Att lyssna och följa sitt hjärta

Det är ett par veckor sedan nu. Som jag fick vara med om något så fint och för mig annorlunda. Något som kom att beröra mig så djupt. Jag var inbjuden till barndop. Den här gången var det ingen liten bebis som skulle döpas utan en av mina härliga vänner som nyss fyllt 10. Önskan har vuxit fram och funnits hos henne ett tag.Till en början tyckte jag att det kändes en aning märkligt. Kan man som 10-åring ta ett sådant beslut? Innan dopet var jag en aning tveksam men jag är så glad och tacksam för att hennes föräldrar lät henne följa sitt hjärta och önskan <3 Och nu efter är jag helt säker; ja, en 10-åring kan fatta ett sådant beslut!

Det var ett sådant fint dop! Innan dopet trodde jag inte att jag skulle beröras så som jag gjorde, oj, så fel jag hade! Att se och möta min fina vän där i kyrkan, stråla som solen själv... ja, det är obeskrivligt. Det var en väldigt omtumlande stund där i kyrkan! Vilka krafter, vilken energi och magi! Det gick som svallvågor genom min kropp, tårar som steg upp i ögonen och som sedan sakta rann ner för kinderna. Kraftfullt. Starkt. Berörande. Så fantastiskt, fantastiskt fint...

Fina fantastiska vän <3

Visst kan man meditera med en kopp kaffe :-)

Jag är glad för att jag sett och tagit vara på tillfällena, de här tillfällena som dykt upp under veckan då jag varit tidig på arbetet. Jag har tagit vara på stunden, satt mig skönt tillrätta med en kopp kaffe och lyssnat på "min" yogamusik, inte särskilt lång stund. Jag har lyssnat och scannat av kroppen, lagt märke till andetagen och pulsen. Givit mig själv en liten stund av att bara vara. Andats. Gjort mig ännu mera redo för resten av dagen. Ibland är det det lilla enkla som blir och skapar skillnaden tror jag.

Det är spännande vad de här små stunderna kan ge! Jag tror inte att meditation och avslappning behöver vara timmes långa sessioner, några minuter kan ibland räcka, framförallt så tror jag att 5-10 minuter är bättre än inga minuter alls. 

Vid ett av de här tillfällena kom en tanke och bild till mig att jag kanske ska göra ett schema/plan till mig själv, strukturera upp tillvaron en del. Jag som avskyr listor och scheman!? MEN den bild som jag fick visade ett runt schema - bort med fyrkantighet och alltför snäva ramar - ett runt schema, lysande gult, med följsamma och flexibla kanter. Ett schema som även inrymmer impulsivitet och spontanitet. Ett schema och plan som hjälper mig att "MÅ BRA" <3  

Ett runt schema/plan, lysande gult med följsamma och flexibla kanter? Ja, kanske det :-)

Jag vill kunna springa fort, fort men jag vill inte springa i ett hamsterhjul

Nu är det många av oss som är i gång igen efter sommarens ledigheter och semestrar. En annan vardag tar vid med allt vad det innebär av tider, planeringar, val och beslut. På något sätt skulle jag gärna vilja fånga, hålla kvar, hålla fast just känslan som sommaren gav. Jag inser också att hur jag än försöker så går det inte, för hur skulle det egentligen gå till?

Jag har ofta lätt för att tänka och se i bilder, metaforer och en tanke som kom till mig igår är att jag gärna vill kunna springa fort, fort men jag vill inte springa i ett hamsterhjul! ;-) Och jag vill inte ha en autopilot inkopplad som kör! Jag vill själv vara den som styr och den som bestämmer när det ska gå undan! Ibland vill jag också att det ska gå betydligt långsammare. Jag vill kunna sakta in och sänka farten. Jag behöver både och för att må bra! Det har funnits tillfällen i veckan då jag önskat att jag satt vid en av sommarens klippor och blickade ut över havet... 

Även om det inte går att fånga, hålla kvar, hålla fast så tror jag att sommarens ledighet har skapat och lämnat spår och avtryck som jag tar med mig in i hösten. Insikter och utsikter. Tankar. Medvetenhet. Kanske behöver jag/man påminna mig/sig själv om dessa på vägen? Jag behöver lyssna och stämma av med mig själv, ta ut riktning och styrfart.

Kanske behöver jag/man göra upp en tydlig plan?
Vilken är din?

  

Boost för kropp och själ

Sitter på verandan med en kopp kaffe, har en sådan skön känsla i kropp och sinne!
Njuter av tillvaron. Här och nu. Semestern börjar gå mot sitt slut för den här gången och för att ta vara på stunden och sista semesterdagen på ett av de allra bästa sätten bokade jag in en träff med min Pt; Niki, just idag. Kändes som en bra och klok plan, att få stämma av NUläge, boosta kropp och själ än mer och om möjligt göra mig mer redo för terminen, arbetet som drar i gång i nästa vecka. Pt tillfällena är just som en boost, vitamininjektion och ibland nästan som en vaccination. Den känslan som infann sig idag önskar jag att jag kunde konservera, en känsla av enorm tacksamhet, ödmjukhet och stolthet.

