lördag 28 mars 2015

Spin of hope

Idag trampas det för fullt nere på Form.
Ja, inte bara på Form förresten utan runt om i hela landet trampas det för fullt, då Sveriges största spinningevent går av stapeln; Spin of hope. 
Lag, människor, individer har samlats; de som sedan tidigare suttit åtskilliga timmar på en spinningcykel, men också de som aldrig tidigare har gjort det, tränande, otränade.
Idag kan alla vara med och bidra! Med tid, pengar, svett, energi, trampande, endorfiner, glädje! 

Oavsett träningsbakgrund så har vi alla ett, för dagen, gemensamt mål;
att hålla spinningcyklar i gång i 12 timmar och samtidigt samla in så mycket pengar som möjligt till barncancerfonden. Till kampen mot barncancer.

Visst är det en häftig tanke att runt om i landet idag, samtidigt, håller en massa människor spinningcyklar i gång för att skapa förändring! Med gemensamma krafter är förändring möjligt!

Målet med Spin of Hope är att stödja och hjälpa cancerdrabbade barn och deras familjer genom att samla in pengar som kommer de drabbade tillgodo via Barncancerfondens lokala föreningar.

För min egna del känns det fint och betydelsefullt att kunna vara med och bidra.
Eventet tilltalar mig då det kommer många till glädje!
Hälsa för mig men också hälsa i ett större perspektiv!

Form är med och arrangerar Spin of hope för sjunde året i rad och har som anläggningsmål att samla in 100 000 kronor. Spännande att se vad resultatet kommer att landa på efter dagens insatser!
Själv har jag varit med ett flertal år i olika lag. 

Från början var det osäkert om jag skulle kunna vara med i år, men i sista stund ändrades planerna och glad blev jag! Och ännu gladare blev jag till att det fanns några drop-in platser bland alla uppbokade cyklar och fantastiska lag!


Det var verkligen en häftig känsla att komma ner till Form och mötas av alla människor, musiken, värmen och energin som bara strömmade ut ur salen. Luften stod inte stilla däremot vibrerade och pulserade den! 



Min egna insats och investering blev 2 timmars njutbar spinning.
Det var absolut ingen söndagspromenad i parken, men njutbar!
Hög puls, massor med svett!
Stark! Fokuserad! Centrerad! Och mestadels tom på tankar!

Perfekt guidad och coachad; den första timmen av Erik och den andra timmen av Niki.
Och av mig själv båda timmarna ;-)
Både Erik och Niki har musik som jag tycker om och som jag liksom bara sveps med i!

Åh, denna njutbara jobbighet!






Som sagt så kände jag mig stark idag! Och det blev en intressant känsla att kliva av cykeln efter 2 timmar... När jag skulle kliva ner för den lilla avsatsen framför cykeln så var det som om benen inte riktigt fattade... Lite som spagettiben fast samtidigt tjocka och upp pumpade. Jisses! 

Jag gick några varv runt i gymmet och det tog inte lång stund förrän kroppen kändes betydligt mer återhämtad.

En fantastisk känsla efter 2 timmars spinning! Trött, glad och nöjd!

Dagen till ära hade också salen förvandlats till ett härligt café; café Villgott.
 Här kunde man förse sig med gott fika, både före och efter passet om man så ville. Idag kunde man fika för den goda sakens skull på mer än ett sätt.





Avslutningsvis passade jag på att köpa några lotter, pengarna går oavkortat till barncancerfonden, samtidigt som möjligheter finns att vinna fina priser. Förra året vann jag en brandsläckare så jag hoppas på tur även i år!


Spinningen gjorde mig hungrig så vad passar då bättre än en god och smarrig lunch som både smakar gott och gör gott! 


Kroppen tackar och tar emot!




torsdag 26 mars 2015

2 helt fantastiska vänner


Jag har några fantastiska vänner.
Som jag också är stolt moster till.
2 helt fantastiska tjejer.
Som lär mig så mycket.
Hela tiden.
8 och 10 år unga.
Skratt, lek, allvar.
Trams och flams.
Kreativitet och lekfullhet.
Tankar och funderingar.

