Min kärlek till yogan

Igår, en stund efter mitt yogapass så dök det upp en tanke hos mig:
"Jag är så glad för att jag hittade till yogan och att yogan hittade till mig!"

 Ja... Yogan har verkligen fört med sig och för med sig så mycket för mig, på så många vis! Först mitt egna utövande som deltagare och nu, sedan en tid tillbaka, även som inspiratör/instruktör. Jag tänker dels på allt det som händer och sker under yogapasset där på yoga mattan och även på allt det som händer utanför yogamattan - tack vare yogan.
Igår hade jag och vi glädjen att få möjligheter till ett 90 minuters pass, ett lite längre pass än det vi vanligtvis brukar ha på ordinarie schema. På planeringsstadiet var jag lite fundersam till hur intresset skulle vara till ett lite längre pass? Det visade sig att intresset var stort! Så kul! Många passade på att få njuta av 90 minuters yin! Efter julhelgen så tror jag att det var fler än jag som önskade sig en stunds gemenskap och samvaro. Gemenskap och samvaro med sig själv!

Förutom att det återstår ett lite längre (90 minuter) yinpass på Forms julschema så skulle jag själv tycka att det vore kul om ett litet längre yinpass såsmåningom återkommer. Vad tror du/tycker du?





För mig är det verkligen inspirerande och roligt att få dela med mig av något som har betytt och betyder så mycket för mig. En del av allt det fina med yinyoga är att det passar ALLA!  Som inspiratör och instruktör tycker jag om att möta alla mina deltagare. Jag tycker om "blandningen" av människor, de som yogat tidigare och de som är helt nya, var och en med sina egna förutsättningar! Och var och en med sin egna ingång och syfte till yogan. Oavsett vilken ingång eller syfte du har så påverkar yogan på alla möjliga sätt. Kanske kommer Du också att bli förvånad över vad kontinuerligt yogautövande kan ha för effekter och vad det kan föra med sig för Dig!?

Välkommen!

Så var det jul igen...

Så kom julen!

Själv vet jag knappt hur jag hade planerat men jag jobbade in i det sista och trodde ett tag att jag skulle ramla in på målsnöret men det kändes snarare som jag flög in!

 

 För många är tiden innan jul och även julhelgen en hektisk och stressande period med allt som ska fixas och koordineras. Själv kan jag få en sådan anti känsla innan jul kring bla. den julklappshysteri som brukar råda, handeln som ofta slår nya rekord för varje år. Helt galet!

Själv bestämde jag mig för att inte dras med utan behålla lugnet :-) och jag tycker att jag lyckades riktigt bra. Med att behålla lugnet!

 

 Den 24: e kom och det blev en fin dag.

 

Jag hade glädjen att få starta och fira in julen på ett av mina favoritställen och på ett av mina favoritsätt! På Form med träning; ett suveränt cirkelpass tillsammans med Anna och Niki. Vi var många som njöt av träning både i golvsalen, spinningsalen och ute i gymmet! Vilken fin julklapp, av formtomten, att få möjligheter att träna på självaste julafton! Själv kände jag mig stundtals lite som en levande julgran där inne i salen, dvs. gnistrande och strålande likt juleljusen och pyntet ;-)

 

 Efter ett rekord snabbt ombyte skyndade jag mig vidare för att ev. få träffa tomten. Hade nämligen fått insiderinformation om att han ev. skulle dyka upp tidigt hos oss. Och minsann! Visst gjorde han det! 

 

 



Sedan blev det naturligtvis också massor av god mat och fika för de flesta smaker! Bl.a. min supergoda rödkål/rödbetssallad som sedan några år finns med på julbordet ( med rödbetor som jag odlat själv ),  syrrans  rödbetshummus... på bordet fanns även laxrullar med avokadofyllning, auberginrullar, julskinka... köttbullar, prinskorvar som önskades av några av de yngre i sällskapet... och Janssons frestelse, då några i sällskapet ansåg "ingen jul utan Janssons frestelse", hur som helst GOD mat för oss alla :-)

 

 

Knappt hade tomten hunnit lämna oss förrän det var dags för ännu mera paket och fest :-)

 Inte i form av julklappar utan denna gång födelsedagspresenter.

En av mina härliga vänner fyller år på annandagen,

fina fantastiska blev 7 år!

Jag är en sådan stolt moster till båda mina tjejer <3

 

Inspirerande workshop

Trots att det är mörkt ute och klockan inte är mycket så vaknar jag före väckarklockan. Känner mig förvånansvärt pigg! Och förväntansfull och nyfiken inför vad dagen ska innehålla och föra med sig.



 

Jag har tillbringat dagen i Stockholm, men trots det varit fjärran från shopping och eventuell julstress, min dag har istället ägnats åt en inspirerande yinyoga workshop. Arrangören har varit Magdalena Mecweld. Magdalena har även skapat en jättefin bok; Vila dig i form med yinyoga, där ord och bild förklarar, beskriver och visar.





Fokus för dagen har varit kinesisk medicin, läran om de 5 elementen (eld, metall, jord, trä, vatten) och olika yin-ställningar som påverkar och helar de inre organen. Enligt kinesisk medicin, som är en holistisk lära, är de 5 elementen kopplade till våra inre organ, vårt psyke, tankar och känslor. Kroppen består även av meridianer som i sin tur är kopplade till de inre organen. Fascinerande och spännande! Jag känner mig ännu mer inspirerad och vill gärna lära mig ännu mer!



