En skön start på veckan

Känns som jag har hunnit med mycket i dag. Mycket på ett bra sätt. Min dag startade tidigt. Klockan 6 var jag på jobbet. Med frukost, tända ljus och skön musik välkomnade jag de första barnen som kom. Det känns alltid bra att skapa sig en så bra start på dagen som möjligt för både sig själv och omgivningen, tycker jag, det kan sätta en viss ton på resten av dagen.

Idag var det en sån´ här extra bra måndag för jag hann även till lunchpasset på Form där jag och de andra deltagarna fick njuta av ett härligt, jobbigt spinningpass med skön musik. Trots att pulsen var hög och benen stundtals trötta så gick det lätt för mig att fokusera, idag var en sån´ här dag då huvudet var helt tomt på tankar. Det är så skönt att bara svepas med tycker jag.... i musiken, rörelsen, varandet... Det är också en skön känsla att känna sig stark. Och just nu känner jag mig stark. Det var med en aning stappliga ben som jag gick hem, men jag stapplar gärna om det beror på att benen blivit trötta efter ett väl genomfört spinningpass ;) Efter en god lunch blev det ett besök på forms kliniksida, känner mig så tacksam för hjälpen och för kreativa tankar & idéer :)

Eftermiddagen och kvällen har fortsatt med lek och bak av semlor... och naturligtvis även ätande av semlor :)

Känns som en bra måndag och som en bra start på veckan.

Vila kan göra gott

Äntligen ett träningspass! Nästan en vecka sedan sist. Känns som en evighet! Något som jag verkligen har fått öva på den senaste tiden är tålamod och att ta det lugnt. Det man övar på blir man bättre på sägs det. Ja, kanske. Troligen.

De senaste dagarna har det huserat en förkylning i min kropp. Inget allvarligt men ack så irriterande.

Träningen har verkligen haltat fram den senaste tiden, usch! Även om det handlar om bara några dagar hit eller dit så gör det mig irriterad. Jag vill ha flyt i min träning, känna kraft & energi! Hade planer på att köra ett pass redan igår, kände mig mindre snorig och framförallt friskare i systemet. Vet egentligen inte riktigt hur pigg jag var för jag somnade på soffan ;) Men idag fick jag ränta skulle jag kunna säga :) Och kanske också en insikt om att vila kan göra gott. Passet kändes så bra! Kroppen svarade på det här sättet som den ska och som jag tycker om. Inte med en massa konstigheter. Jag kände den här sköna kontakten med och i mina muskler, närvaron, fokuseringen. Och idag välkomnade jag verkligen mjölksyran, den kändes ovanligt njutbar, det var som att möta en god vän där i gymmet ;) 

"Ja, du skulle bara veta"...

Mitt fredagsmys startade precis där det ska: på Form :) Med träning när den är som bäst! Det blev ett skönt pass med kreativa övningar. Förutom att ett och annat finger höll på att bli avbrutet så gick det fint ;) Eller vad tycker min fantastiska tränare?

Idag var det en naparapatstudent med under passet. Under min uppvärmning frågade hon hur/vad jag tyckte om den personliga träningen? Ja, hur svarar jag/man på det med några få ord? Själv önskar jag att jag kunde beskriva vad den personliga träningen för med sig och vad den har betytt och betyder för mig. Vid frågan idag så kändes det som om det passerade massor genom mitt huvud på en gång... utveckling för hela mig… inveckling ;)... upplevelser... kunskap och kvalité... givande pass... glädje... inspiration och motivation... coachning och guidning i och genom olika övningar och kraftfulla processer som har haft både märkliga och ibland faktiskt magiska effekter. Jag kände att jag hade lust att med ödmjukhet svara ”ja, du skulle bara veta”...

                                                                                                         TACK!