Hos dom finns så mycket klokskap.
Visdom.
Självklarhet.
Hos barn finns allt det här kvar.
Lättillgängligt.
Ibland undrar jag vart det tar vägen på vägen?
Det är ju verkligen inte hos alla vuxna som det är lika lättillgängligt.
Synligt och tydligt.
Lättåtkomligt.

Igår, dagen då min pappa skulle ha fyllt år.
Åt vi våfflor tillsammans.
Efter middagen besökte en av vännerna morfars grav tillsammans med sin mamma och pappa.
Jag valde att inte åka dit. Då.
Inte i går.
När dom kommer hem berättar min vän att dom sjungit ja må du leva för pappa/morfar.
Texten har dom ändrat lite. 
Morfar fick också blommor.
Lila blommor.
"För lila tyckte morfar om och på himlen såg vi en stjärna, det var nog morfar. Vi såg också ett ljust streck på himlen det var nog festbordet som var dukat där uppe i himlen..!"

Jag blir så berörd!

Älskade, kloka unge!
Älskar Dig! <3 




onsdag 25 mars 2015

Både yta och djup

Idag har jag lite utav en ta hand om mig själv dag.
Både vad det gäller det inre som det yttre.
Idag skulle annars lätt ha kunnat blivit en dag som jag skulle ha kunnat fylla med göromål.
Från morgon till kväll.
Fyllt hela agendan med göromål, för att slippa känna så mycket.

Som om det gick att springa ifrån sig själv.

Men.
Istället.
Har jag gjort på ett annat sätt...

Idag är det min pappas födelsedag. Idag skulle han ha fyllt 70. 


Tog jag mig till stan under förmiddagen för läkarbesök,
 kollat ögontryck, och allt såg tack och lov bra ut!
Därefter blev det en runda på stan. Med förhoppningar om att hitta lite nya kläder. I och ur butiker utan att hitta något som tilltalade mig. Jag som verkligen behöver byxor...tröjor... vardags kläder...  Men en par snygga vardags skor och fina underkläder fick jag med mig hem. Också det välbehövligt.

Från stads besök till naprapati besök. 
 Tack snälla för snabb hjälp och för att Du kunde ta emot mig med så kort varsel! 


På vägen hem köper jag blommor.
Födelsedagsblommor.
Till mig och till pappa.
Blommorna hamnar inte vid graven utan hemma hos mig.
Fina <3

Om pappa finns så är det inte vid graven utan här... hos oss.
Kanske finns han hos oss i kväll när vi äter våfflor..:-)



tisdag 24 mars 2015

Mellanrummet

En kväll som denna <3
Är det här ett jobb?!
Känner mig så privilegierad!
Som får möta Dig och er.
Form.
I salen.
På yoga mattan.


Ja, att få möjligheter att inspirera och guida andra...
tycker jag så mycket om!
Det känns så fint!

Yinyoga är inget som man vare sig behöver tro på eller förstå.
Det fungerar utmärkt ändå. Påverkar på alla möjliga sätt.
Och omöjliga sätt. Yinyoga är en kombination av just yoga, medveten närvaro och kinesisk medicin, den här kombinationen tilltalar mig. 

Ikväll är salen full. 
Till en början av passet fick deltagaren lägga märke till mellanrummet.

Har Du lagt märke till mellanrummet?

Mellanrummet mellan mina ord... mellanrummet mellan kroppen och mattan (eller kanske soffan för dig just nu), mellanrummet mellan kläderna och huden, mellanrummet mellan dina hjärtslag, mellan rummet mellan dina andetag? Mellanrummet. Mellanrummet som skapar plats och utrymme...