De olika positionerna/ställningarna som vi använder oss av i yinyogan påverkar bindväven i kroppen och stimulerar även kroppens meridianer. Oavsett vilken ingång du väljer att ha till och i ditt egna yin utövande så påverkar du hela kroppen på massor av olika sätt, utan att Du vare sig behöver förstå, kunna eller förklara :-)  Min egna ingång i yinyogans värld var en önskan och vilja att bli smidigare... alla andra effekter har jag fått ta del av och uppleva vartefter. Sedan augusti har jag ju också glädjen och förmånen att få instruera i denna lugna men kraftfulla yogaform!

Kroppen och sinnet har verkligen fått en helhetsbehandling genom dagens olika yin positioner och ställningar (5 timmar!). Förutom att hålla de olika positionerna så använde vi oss även av små bollar i några av positionerna för att ytterligare stimulera akupunkturpunkter (och triggerpunkter) och meridianer. Tiden bara försvann och det var en minst sagt en märklig känsla att komma ner i tunnelbanan för att ta sig vidare hem... jag kände mig plötsligt illamående... men en smoothie på centralen gjorde att det kändes bättre. Och just nu känner jag mig... trött, väldigt avslappnad... både i kropp och hjärna :-) Det känns skönt, tomt och avslaget på något vis!



Fantastiska träning

Igår hade jag glädjen att få träna och genomföra ett av mina Pt-pass igen tillsammans med Niki. För mig är PT-passen som att både ge mig själv en fin present samtidigt som jag varje gång också får en fin present skapad och inslagen av Niki. Innehållet grundar sig på ett synsätt och förhållningssätt som är holistiskt, ett helhetstänk som verkligen tilltalar mig! Och som fått mig och får mig att våga, vilja, testa, prova... utmanas... växa och utvecklas på alla möjliga sätt!

Träningen är ju en del i det hela. Igår fick jag till en början frågan om vilka förväntningar som jag hade på passet. Kommer knappt ihåg vad jag sa men nåt i stil med: Att jag önskade mig ett utmanande, tufft pass. Och det blev det! OMG! Be så ska du få...

Startade med progressiva intervaller på löpbandet. Vilket innebar att jag startade med 15 sekunder i högt tempo med 1 % lutning, både tid och lutning ökades vartefter. Du kan kanske ana hur det känns!? Mina ben blev inte trötta... nej, för dom tog liksom helt slut och flåset var enormt. Här gäller det att fokusera och att försöka att inte tänka på någonting. Själv fokuserade jag stundtals på O:et i form (texten på fönsterrutan) och tänkte mig det som min kraft och energi ring/snurra, och däremellan f* f*n va as jobbigt! Ha, haha, tankens kraft är enorm! Och mjölksyra fick ytterligare en innebörd ;-)

Jag tycker verkligen om den här känslan av att vara och känna mig helt slut samtidigt som jag känner mig så enormt stark!!! Precis som igår :-)

Passet fortsatte sedan inne i salen. Jag fick börja med utfallssteg. Jag undrar hur många utfallssteg jag gjort? Ganska många har det blivit genom åren. Själv tycker jag att jag har gjort dom med god teknik tidigare men igår gjorde jag dom inte bara med god teknik utan perfekt teknik! Små förändringar kan skapa stora skillnader. Det här är en övning som även tidigare givit sig till känna men igår KÄNDES stegen som dom aldrig gjort tidigare! Och dom ger sig till känna och jag får njuta av dom idag också, både här och där ;-)

Passet fortsatte sedan med roliga och utmanande övningar och avslutades med en överraskning. Och vilken fantastisk överraskning! Armhävningar till en låt, som jag just nu inte minns vad den heter, men några av de återkommande orden är up and down. Lätt och enkelt till en början men sedan blev det plötsligt väldigt långt mellan ner och upp ;-)! Jag har redan bestämt mig för att det här ska bli ytterligare en av mina kärlekssånger som jag ska förvalta väl, även om jag har lite att jobba på...;-) Jag har redan några väl ankrade kärlekssånger i träningssammanshang, som väcker så mycket glädje, kraft och energi hos mig när jag hör dom. En av dom spelades på vår träningsresa när vi var i Kroatien... där uppe på helikopterplattan med magnifik utsikt över havet och ön... när jag hör den låten nu så väcks det något hos mig och det händer så mycket i kroppen och själen... <3         

Listor

Ibland blir det små uppehåll i skrivandet och inläggen här i bloggen. Inte så att inspiration och uppslag saknats men ibland är det som om tiden inte skulle räcka till. Händelser, upplevelser, tankar och reflektioner har kommit utan att de blivit nedskrivna.

Jag tycker om att skriva och formulera mig i bild, ord och text. Och jag tycker om att dela med mig. Jag tänkte inte att det här inlägget ska bli en resumé över den senaste tiden... även om jag inte kan låta bli att nämna fotograferingen som jag hade glädjen att få uppleva i lördags, i kombination med förberedelser inför min mammas födelsedag, födelsedagsfirande, jobb och annat fix och trix.