Kroppen kommunicerar

Jag har ju tidigare berättat om en av mina övertygelser: att kroppen är smart :) En tanke som jag bär med mig är att kroppen har alla möjliga sätt att kommunicera på som är mer eller mindre tydliga. Och även mer eller mindre trevliga ;)

Idag hade jag bestämt mig för att jag skulle genomföra min ”hemläxa”. Målet för dagen var milen på 54:58 inte 55 ;) Vad händer? Jo, jag känner kill i halsen, inte direkt förkyld utan snarare någon känsla om att det lurar något i kroppen. Inte läge för något maxpulspass just idag alltså. Förkylningstendenser är ju rätt banalt (så länge som det inte kommer i samband med ett långlopp), med lite vila så försvinner dom och sedan är det bara att köra på som vanligt. Mitt mål är fortfarande nära, det är lätt för mig att se det! Troligen når jag det i nästa vecka ;)

Att vilja mycket

Brukar du ibland känna att du vill så mycket så att ingenting blir gjort? Eller att när Du väljer en av alla dessa saker så glömmer du för ett ögonblick bort vad Du får och åstadkommer. Istället för att känna Dig nöjd så dyker en känsla upp av att du missat och gått miste om en massa saker? Eller så befinner Du dig redan någon annanstans i tanken än där du är rent fysiskt? Själv satt jag hemma i soffan i går kväll och kände att jag ville gå på spinningen samtidigt som jag enbart ville köra ett styrkepass i gymmet eller bara springa på löpbandet eller var det kanske så att jag faktiskt bara skulle sjunka ner ytterligare i soffan för att jag kände mig trött? Bestämde mig till slut för att gå ner till gymmet. Tänkte att även om det bara blir två övningar så är det bättre än inga alls.

Det är verkligen tur att jag vet vilka effekter träningen har på mig :)

Det tog bara en kort stund för kroppen att ”tända till”. Jag kände mig närvarande, fokuserad och stark. Jag gick inte miste om en massa saker däremot gjorde jag ett val och GENOMFÖRDE och FICK ett skönt givande styrkepass :) Igår var det ett bra val. Det är en skön, behaglig, känsla att känna sig nöjd :)

Retsamma 54 sekunder?

Hemläxan är inte gjord ännu... men påbörjad. Jag har sprungit en mil på löpbandet:) Idag. Meningen är ju att klockan ska stanna på 55 minuter. Idag stannade den på 55...54. Retsamma 54 sekunder? Nej faktiskt inte. Jag känner mig väldigt nöjd. Stolt. Glad. Tacksam. Just nu betyder det här mer för mig ”än att springa en mil på ett löpband” och göra det på, för dagen, bästa sätt...

Jag la´ inte upp dagens pass efter några speciella intervaller eller så. Tänkte att jag skulle gå mer på känsla. Det enda som jag hade bestämt var sträckan och tiden: 1 mil på 55 minuter. Det blev ett varierat tempo, intervall betonat utan struktur skulle man kunna säga. Det var knappast någon söndagspromenad i parken, mina bekvämlighetszoner är antingen väldigt töjbara eller så märker jag inte alltid när de passeras ;) Men mitt i det obekväma kan det på något konstigt sätt samtidigt kännas väldigt bekvämt & glädjefyllt, tycker jag.

Förresten upptäckte jag något väldigt intressant i fredags. Jag är ju inte riktigt bra i mitt knä ännu, jag har inte helt lätt att gå fullt avslappnat osv. När jag går eller joggar sakta känns det betydligt mer obehagligt, det gör ont i knät, men springer jag fort så går det riktigt bra :) Visst är det intressant! Så nu gäller det alltså att springa fort :)

När jag varvade ner idag så tänkte jag att ”det här är meningen... att det inte blev exakt 55 minuter idag... det är inte alltid att det blir exakt så som jag/man tänkt mig/sig helt på en gång”, jag kände att jag log för mig själv ;) Jag har saker att lära och öva på:) Samtidigt kände jag mig så härligt tacksam &... trött.