Namaste

måndag 23 mars 2015

Njutbara jobbighet

Åh, vad jag uppskattar den!
Den njutbara jobbigheten!
När kroppen svarar.
Så som jag vill!
Och önskar!


Så trött - innan passet.
Det är inte alltid lätt att att veta när och hur man ska lyssna på kroppen. 
Och framförallt tolka signalerna.
Träna eller inte träna?
Så glad för att jag, just idag, bestämde mig för att träna.
Spinning.
HIIT pass med suveränt upplägg och guidning med bästa Anna.
Det kändes så fantastiskt bra!
Under passet.
Och efter passet.

Jag kände mig så fokuserad, stark och uppslukad av stunden.
En underbar känsla! Där kroppen svarade.
Frisk och stark!




fredag 20 mars 2015

Flöde, flow

Visst är det häftigt med träning som ger dig kraft och styrka på många olika plan?
Som skapar nya tankefrön.
Idéer.
Nya övningar.
Utmanar dig.
Inspirerar dig.
Gör dig glad.
Som får dig att vilja, våga.
Tro, prova.


Senaste veckans träning har verkligen givit olika upplevelse och känsla i kroppen.
Och huvudet.
Från den jobbiga jobbigheten.
Till den njutbara jobbigheten!

Idag var det dags för min favoritträning!
Pt med bästa Niki.
Glad och förväntansfull kom jag till Form.
Laddad och redo.
Och som vanligt bjöds jag med på ett toppen pass!
Nya bekantskaper och nya övningar.
Och nya tankar.

Till en början av dagens pass kände jag mig som en blandning av en galning och en kattunge ;-)
Lekfull.
Jagandes en liten boll.
En knölig boll som studsade och for både hit och dit. Hur som helst.
Ett tag trodde jag att Niki hade en osynlig fjärrkontroll som han styrde den med.
Passet fortsatte sedan med övningar i ringarna.
Roligt, utmanande, svårt, olätt.
Och den njutbara jobbigheten!

Passet gav en sådan skön och härlig eftersmak.
Jag känner mig så lätt!
Lätt i kroppen, sinnet och stegen.
Nöjd. Stolt. Glad.
Tacksam för att jag har en kropp som är frisk, som kan och vill.

Och att jag får med mig så mycket mer än "bara" ett träningspass.





tisdag 17 mars 2015

Trött eller trött

Jag kan verkligen fascineras och förundras.
Över kroppen.
Träningsuppehållet på 4 veckor har satt sina spår.
Lördagens träning gav träningsvärk på ett sätt som för mig är ovanligt.
Intensiv träningsvärk. I "chins muskulaturen"
Armarna har med viljekraft gått att sträcka upp ovanför huvudet det senaste dagarna. 
Och ikväll var det dags att kanske skapa ny träningsvärk ;-)
Muskelpass med bästa Niki.

Det är inte konstigt att bli trött på ett muskelpass.
Det är ju liksom en del i just styrketräning - att bli trött, våga bli trött.
Men ikväll!
Det är skillnad på att vara trött.
Och på att vara trött.
Stundtals kändes det som om jag inte hade någon kontakt alls med musklerna, 
eller så var det kanske precis det jag hade!?
Hur som helst helt slut.
Jag fick nästan lust att ligga kvar på en matta och bara invänta mitt egna yinpass.
Men undrar hur det hade sätt ut ;-)
Så i stället tog jag mig hem.
Duschade, åt frukt och fixade i ordning en kaffedrink med en STOR klick kokosolja.
Det gjorde susen!
En helt annan känsla i kroppen när jag en stund senare landade nere på Form igen.
Mer i kontakt med mig själv igen ;-)




Ett fint avslut på dagen.
Med möjligheter till både stretch och vila - på samma gång.
En fin och bra kombination.
Muskelpass.
Yinyoga pass.