När det är mycket på en gång som ska klaffa och koordineras så brukar jag ibland tänka på några ord som jag fick med mig för många år sedan av en väldigt klok person: "Gör en sak i taget". När han sa det så fattade jag inte alls vad han pratade om ;-) Jag tror fortfarande att man kan göra många saker på en gång men ibland kan det vara bra att bena upp, kanske göra upp en prioriteringsordning, en struktur över saker som ska och behöver göras. Det finns ju de som gör listor, "att göra listor", över vardagliga saker och bockar av vartefter. Hur är det för Dig? Själv är jag ingen listmänniska... däremot kan jag nog vara rätt så ostrukturerat strukturerad i vissa fall ;-)

En lista som jag däremot har gjort eller snarare påbörjat är en 100-lista. Jag rekommenderar dig att också göra en! På den listan skriver du ner 100 (eller fler) saker som Du VILL göra./uppleva. Som Du önskar eller som Du kanske drömmer om. Det kan ju handla om precis vad som helst! Hoppa fallskärm? Gå en utbildning? Se just den där filmen...? Äta middag med just den personen? Tänk stort och smått! Smått och stort! Här är allt möjligt! Listan behöver ju inte bli klar på en gång utan du kan låta den växa fram vartefter... Listan kan sedan vara till hjälp för dig, för att skapa konkreta, tydliga mål och få dig att ta steg i rätt riktning. Lycka till!

Fredagsmys :)

Efter att ha haft ett par gånger i följd som jag tvingats avboka så var det i fredags återigen äntligen dags! Äntligen dags för Pt-pass.

Jag tycker verkligen om att få genomföra och köra mina Pt- pass tillsammans med Niki, träningen tillsammans med honom har fått mig och får mig att utvecklas och växa på sätt som är svåra att beskriva och förklara.... Över tid har det hänt mycket. Under passen bjuds jag med på träning och övningar som ofta utmanar mig på alla möjliga sätt :) Det här är dom pass som verkligen tillhör favoriterna och den träning som jag tycker allra, allra bäst om!

Fredagspasset startade med några nålar i min vad, SIMSALABIM, och avslutades med flygande hopp! Så häftigt på alla möjliga sätt :)

Passet var ett crossfitinspirerat pass som startade med intervaller. Tanken är att de ska göras på löpbandet med just i fredags blev det på cykeln istället, men tro för den skull inte att det var lättare ;) På något vis så kändes en del av sekunderna plötsligt väldigt långa. Samtidigt tycker jag så mycket om den här känslan när det känns så jobbigt - så jobbigt på ett skönt och bra sätt, så som det gör när man genomför just intervaller :) Den senaste tiden jag kört en hel del intervaller på framförallt löpbandet och jag har verkligen lärt mig att tycka om dom!

Efter att benen snurrat och jag legat i nära maxpuls var det dags att fortsätta med övningar i romerska ringar... det är vid dom här tillfällena som jag ibland funderar på om jag har en tränare som är tankeläsare ;-) för vilket lustigt och märkligt sammanträffande... I veckan tog jag nämligen, via forms fb.sida, del av "veckans övning" som Björn genomförde i de romerska ringarna, min tanke då var att det såg så inspirerande ut. Samtidigt lite galet och svårt ;) Och redan i fredags fick jag själv möjligheter att prova på! Det blev både liggande rodd, dips och armhävningar. Och ja det är svårt inte helt lätta övningar och samtidigt fantastisk kul och utmanande, de här är övningar som jag kommer att fortsätta att öva på egen hand!

I kombination med ringarna fick jag även göra något som kallas "Karelin kast" med ett rör som inte heller det kändes helt lätt...  från ena sidan av kroppen, upp över huvudet med så raka armar som möjligt och över till andra sidan av kroppen i 45 sekunder/gång.

Och hela härligheten avslutades med att jag skulle göra flygande hopp... typ backhoppning, framåt och upp, med hjälp av trx bandet. Här gäller det att lita på trxen OCH sig själv ;) Och det gick riktigt bra efter några prov hopp :)

Det känns verkligen kul och inspirerande att få genomföra nya övningar och upplägg som jag kan ta till mig och öva vidare på :)

Jag tycker så mycket om att kunna vara i görandet och varandet samtidigt! Och i fredags var det verkligen ett sådant pass! Jag kände mig så fokuserad av och i det jag själv höll på med! Inget då, inget sedan utan total nuvaro och närvaro! Känslan under och efter passet är obeskrivlig! Glad, ja visst! Nöjd, ja visst! Påfylld, ja visst! Men också någonting helt annat som fyller, omsluter och omfamnar hela mig <3 TACK <3

Onsdag och ingen box men med en del annat som också blev bra ;-)

Onsdag.

En onsdag då jag inte boxats.

Känns jätte konstigt.

 

Och visst höll jag på att resonera med mig själv innan,

om hur jag skulle kunna värma upp på egen hand i gymmet,

för att minimera belastningen på en vadmuskel som ännu inte är helt bra.
 

Men trots att boxen uteblev för mig ikväll känner jag mig nöjd.

Nöjd med den träning som blev istället.

Nöjd och tacksam för möten jag fått.

Tacksam för saker och upplevelser som jag fått ta del av.

 

 Nu blev det en skön runda i gymmet istället.

Det blev en extra bra runda, för till min glädje träffade jag på en ny formmedlem :-)

En formmedlem som jag också är arbetskollega med.

Det gläder mig verkligen över valet och beslutet hon tagit :-)

Att börja träna! På Form!

Jag blir hjärtligt glad <3 

 

Jag har även haft äran att vikariera på kvällens yinyogapass.
Det känns speciellt att vikariera för någon annan, av någon anledning så brukar jag kunna känna mig lite pirrig innan.