Hemläxa

Jag har fått en spännande ”hemläxa” av min fantastiske PT! Den ska vara gjord tills på fredag. Just nu känns det extra bra, framförallt för min mentala laddning & styrka, (ja fysiskt också så klart.) Jag har haft en kort (tack och lov) period av ja... vad ska jag säga... brist på tålamod! Därför kommer ”läxan” perfekt i tid! Den ligger nära i tid, det känns lätt att överblicka, det är konkret och nästan ”greppbart”. En utmaning som tilltalar mig... och som just utmanar mig... på ett bra sätt. Det är precis vad jag behöver nu. Målet är nära! Det handlar om att springa en mil på löpbandet hur snabbt jag vill. Det lät som ett perfekt uppdrag just nu! ”Hur snabbt jag vill”. I praktiken kan ju det ta hur lång tid som helst ;) En mil. Men riktigt så enkelt visade sig inte min hemläxa att vara. Milen ska nämligen göras på 55 minuter. Det är inom den ramen som jag får springa hur snabbt jag vill :) Så generöst ;) TACK!

Doft av vinter

 Idag...

                                                                                                                                           Så fint... Tänk att det finns så nära, nästan precis utanför huset. 

Stopp

Det finns perioder då det kan vara lätt att hamna i ”antingen eller”- fällan. Jag tycker inte om när jag hamnar där. Jag har väldigt svårt för kategoriskt, ”fyrkantigt” tänkande, vare sig det är hos mig själv eller någon annan.

Svart – vitt. Ja – nej. Allt – inget. Bra – dåligt osv. Oftast finns det så enormt mycket däremellan och runt omkring om jag/man vidgar mitt/sitt tänk och seende. Har du tänkt på hur många nyanser och variationer det faktiskt kan finnas? Ibland handlar det om att våga prova. Kanske göra på ett annat sätt än jag/man vanligtvis gör. Våga vara öppen & nyfiken. Jag tycker om att se möjligheter och olikheter! Jag tycker också om när andra människor gör det.

Själv kom jag på mig själv med att ha en sån´ här här färdig bild av ”allt eller inget” när det gällde utförande av benböj. Snabbt dök en bild upp då jag tänkte och såg mig själv med maxvikt (=tungt) på skivstången och max antal utförda reps. Tanken blev då: ”Nej, inte just nu. Benböj fungerar inte”. Sedan blev jag påmind. Det behöver inte vara antingen max eller inga alls. Det finns variationer.

Jag är glad när jag blir medveten om de här tankefällorna/banorna... så att jag kan ändra och styra om... så att jag kan skapa mig en annan bild... göra/agera på ett annat sätt och garanterat få ett annat ”resultat”... oftast fungerar det lätt & enkelt :) 

Förändring

 

En tavla som skapades i februari...

                                         

för 10 år sedan...  

Tavlan har naturligtvis en alldeles egen, speciell historia att berätta...<3

Eld, kol, aska eller glöd?

Jag har lätt för att se och tänka i bilder/symboler och/eller färger. Den här ”kunskapen” har kanske alltid funnits där men den blev tydlig och uppenbar för mig för många år sedan och sedan dess har den tagit sig i uttryck och följt med mig på olika sätt.

Oftast dyker bilderna & färgerna bara upp … de är svårt att beskriva det i ord men de kommer liksom till mig, som om de i stunden vill berätta/beskriva något. Bilderna kan ibland fånga in och beskriva en känsla eller en tanke som inte riktigt går att beskriva i ord just då. Ibland är det tydligt, ibland passerar det förbi mer likt en vindpust.

Kanske...

Ohhh! Jag fick precis syn på något nytt och spännande i annasformblogg.blogspot.com :) Kanske... ett nytt mål på gång... jag/vi får se?!

"Att värma upp i alla dimensioner"



Tänk om man fick och kunde träna precis när och hur man ville. Vilken lyx! Jag skulle behöva ha rejäla flextider eller en väldigt generös arbetsgivare ;) Även idag hade jag möjlighet att få köra lunchspinning. En perfekt start på veckan! Så skönt och så bra! Den som eventuellt tror att spinning "bara" är spinning har misstagit sig totalt!  