Några av dom ord som kvällens deltagare fick med sig, och som jag gärna delar med mig av även till Dig, var ... att vara i centrum av det som är Du. Det är ord som jag delat av mig av tidigare, det är också en formulering som jag själv tycker så mycket om. Så fint på så många sätt; "att vara i centrum av det som är Du."




måndag 16 mars 2015

Den vilsamma vilan


Den självvalda vilan har jag lärt mig att njuta av.
Det har funnits en tid då jag inte alls prioriterade den.
Det är länge sedan nu.

Jag tycker om den aktiva vilan.
Där kroppen och själen kan få vila och samtidigt fyllas på.
Vilan kan ju se väldigt olika ut.
Den varierar över tid.

Idag har jag fått en sådan stund.
På Amyris.
Tettis behandlingar är fantastiska.
På alla möjliga sätt. Hon har gåvor som det är få som har.

Efter veckor av påtvingad vila kändes det extra välkommet med dagens stund.
Betydligt mer njutbar och vilsam än de senaste veckorna.

Idag köpte  jag med mig några eteriska oljor hem. Jag har även beställt en kroppsolja, samma blandning som jag fick idag. Jag har inte gjort det tidigare men idag blev det så. Tror att det kan vara bra för mig.







söndag 15 mars 2015

Vårtecken

Varje årstid har verkligen sin charm och glädje.
Jag tycker om växlingarna och variationerna som varje årstid bjuder på.
Just nu tycker jag om alla vårtecken som börjar dyka upp både här och där.
Ljuset.
Fåglarnas kvittrande.
Knoppar.
Grus som sopas bort från asfalterade gator.
Vårens allra första blommor, snödroppar och krokusar som redan nu kikar fram.
Och alldeles snart skir grönska och hav av blåsippor och vitsippor. 
Vårtecknen är många och listan skulle kunna göras lång.

Dagens har bjudit på 2 riktigt fina vårtecken; 
säsongens första springrunda, tillsammans med det bästa sällskapet!!! Åh, så mysigt! Vi springer, går och pratar omvartannat :)
Det blev en kort, men för den skull inte en mindre skön första runda.
 Och fler kommer det blir. Tillsammans.

och dagens andra vårtecken; 







lördag 14 mars 2015

Kära kropp och träning

4 veckor sedan det senaste träningspasset, bortsett från yinyogan och promenader.
Men idag var det dags.
Äntligen!!!

Vet du?! Jag kände mig pirrig och nervös strax innan!
Hahaha, vilken lustig och annorlunda känsla inför ett gympass.
Jag brukar ju aldrig känna mig pirrig och nervös inför det.
Men det pirriga och nervösa försvann på väg till Form.


Går det att styrketräna försiktigt och lugnt?
Njaaa.
 Inte precis försiktigt men kanske lugnt.
 Idag pressar jag inte på med allt jag har.
Jag väljer medvetet lite lättare vikter, färre set, ett kortare pass.
För den skull känns det inte alls lätt.
Utan stundtals urjobbigt!

Har och tar hjälp av min klocka som är så bra.
Märker i både kropp och på klockan att pulsen stundtals "sticker iväg".
Kanske inte så konstigt ...
med tanke på den senaste tiden med inte helt frisk och inte träning...

Dags för (om)START :-)
Och tålamod ;-)

Efter passet fylls depåerna på med kaffedrink, mmm. Så himla gott!

Tempoväxlingar

Det är inte alltid lätt att göra dom rätta valen och prioriteringarna.
Att ta dom rätta besluten.
Ibland är det så mycket som pockar på uppmärksamhet. 
Mycket som både vill och ska hinnas med och göras.


Just den här morgonen har bjudit på en promenad.
Kall och frostig.
Krispig.
Medan både dagen och de flesta andra vaknar.
Det är som meditation i rörelse.
Samtidigt som jag längtar efter att komma hem och dricka kokhett kaffe.