Både från Niki och universum har jag vid ett tidigare tillfälle fått med mig några ledord, ledord som har fört in mig på nya vägar. Nya tankespår. Utan att jag själv knappt förstått det så har det pågått ett enormt mentalt arbete en tid. Det var när jag började berätta för Niki om NUläget som jag förstår och inser det arbete som pågått. Och nu är jag inne i en riktigt bra fas :) Upplevelsen är att jag kommit i kapp mig själv på många olika plan. Jag känner lättnad och enorm tacksamhet!

Semester och träning är en perfekt kombination, tycker jag. Så min träning har rullat på som vanligt under ledigheten, varierat och med lust och glädje som grund.

Dagens pass då... en härlig... jobbig, flåsig upplevelse ;)  Ett cross-fit inspirerat pass, där löpintervaller varvades med styrkeövningar. Jisses! Intervallerna gjordes utomhus med Nikis fina klocka runt handleden. Klockan tycks hålla reda på ALLT, ingen ide´att rymma med den för då hade Niki via GPS letat reda på mig ;)

Undrar vad dom som såg mig tänkte när jag kom springandes i ganska högt tempo utmed Centralvägen för att plötsligt tvärstanna, vända håll och springa tillbaka igen?

Jag tycker så mycket om den här känslan av trötthet som infinner sig när man/jag genomför ett riktigt bra och tufft pass, som idag. Ena sekunden helt slut för att strax (nåja, det kan ta en stund ;)) känna mig så pigg. 

När jag kom hem slängde jag av mig skorna och la mig själv i gräset en stund, inte för att jag var trött och helt slut utan för att just njuta. Njuta av stunden, av känslan i kroppen och sinnet...

Tacksamhet och glädje :-)

När ljudvolymen skruvas ner och dämpas

Ju längre in i semestern jag kommit så har jag upplevt hur en del tankar plötsligt har börjat ändra spår och omformuleras på något vis.

 När tillvaron får ett annat innehåll, rytm och tempo så ges det också utrymme för nya tankar att växa och ta form. Tankespåren luckras upp och skapar nya vägar. 

 Kanske är det en del av det omedvetna som blir lite mera medvetet? 

Kanske är det lättare att höra den inre rösten när en del av ljudbruset i vardagen och tjattret som stundtals också finns där, inne och utanför huvudet, mattas och klingar av?

Tacksam :)

Tåg, mänskliga änglar och skärgårdsidyll

Redan innan semestern längtade jag ut till vattnet, klipporna, sjön och havet. Trots att jag inte har någon särskild koppling eller anknytning just dit. Kanske var det behov av space, rymd, luft och att bara vara i stunden, här och nu? Och sommaren och semestern har bjudit på sol och hav. Klippor och sand. Utrymme till att just bara vara. Insupa atmosfär. Rensa och boosta. Tanka tankar som tankar.

Nu är det den sista semesterveckan för den här gången för min del. Och för att liksom ta vara på stunden och möjligheten så bestämde vi oss att med kort varsel att ta en tur till Sandhamn. Mamma och jag. Vi bokade bed and breakfast och packade ner det mest nödvändiga.

Resan började redan på perrongen i Knivsta. Tåget var inställt. Jag svor högt! Mitt i vårat kalkylerande om hur vi skulle ta oss in till stan för att hinna med just den båten vi hade bestämt så dök han upp. Den mänskliga ängeln :-) Och erbjöd oss skjuts till Märsta. En man som jag inte har en aning om vem han var annat än att han bodde i Uppsala och jobbade i Stockholm.

Man kan ta sig väldigt snabbt mellan centralen och Strandvägen. Jag agerade hare och mamma hade bara att haka på och några minuter innan båtens avfärd klev vi på ;-) Läskigt svettig, och inte träningsklädd men nöjd över att vi hunnit med båten.

Det var en fin färd ut till Sandhamn. Skärgården är verkligen vacker! Och Sandhamn. Vilken skärgårdsidyll och härlig ö! Så nära med samtidigt så långt borta. Trots båtlaster med besökare så kändes det som man klev in i en annan tidsepok. Hamnen och hamnområdet sjöd av liv på ett behagligt och vilsamt sätt. Undrar var alla människorna tog vägen? För mig var det första besöket men definitivt inte sista.

Vi själva promenerade genom de smala, mysiga gränderna vidare ut på klipporna där vi mumsade i oss vår medhavda goda lunch. Efter incheckning gick vi på upptäcktsfärd, vi gick och gick och gick.

Under våra dagar blev det naturligtvis även fika på några av de små mysiga kaféerna. 

Jag tycker om "det här lilla", mysiga, gulliga.

Det skapar atmosfär och känsla tycker jag.

 En rolig och kreativ ide´på sittplatser på ett av kaféerna - en avsågad båt.

Rolig och kreativ men ack så obekväm ;-)

Tänk att två dagar kan gå så snabbt och samtidigt kännas som en evighet på samma gång!?

Avslappnad och påfylld.