Min puls nådde betydligt högre höjder idag :)

Det tilltalade mig, när vi i början av dagens pass "skulle börja att värma upp i ALLA dimensioner"... Jag kan bara hålla med... dessa dimensioner följde med mig under hela passet, det var och blev ett kraftfullt pass. Det är märkligt, när min puls hade passerat 185 så kunde jag känna/tänka att "usch"!:)... benen fortsatte naturligtvis att snurra vidare... strax efter blev tanken "usch va´bra :) Precis som det är svårt att prata när man har hög puls så verkar det även svårt att tänka allt för långa meningar på en gång ;)

Jag kunde även känna ett leende sprida sig, ja, jag är inte så säker på att det syntes i mitt ansiktet, men det kändes liksom inifrån kroppen och ut. Ett sånt´här leende som ger en behaglig känsla och rys på kroppen.                                                                                                                                                                    

Som sagt; den som tror att spinning "bara" är spinning har misstagit sig totalt.                                                                 



Födelsedag :)

6 februari. Idag är det en alldeles speciell dag för mig och det här är en dag som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Jag fyller år. Och inte vilka år som helst utan 10 fantastiska Form år! Det känns märkligt att tänka att det är 10 år sedan som jag bestämde mig och gjorde valet att börja träna. 10 år. På Form. Detta fantastiska ställe.

Tänk om jag då hade vetat vad det beslutet skulle komma att innebära och föra med sig för mig. Tänk om någon hade sagt att om 6 månader... 1 år... 3 år... 5 år... om 10 år kommer du att tack vare Form, Anna & Niki och dig själv fått uppleva, upptäcka och genomföra det här... Tänk om någon hade kunnat berätta... om någon hade vetat... det hade låtit som en saga, med vild fantasi och framförallt; det hade verkligen inte handlat om mig. Men ibland överträffar verkligheten dikten och sagans värd:)

Och vilken resa, vilket äventyr, vilken förändring och vilken utveckling:)

Jag fylls av så många känslor, tankar & framför allt av TACKSAMHET. TACKSAMHET för att jag hittade till Form och träffade just er; Anna & Niki och för att Ni har varit och är ett fantastiskt, härligt ressällskap till mig!!! 2 fantastiska förebilder och sanna inspiratörer, som verkligen haft/har förmågan att se och förstå, att dela med sig, att motivera och inspirera på alla möjliga sätt, som fått mig att vilja och våga...

Det känns fint att detta 10:e (tränings)-år inte har varit något undantag för mig när det gäller ”utveckling och upplevelser”, allt från att jag lärde mig att stå på huvudet & slå över i brygga ;), till att jag fick uppleva min första mara...och massor med annat :) Hösten och vintern var speciell och lärorik på många sätt, det känns fint för mig att ni fanns där.

TACK och STOR KRAM till er båda <3

Skönt att slippa promenadsällskap

Idag är första dagen utan promenadsällskap när jag är ute och går. Det känns så skönt att slippa sällskapet och att jag nu kan gå på egna ben, jag känner mig fri :) Förut, för länge sedan, har jag ibland kunnat sagt att jag ”skyndar långsamt” men det gör jag inte nu. Jag skyndar inte långsamt. Nu är nu. Då var då. Sen är sen. Jag njuter och gläds åt mina framsteg, ett steg i taget... ibland flera stycken på en gång. Just nu har jag en lugn, avslappnad känsla i kroppen. Det känns skönt.

Idag har jag även fått njuta av ett härligt, givande Pt-pass. Du vet väl att fredagsmyset oftast börjar på Form ;) Träningen fungerade verkligen bra! Det känns att jag är på spåret. Jag känner mig stark och härligt fokuserad. När man tränar med sin Pt kan man alltid vara säker på att man får kvalitets pass. Med rätt coachning kan man komma hur långt som helst. Förresten borde det vara allas ”rättighet” att få ha en egen PT. Idag blev det bla. TRX-träning och även en avslutande final med Mr. Tabata som sällskap;) Kroppen och hjärnan får verkligen jobba i vissa balans övningar... inte helt lätta kan jag säga... jag tror att jag just nu även får jobba lite med ”att lita på kroppen”, att återigen hitta stabiliteten och balansen efter att ha belastat kroppen annorlunda ett tag. Den avslutande Tabataintervallen kändes... jobbig... och skön :) Det var med en härlig nöjdhetskänsla som jag summerade dagens träningspass.

Fredagsmyset har sedan fortsatt med lek & god hemgjord pizza fylld med kärlek som min härliga systerdotter uttryckte det :) Bra att fylla på depåerna med den. Mums!