En tanke som dyker upp längs promenaden är att jag 
vill kunna vara och befinna mig i alla sorters tempo och rytm.
Det snabbaste snabba likväl som i det långsammaste långsamma.
Och trivas med det och allt där i mellan.
Kanske dyker tanken upp för att den senaste tiden stundtals har gjort mig så irriterad?
Eller kanske för att jag själv vill välja och styra min rytm och takt? 


torsdag 12 mars 2015

Kära kropp...

Frisk?!
Pigg?!
I alla fall inte sjuk :-)
Känns just nu som jag befinner mig på tunn is.
Likt isen jag satt och blickade ut över i går.
Vet inte om den ska bära eller brista.



Ikväll fanns det en tanke hos mig; 
att den må bära eller brista, men nu kör jag igång med träningen igen!

Men.
Det blev yinyoga.
Ingenting annat.

Jag har provat lite olika varianter genom åren.
Vid ett tillfälle tänkte jag att jag skulle "slå bort" allt vad förkylningstendenser hette så jag gick på ett boxpass. Jag lyckades väl så där, istället för att slå bort förkylningen så slog jag bort rösten ;-) Vid ett annat tillfälle tänkte jag att jag skulle "slå loss", vad jag trodde, magmuskelproblem. Det var innan jag hade lärt mig den anatomi som jag kan nu. Det var inte precis en magmuskel som spökade däremot lyckades jag slå loss ett revben... Nåja... undrar om jag har blivit klokare med åren!?

Kanske.
Kanske inte.


onsdag 11 mars 2015

Tid

                 Det är ofta först när vi saktar in och sänker farten som vi lägger märke
 till hur mycket som ständigt pågår.
Ständigt pågår både inom och utanför oss själva.   
I våra tankar.
I våra kroppar.
I vår omgivning. 

Idag är det onsdag.
Och jag är ledig.
Redan vid frukost bestämmer jag mig för att idag ska jag ut,
med kaffetermos och kamera som sällskap!


Inte vet jag om det går att fånga tiden precis.
Kanske inte.
Ibland känns det ju som den går alldeles för fort.
Och ibland alldeles för långsamt.
Och ibland som om den skulle stå helt stilla.

Jag tror att man kan samla på ögonblick, ögonblick som vävs ihop till fina minnen.
Men också att man kan stanna till i stunden och iaktta.
Just precis nu.
Lägga märke till.
Andas.
Njuta.
Ta tillvara.
Kanske i det mest vardagliga?!


Just nu är det som om vinter möter vår.
Naturen börjar väckas till liv efter vinterns vila.
Fint och hoppfullt.











tisdag 10 mars 2015

Jag lyssnar på våren

Jag kan inte påstå att jag känner mig pigg när klockans signaler väcker mig.
Vet inte om det beror på att det är ganska tidigt, strax före sex, 
eller det efterhängsna virus som ännu inte har förstått att det ska försvinna.
Hur som helst så kliver jag upp, gör mig i ordning.

Bra att det fortfarande är mössväder, så att det bara är att dra på
 en mössa över trollfrisyren som blivit efter nattens vila.
Och utan att jag knappt vet hur det gått till så befinner jag mig en kort stund senare utanför dörren.
Redo att möta dagen.
Betydligt mera vaken.

Jag funderar inte så mycket på om det är kort eller långt jag går.
Just nu är inte det målet i sig.
Utan jag går.
Och jag lyssnar på våren :-)



I en liten glänta kikar ett rådjur lite yrvaket på mig. Ser Du det?



Det är en skön start på dagen - att promenera men
jisses vad jag saknar den vanliga träningen! 
Men det hjälper ju inte heller att bli arg på det halsonda, 
som kommer och går, och segheten i kroppen.
Fast det har jag blivit i alla fall, just nu.
Less.

Efter så här lång tid utan min vanliga träning är det inte heller lika lätt att tänka kreativt. Till en början funkade det helt ok. Nu börjar det istället dyka upp spöktankar... Du vet sådana här tankar som gör att man inte känner sig vare sig piggare eller gladare. Jag börjar fundera på var både kondis och muskler håller på att ta vägen?