 

 Ikväll bjöd jag med deltagarna på ett pass med fokus på att öppna upp kring höfter, rumpa och bäcken. Under mina pass brukar jag berätta och prata om att vi bla. stretchar ut vår bindväv...
att sedan yinyogan påverkar oss på/i massor av andra nivåer och på olika sätt också tror jag att varje utövare så småningom får ta del av på olika sätt.
Precis som några deltagare fick göra just ikväll...
Så fint...
Tack för att Du och Ni delade med er!

TACKSAM

Tacksam!

Vilken fin och bra dag :-)

Mmmm....

Just idag njuter jag av en sådan ljuvlig och härlig energi i kropp och sinne.

Så påtaglig, så stark. 

Det känns så fint <3

Strålande, gnistrande, värmande, virvlande.

Fylld, omfamnad.

Öppen, närvarande.

Vis, smart, klok och vacker!

Det här med att lyssna på kroppen och förstå den är inte alltid helt lätt tycker jag.

När allt flyter på är det inga problem men när kroppen signalerar

 något annat kan jag ibland bli lite vilsen och rådvill.

 Jag har över tid provat olika strategier, med mer eller mindre lyckade resultat ;-)

 

 Det smartarste och klokaste sättet är ju naturligtvis att på ett kärleksfullt sätt lyssna på kroppen och på ett lika kärleksfullt sätt ta om hand det som behöver tas om hand, vilket inte alltid är helt lätt!

 

Min övertygelse är att kroppen är vis, smart, klok och... vacker!

 

Och att magkänslan och intuitionen kan ge viktiga och värdefulla ledtrådar...

 

Vore det inte för att jag själv har känt mig i ganska god balans den senaste tiden så skulle jag börja fundera på vad som "pågår". Eller om det börjat gå troll i min onsdagsträning. Naturligtvis har det inget samband alls men 2 veckor i rad har kroppen börjat spöka på olika sätt direkt efter eller under passet. På ett sätt känns det som jag utmanas... Och testas. Det är som något eller någon försöker störa balansen och jämvikten hos mig.

 

I onsdags blev en del av mig så j*^*¨irriterad medan en annan del försökte behålla lugnet samtidigt som delar av min vadmuskel gick i strejk,  mitt under ett av favoritpassen. Morr!!! 

Just där och då behövde jag inte fundera särskilt länge på vad jag skulle göra...

 

Nu har jag haft några dagar då benet inte har velat belastas särskilt hårt men resten av kroppen har naturligtvis velat träna :-) I dom här lägena är jag så tacksam för att jag skapar mig själv möjligheter, alternativ och komplement till den träning som var tänkt från början. Igår blev det först en av mina vanliga sköna rundor i gymmet, men istället för att avsluta med intervaller på löpbandet så blev det tabataintervaller på cykeln :-)    

 

 

 

 

 

Ljus och energidag

Form har bjudit på en dag fylld av/med ljus och energi!

 

Vilken fin och spännande dag det har varit!

Fylld av tankar, känslor, nuvaro, inspiration och påfyllnad.

Det har verkligen varit en dag som bjudit på massor av

olika upplevelser och massor av ljus och energi <3

Inspirerande och givande föredrag och workshop har

varvats med fina meditationer och sköna pass.

 

Dagen har fört med sig en sådan märklig känsla i kroppen,

trots att dagen gått så fort så har jag en känsla som om att jag skulle ha varit

 bortrest i flera dagar samtidigt som jag varit så nära mig själv på något vis.

Det känns lite som om jag blivit omsvept och omfamnad av en kokong.

Kanske beror det på att dagen bjudit på så många

 stunder av fullständig närvaro och nuvaro?

Jag känner redan nu att nya frön har såtts...

 

Spännande!!!

  

I grunden finns flow

Jag längtade verkligen till den träning som var inplanerad till idag men som ställdes in i sista stund. Personlig träning med min suveräna tränare Niki. Kände mig så laddad.

All träning är kul men det är verkligen något speciellt med den personliga träningen, det är helt enkelt den träning som är allra, allra bäst och ett av dom fredagsmys som jag verkligen tycker om och njuter av :-) Jag njuter och myser även om PT-tiden inte infaller på just en fredag ;-)

Den här gången var det ingen irriterande förkylning som satte stopp utan lite annat "högst tillfälligt stök". Visst är det knasigt hur man kan börja förhandla med sig själv ibland? Själv satte jag igång redan igår på alla möjliga vis och fortsatte i morse. Eller när jag tänker efter så handlade det egentligen inte om ett förhandlingsläge utan snarare så som att en del av mig blev som en trotsig liten unge "som visst tänker träna oavsett hur det känns! Jag vill faktiskt!" medan den andra delen försökte resonera lugnt,  klokt och hitta lösningar.

Hur som helst blev det lite sms:ande mellan mig och Niki under morgonen och sedan en behandling. En behandling som i det stora hela var allt annat än skön. Kanske är det så att den här lilla trotsiga ungen dyker upp även här, eller vad tror du Niki ;-)  Jag försöker verkligen att tänka mig och göra om ömmande triggerpunkter till små färgglada energisnurror som med hjälp av behandlingen ska börja vibrera på rätt frekvens igen. Tanken och bilden tilltalar mig men det funkar väl sådär - än så länge.

