är övertygad om att "min vanliga träningen" räcker långt :-)

 

  När jag anmälde mig till loppet hade jag helt andra ambitioner, planer och tidsmål än vad jag hade när loppet började närma sig och när jag väl stod på startlinjen och befann mig utmed banan.

Förutsättningarna blev annorlunda mot vad jag hade tänkt från början, planen från början var bla. att, under sommaren, springa betydligt mer än vad jag gjort men jag behövde och valde andra saker istället.

 

När jag åkte iväg i lördags så var det med inställningen att njuta och göra det bästa av dagen :-)

Kroppen och sinnet kändes helt lugnt och avspänt.

Känslan av totalt lugn fanns där även när jag kom ut till start området, där det fullkomligen kryllade av människor, rörelse och ljud.

 

 

Jag strosade runt lite på området, passade på att äta och fylla på med vätska.

Njöt av blå himmel och sol.

 

Enda gången som jag fick ett påslag och kände att stressen grep tag i mig och pulsen steg en aning, innan loppet var när jag en halvtimme innan start hamnade i en av dessa evighetslånga bajamaja köer ;-)

 

Själva loppet gick fint och visst fick jag njuta även om det var trångt, bökigt och varmt.

Njuta av att ha en kropp som fungerar, klarblå himmel, en relativt lätt sprungen bana, vackra vyer...

 

Jag som annars brukar tycka att det är nästan plågsamt att springa i värme tycket att det gick riktigt bra, jag hade druckit vätskeersättning innan och såg även till att dricka under loppet och även hälla på mig vatten.

 

 Under loppet kände jag att jag hade god hjälp av mina tankar :-) Jag lyckades hålla mig relativt lugn trots trängsel och bök. Jag insåg och bestämde mig också rätt snabbt för att det inte var rätt tillfälle att försöka göra mitt person bästa på milen ;-) Inte heller att slösa energi med att försöka kryssa mig förbi eller hoppa över dom som sprang precis framför mina fötter ;-) När andhämtningen blev allt för ansträngd och flåsig började jag istället fokusera på att andas med djupa, lugna andetag. Jag kan väl inte påstå att andetagen blev direkt lugna men betydligt skönare. Jag fokuserade även på hur hjärtat syresatt varenda liten cell i min kropp på ett perfekt sätt :-) Det är inte alltid som jag har tankar som tankar men dom är väldigt sköna när dom finns där.

 

Strax efter att jag kom i mål infann sig en väldigt märklig och helt obekant känsla:

det kändes ungefär som att "jaha det var det". Varken nöjd eller missnöjd, inte heller ett anti klimax utan mer som ett konstaterande.  

 

 

 

Har min mage haft semester?

Igår var det så återigen äntligen dags för boxpasset :)

Något som jag verkligen längtat efter och sett fram mot...

Även om passet har bytt dag och tid så känns ordningen återigen återställd ;)

För mig är det ett givet pass. Det är ett pass som verkligen inrymmer allt, kondition, styrka, smidighet ja visst... men även så enormt mycket mer :) 

Oavsett dagsform och humör så tycker jag om att få slå och sparka i ordnade former, använda mig av mitt fokus, min kraft och energi. Tömma, rensa och fylla på med ny energi :)

Själv tror jag att urkraften, som alla har där inom sig någonstans, också får möjligheter att visa sig och komma fram.

 

Det förvånar mig att det är så få som hittat till detta suveräna pass, i går var vi till en början bara 2 entusiaster, 3 med Niki inräknad. I sista stund dök det upp ytterligare en så att passet, tack och lov, kunde bli av. Precis när uppvärmningen hade börjat så droppade det in 2 deltagare till. Så till slut var vi 5 men antalet varierade sedan lite under passets gång ;) Box kan vara lite jobbigare än man tror särskilt efter ev. sommaruppehåll eller om man aldrig tidigare gått på just ett boxpass ;)

 Trots att jag själv tränat hela sommaren så kändes det stundtals, som framförallt coredelen, hade haft semester, kära nån´vad det kändes i magen vid både sparkar och slag. Men tänk då om jag inte hade tränat under sommaren... då hade det säkert känts ännu mer.

Och idag känns det både här och där ;) Träningsvärk från heaven :)
Jag njuter och är glad för att jag inte har någon hosta ;)     

Träningsglädje :)

I måndags började det, Forms stora höstschema. Det bästa - hittills :)

 Det är verkligen som en enda stor godispåse,

 godis som både smakar gott och gör gott för hela Mig/Dig, både kortsiktigt och långsiktigt ;)

 

Jag uppskattar verkligen att det finns något för alla smaker oavsett om man, precis som jag, redan är i gång med och i sin träning eller om man precis har eller ska börja. Som alltid när ett nytt schema presenteras får jag en känsla och lust att vilja gå på alla pass, helst samtidigt och på en gång.

Men så är det ju det här med att träna klokt och smart också :)

En god ide´, så här vid terminsstart kan vara att formulera konkreta, mätbara mål med sin träning. Vilka planer och mål har Du med Din kommande träning? Vad vill Du uppleva/uppnå? Hur ska Du göra? När och hur ofta ska Du träna? Vad/var ska Du träna? Vad kan och behöver Du göra just NU?

"Om du gör som du alltid har gjort, får du samma resultat som du alltid har fått!"

 

 

Hypnos

Jag tycker att det är oerhört spännande med vad som finns och vad som pågår bortanför vårat medvetna medvetande i vårat undermedvetna. På allt det som finns där till synes osynligt och gömt. Det är också intressant och spännande om och hur det påverkar oss i vårat vardagliga liv; i tankar, beteenden, val och beslut som vi gör. Själ tror jag att det påverkar oss på olika sätt i olika perioder och i olika situationer. Jag tror också att vi kan ha stor hjälp och glädje när vi lyckas få fatt i det omedvetna och när det omedvetna och det medvetna lyckas mötas.

Hypnos kan vara ett sätt att låta det omedvetna och det medvetna att mötas. För vissa associeras hypnos till något mystiskt och som skulle vara något bortanför och utöver vår egen kontroll vilket inte alls stämmer. Kanske har Du också sett människor hypnotiserats i någon TV-show där de gjort mer eller mindre "galna" saker? För mig har det inget att göra med hypnos utan är just en show.

"Hypnos är ett naturligt tillstånd av samtidig avslappning och koncentration med en ökad medvetenhet framkallad av suggestioner, det är ett tillstånd då den medvetna delen av sinnet passeras och det undermedvetna öppnas upp. Hypnos kan med fördel användas för att uppnå mål och för att skapa och uppnå förändringar."

Jag själv har känt mig nyfiken och under försommaren fick jag möjlighet till ett par hypnossessioner. Jag hade inget konkret mål eller specifikt problem som jag ville utgå ifrån utan för mig handlade det om en nyfikenhet och jag ser mina sessioner som ett sätt till ökad självinsikt, fortsatt personlig utveckling och växande. Jag hade väldigt olika upplevelser vid mina olika sessioner, det var både omtumlande och märkligt. Och även om hypnos inte har med trollstavar och magi att göra så kan jag ändå inte låta bli att tycka att det jag fick uppleva kändes både magiskt och märkligt ;-)