Just idag kändes det bra att få hjälp utifrån, från en person som jag har förtroende för, med att avstå från dagens träning. Jag uppskattar verkligen Nikis klokskap, kunskap och kreativitet på alla möjliga sätt!

Även om det, just idag, var lite oflyt i träningen och i kroppen så känner jag mig glad för att jag den senaste tiden upplever att jag kommit in i en period då jag återigen fått flow i min träning, där kroppen svarar och ger positiv respons och energi. Det känns skönt.

 

Hälsomässa

Det blev många steg igår när jag besökte Allt för hälsan-mässan i Älvsjö.

 Det blev även en hel del smakprover, små mumsbitar och shots av alla möjliga slag, 

smakade även chips som var gjorda av bruna bönor ;-) En del smakade gott, en del smakade... mindre gott eller faktiskt äckligt.

 

Under ett och samma tak rymdes massor av olika saker: produkter, information, erbjudanden av alla möjliga slag och även möjligheter till prova-på behandlingar, alla och allt för att främja hälsa och välmående om man väljer att tro på mässutställarna. Och visst är det kanske så att mycket främjar hälsa och välmående men ibland tror jag att det kan vara bra att själv vara lite selektiv och sorterande.  

 

Trots det breda utbudet så upplevde jag att det saknades någonting,

vet inte riktigt vad, men den mesta av inspirationen uteblev på något vis.

Med mig hem blev det inte så mycket ät- och drickbart förutom en förpackning chaga,

däremot fick jag lite nya kläder, bla. fina och sköna yogabyxor och några fina linnen med härliga och inspirerande texter :-) Tänkte att en del av det ska få invigas imorgon :-)

 

 Visste du att Chaga är en svamp? Chaga är torkad sprängticka och innehåller naturligt vitaminer, mineraler, spårämnen mm.
Av många experter anses chaga vara kungen av medicinalsvampar, före reishi, shiitake, maitake och agaricus blazei.

Till fika idag provade jag att göra en chaga-choko: en kopp chaga"te" mixades tillsammans med lite raw cacao och raw kokosolja. Prova gärna Du också :-)

 

Tillit och mod

Fundera en stund om det är något i ditt beteendemönster

 som du skulle vilja förändra och göra annorlunda?

 Vad skulle det kunna vara?

Vad skulle en sådan förändring kunna innebära för dig?

Vad är det som hindrar dig från att göra den här förändringen? 

 

Att genomföra förändringar är inte alltid helt lätta men ibland är dom nödvändiga.

 

I ett tidigare inlägg skrev jag om en detoxperiod som jag påbörjat.

En detox där fokus, den här gången,

 inte hamnat på kost i första hand utan på helt andra saker.

Jag har aldrig detoxat på det här sättet tidigare eller

jag har aldrig uttalat det på det här sättet som jag gjort nu! 

Men av flera olika anledningar dök behovet och insikten upp.

 

Alla som själva detoxat någon gång vet hur man kan må i början av en sådan här period... men också hur man oftast mår när det gått ett tag. Och den här perioden är inget undantag!

Det har inte varit någon lätt period på något sätt.  

Men trots att det inte gått så lång tid så märker jag redan nu en avsevärd skillnad!

Skillnad i beteende.

Skillnad i tankar.

Skillnad i känslor.

Skillnad i energi.

Skillnad i kroppen och skillnad i själen.

 

Min detoxprocess fortsätter,

redan nu så tror jag att jag fått med mig nya insikter, erfarenheter och lärdomar.

 

 

Att vara nära sig själv

Energin i min kropp förändrades så påtagligt efter måndagens yogapass och kändes så påtagligt annorlunda under och efter träningspasset i går. En helt annan färg, en helt annan kraft, ett helt annat flöde! Så oerhört njutbart!

Yogapasset, som jag själv ledde, hade fokus på att öppna upp i framförallt ryggen, ett lugnt, skönt och välgörande pass. Passet avslutades med en stunds meditation med hjärtandning där vi även andades ut stress, oro osv. och andades in lugn och ro, kraft, energi, beslutsamhet osv. Låter det konstigt? Inte alls! Jag kan inte riktigt förklara hur det funkar bara ATT det funkar :-) Även när jag själv guidar, och på så vis är mer utåtriktad, så tror eller kanske vet jag att jag påverkas - mer än jag kanske själv förstår. Det är häftigt, märkligt och fascinerande!

Igår hade jag sovmorgon och det var nära att klockan ställdes om men på tal om beslutsamhet så gjorde jag mig i stället i ordning och tog mig vidare till gymmet. Efter att ha haft det motigt och trögt ett tag så bjöd gårdagens pass på en helt annan känsla i kroppen! I går var en sådan dag så kroppen äntligen svarade, då det var jobbigt på det här njutbara sättet ;-) Mitt pass avslutades med 3 st. 800 m. intervaller på löpbandet. Inför andra intervallen kände jag "åååå sååå himla bra det känns"... fullt fokus... trött och svettig, ja visst, men också någonting helt annat!

Efter sista intervallen var jag urblåst och tom, så urblåst och tom så att jag höll på att glömma kvar skorna i entrén när jag skulle gå. Ja, som tur var så var det inte skorna på fötterna utan inne gympaskorna ;-)

Jag upplever verkligen att träningen hjälper mig så att jag blir mer kalibrerad och centrerad i hela kroppen, jag kommer på något vis närmare mig själv.

Låt mig berätta

Det är ingen hemlighet ändå hade jag inte tänkt att skriva om det här... Men så var det några ord som liksom kom till mig och på något vis kändes det angeläget för mig att få dela med mig av dessa till Dig och till er.

Kanske var Du också och tände ljus vid någon grav eller vid någon minneslund igår?

Det är nu drygt ett och ett halvt år sedan som jag miste min pappa. Plötsligt och helt oväntat. På ett sätt känns det som det är en evighet sedan och samtidigt känns det som om det var alldeles nyss.

Många pratar om ett "sorgeår". Det har jag också gjort. Förut. Inte nu längre. Jag tror att sorgen och saknaden, över tid, ändrar skepnad och uttryck. Vi som lever vidare hittar så småningom nya och andra vägar... saknaden bär vi med oss och kanske även en del av sorgen... och vi bär även med oss alla minnen och upplevelser som vi fått dela... <3 Livet tar en annan form.

En tanke som har kommit till mig är att sorgen och saknaden har så många olika ansikten, den har så många olika skeenden och skiftningar. Ibland gör den ont. Ibland är den så svår att hantera. Och den går inte att förstå. Den växlar i intensitet, styrka och kraft. Jag märker det tydligt. Ibland griper den tag i mig på ett helt oväntat, starkt, omskakande och kraftfullt sätt. Den finns där. Även nu. Och den behöver också få utrymme. Och tas om hand.

Åter på plats!

Efter en veckas uppehåll är jag så åter igång med min träning.
I går var första passet...:-)
I min värld är en vecka utan träning en evighet.
Att kroppen är gjord för att röra på sig för att må bra tror jag att alla vi träningsentusiaster är helt överens om. Naturligtvis i kombination med vila och återhämtning också.

Under sådana här dagar av "påtvingad" vila kan jag ibland börja fundera på dom personer som är mer eller mindre stillasittande och inaktiva i sin vardag... och vad det sätter för spår i kroppen i form av ohälsa och ev. smärtproblematik från/i kroppen. Vad är det som skapar våra val? Vad får dessa val för konsekvenser på kort och lång sikt för vårt mående? Vad och hur väljer Du?

Både igår och idag har det blivit rundor i gymmet. Och både idag och igår hade jag stundtals lust att utbrista samma kommentar som en av mina härliga vänner som snart är 7, sa här om dagen, när vi båda två var krassliga:

-Moster jag är faktiskt så trött så att jag vill svära...
- Jaha???
- Fy fan!!!

Ja, så kändes det lite... även om jag nu är frisk så kändes det som sirap i systemet igår, idag var det lite mer lättflytande :-) Igår avstod jag från intervall delen, kände att jag varken ville eller skulle pressa upp pulsen på max. Idag var första tanken att avsluta styrkepasset med en liten lätt jogg på löpbandet... men istället blev det några försiktiga intervaller med lång vila emellan ;-) Undrar Du hur man springer försiktiga intervaller? Ja Du... det är en hemlighet ;-)   
           

Röstlös och rastlös

Ibland känns det som man befinner sig i en riktig uppförsbacke.

 Kanske inte bara när det gäller träning utan även på andra sätt.

  Men efter uppförsbackar brukar det ju plana ut

eller så kommer det en efterlängtad nedförsbacke, eller hur?

Just nu längtar jag efter att få flyt i min träning.

 Jag har känt mig så motiverad till att få träna,

 "verkligen köra på",

 periodisera min träning, vidareutveckla och bygga.

Men istället haltar träningen fram...

Det har känts som det ena avlöser det andra...

Dagar med ont i halsen. Banalt men för mig irriterande!

 Jag tränar aldrig när jag har ont i halsen så trots att jag fö. kände mig "frisk",

 om än lite trött, så blev det några dagar utan träning. 

 Det halsonda försvann och jag kände mig återigen så redo...

det hann gå några dagar så  började det "lura" en ny förkylning i kroppen,

 inte sjuk men en känsla av att inte känna mig helt pigg heller... 

 

 I onsdags stod valet mellan att träna eller inte träna.

 Valet var lätt, enkelt och självklart; att träna!

 Min plan och tanke var att slå bort den ev.

förkylning som lurade i kroppen men som inte brutit ut ;-)

Även om intentionen var god så fungerade den strategin dåligt den här gången,

 det resulterade istället i att jag slog bort rösten och fått träningsvärk som jag inte alls känner igen och att jag just nu verkligen inte känner mig helt pigg. Så irriterande!

Nu lägger jag fokus på att fylla på mig själv på alla möjliga vis; vila, bra tankar, greens, detoxte, ingefära och en del annat :-)

Dagar med detox

Brukar du också känna ett behov av att detoxa någon gång ibland? Rena, rensa, sortera och fylla på. Kanske pausa från någonting eller plocka bort för att ge plats till annat? Ibland smyger sig behovet på, tycker jag, och ibland kommer det till synes plötsligt. Behovet kan kännas påtagligt och starkt, det ska ske NU och inte sedan eller kanske.

Själv har jag påbörjat en detox... Vid mina tidigare detoxperioder har fokus legat på framförallt kosten för min del. Perioderna har då också varit tidsbegränsade. Den här gången ligger inte fokus i första hand på kosten, "detoxtänket" har snarare inneburit och känts som en påbörjad och pågående process på många sätt. Och jag vet faktiskt inte riktigt, just nu, vart den kommer att leda mig vidare. Jag försöker ha tillit till processen :-) Och omtanke och tålamod med mig själv :-)

Jag tror, att det med jämna mellanrum, kan vara bra att städa både i sig själv och runt omkring sig. På mina yoga pass brukar jag prata om möjligheterna till att sakta in och sänka farten... jag tror att det är bra att ge sig själv den möjligheten ibland, både på yogamattan men även utanför den.

Ett perfekt sätt för mig att rensa och fylla på är att vistas utomhus, så en stor del av helgen tillbringade jag ute. Det blev tidiga morgonpromenader i skogen och ute på åkrarna, naturen är så fin nu med allt det krispiga och frostiga! Det har även blivit en del trädgårdsarbete. Även om allt arbete i trädgården inte är lätt så tycker jag att det är rogivande och samtidigt vilsamt att hålla på, hålla på att gräva, kratta och klippa.

En del i den här detoxen har också inneburit att  jag under helgen låtit datorn och internet vara, ingen i koppling och uppkoppling. Telefonen likaså, förutom ett par samtal... Inga mailkontakter, Facebook eller SMS, allt sånt har jag låtit vänta... 

Ytterligare påfyllnad fick jag under söndagseftermiddagen och kvällen tillsammans med mina två fina vänner, 6 och 9 år. Så många härliga och spännande tankar, skratt och lek tillsammans! Jag tror att vi alla tre tyckte att det var alldeles för länge sedan sist!

Måndagsyoga

I måndags hade jag återigen glädjen att instruera/guida mitt yinyoga pass.

För mig känns det så inspirerande både före, under och efter passen.

 

Det är inspirerande att planera och sätta ihop ett pass,

tänka ut vilka positioner som ska finnas med just denna gång,

väva ihop enskilda positioner till en helhet, med en rödtråd och klar tanke, där fokus ibland hamnar på  att vara ett mer höftöppnarpass, för att vid ett annat tillfälle vara ett mer ryggradsöppnande pass.

Ibland väljer jag att skapa ett mer "blandpass".

 

För mig känns det så fint att få dela med mig av något som jag själv "tror på".

Helhet för kropp och själ!

 

Jag inspireras av alla deltagare jag möter! 

Var och en med sina egna förutsättningar...

 

I måndags var det en deltagare som dröjde sig kvar lite och jag fick glädjen att ta del av en del av hennes alldeles egna upplevelser under passet... TACK för att Du delade med Dig!

På vägen hem gick jag sedan och tänkte och funderade på det som jag fått ta del av... det kändes fint!

 

Yinyoga påverkar oss... på alla möjliga sätt...

 en del av det går att beskriva men inte allt, däremot kan man få möjligheter att uppleva det...

 



Familjen Form

Igår var det verkligen en fantastisk inspirationsdag :-)

Form hade bjudit in härliga Jessica Clarén till att instruera och hålla i två olika pass.

Dagen började med proffsig, skön och rolig träning för alla som ville.
Därefter samlades vi i personalgruppen, tillsammans med Stefan Klingsbo, för en stunds vidare viktigt, givande och intressant arbete...

Jag var lite sen ner till Form så jag anlände lite med andan i halsen, det enda jag visste var att vi skulle få vara med på ett löp pass i backe och ett spinning pass. Backen hade efterlysts via Fb. några dagar innan ;-)  Möttes av ett härligt gäng Formare och av Jessica Clarén och hennes man Jamie som var med som assisterande coach. Det var ett förväntansfullt gäng, några av oss kände oss kanske en aning små nervösa för det som väntade ;-) Men framförallt redo och laddade i sann Formanda :-)

När alla var samlade bar det av i samlad trupp, genom samhället, upp mot elljusspåret och backen ;-) En härlig känsla bara det, ett helt gäng med samma mål! Rörelseglädje/träningsglädje, gemenskap och att ha kul! Uppe vid spåret åkte överdragskläder av, tänk att kunna vara ute i t-shirt i oktober månad! Sedan blev det löpskolning, teknik, styrkeövningar och intervaller varvades. Allt förpackad i Jessicas anda, dvs. med en stor portion ödmjukhet, lysande virvlande energi, kunskap, kvalité, proffsighet och lekfullhet! Jessica och Jamie hade verkligen en fantastisk förmåga att dela med sig!

Det var ett inspirerande och roligt pass, stundtals flåsigt och tungt ;-)
 Det var så mycket fantastisk energi som frigjordes hos mig, och den känslan är obeskrivlig!
 Dagen bjöd ju också på ett strålande väder, det kändes så fint att få springa och ha allt det guldiga från träden runtomkring. Efter löppasset var det dags att tillsammans, med lätt jogg, ta oss ner till Form igen. Konstigt nog så kändes mina ben plötsligt jätte pigga och fjäderlätta!

Efter lite påfyllnad och ombyte var det dags för spinning passet. Den som tror att spinning är spinning tror fel. Du som inte hade möjlighet att vara med igår missade någonting! Vilket pass :-) Suggestiv musik, som fick mig att bara svepas med, en filmduk med en fantastisk fin film (av det jag såg ;-)) och Jessicas guidning, hon använde orden och språket på ett sätt som verkligen tilltalar mig :-)

Efter en timmes spinning var det så dags för alla oss i personalgruppen, att tillsammans med Stefan Klingsbo, att samlas för en stunds fortsatt arbete. Det blev många intressanta diskussioner och tankar tillsammans! Spännande! Det är verkligen härligt att få vara en i detta fantastiska gäng!

En inspirerande och givande dag, en boost för kropp och själ!

Om jag ska summera dagen med ett enda ord blir det: LIVSENERGI :-)

TACK alla som var med!    


 

Näringstäthet

Det är ett tag sedan jag skrev här i bloggen. Huvudet har stundtals varit fullt av tankar och inspiration av sånt som jag vill skriva och dela med mig av men av olika anledningar har det inte blivit av.

Något som jag fått anledning att fundera, reflektera kring, lite extra ett tag, är det här med näringstäthet... Och framförallt har jag också insett hur viktigt och betydelsefullt det är för mig att skapa en näringstät tillvaro! Det här är absolut ingenting nytt för mig men ibland kommer man/jag, av olika anledningar, på villovägar, ur kurs och riktning.

För mig har begreppet en bred betydelse, naturligtvis står en del av det för det jag stoppar i mig i form av mat och dryck men sedan handlar det också om att tillföra näring, till kropp och själ, ur alla möjliga andra aspekter...

För ett tag sedan läste jag en liten textrad av Sanna Ehdin.
"Går man mot sig själv blir man arg.
Kör man över sig själv blir man ledsen.
Är man osann tappar man energi.
Men går man med sig själv får man energi!
           - och då blir man också glad!"

Vad innebär "näringstäthet" för Dig? Hur lyckas Du omsätta det? Hur märker Du om/när Du drabbas av näringsbrist? Vad/hur gör Du då? Vad behöver Du för en näringstät tillvaro?

Under en längre period har jag på flera sätt jobbat mot mig själv istället för med mig själv. Jag har varit dålig på att lyssna och höra. Till en början märkte jag det inte ens för jag var så upptagen av att "fixa, hantera och klara av". Jag har varit som min egna hejarklack inne i huvudet "det här går fint, håll ut"... Ända tills det plötsligt och abrupt inte alls kändes fint och bra! Jag blev alldeles överrumplad av mina egna känslor och tankar!

 "Vänta lite här nu, vad är det som pågår!!!"

Det är som att ha ett konto där balansen mellan uttag och insättning saknas, där jag har tagit ut, tagit ut och tagit ut... till sist så tar det slut. Visst har jag märkt att jag kommit ur kurs och tappat en del av riktningen, jag har märkt det i bla.  humör och energi, men av någon märklig anledning har jag ändå fortsatt... tills för ett tag sedan.... :-) Jag tror att det är bra att på ett kärleksfullt sätt kunna säga förlåt, ibland behöver man kunna säga det till sig själv. "Förlåt, det var inte meningen, det blev fel."

Det är som om jag har haft en kompass där kompassnålen snurrat i en faslig fart, runt, runt! Med en sådan kompass är det svårt att ta ut riktning och hålla kurs men desto lättare att komma vilse och tappa bort sig själv på vägen. Nu har, tack och lov, hastigheten minskat... :-) Jag känner mig en aning dränerat och tömd, men ser nu till att fylla på mig själv med betydligt mer omtanke och näring :-) 

Jag hör och lyssnar betydligt bättre :-)

Förändring och utveckling

Lidingö har en speciell och särskild betydelse för mig.

 Inte så att jag vistas där särskilt ofta, däremot var det på sätt och vis där som min Formkarriär startade 2001. Och det var där jag deltog i mitt första lopp 2003!

 

Där och då hade jag efter en långvarig smärtrehabilitering påbörjat

 en 2-årig hantverkspedagogutbildning just på Lidingö.

 Inte så att jag hade blivit kvitt min smärtproblematik som bla. innebar en oledad fothylsa och stora svårigheter att gå däremot innebar utbildningen en "om/nystart"

 efter en omtumlande och turbulent rehabperiod.

 

 Och hur konstigt det än kan låta var det på sätt och vis utbildningen som även förde mig till Form :-) 

 

Efter en intensiv målningsperiod på skolan sa min axel ifrån... med en smärta som bara tilltog trots vila och jullov bestämde jag mig för att kontakta vårdcentralen. På vårdcentralen var det omöjligt att få en tid, tack och lov för det ;-) jag hänvisades till akuten ...

Men... Jag kom vare sig till vårdcentralen eller akuten däremot till Form!!!

 

 Egentligen var det inte "bara" en axel som ropade på hjälp...

Det var mycket som höll på att haverera...

 Oj, om jag hade vetat <3 vad och hur fortsättningen skulle bli:-) 

 

 Efter ett antal behandlingar tog jag beslutet att börja träna!  Det beslutet kanske är ett av dom viktigaste besluten som jag hittills har tagit? Träningen tog fart... för mig innebar det en totalomvändning och totalförändring i hela min livsstil, i tankar och beteende och så småningom även i "mående". Hela jag förändrades på ALLA tänkbara sätt :-)

 

Ett par år senare återvände jag till Lidingö för att springa mitt första springlopp! Springlopp!!! Tjejlidingö 2003!!! Jag som tidigare varit så rörelsebegränsad!!! Det blev och var magi på alla möjliga sätt :-) Det kändes så fint och speciellt att det var just på Lidingö som mitt första lopp ägde rum...  Efter det har det hunnit bli fler lopp både Lidingöloppet 3 mil, 1 mils lopp, 1 mara och några klassiker rundor :-)

Det känns märkligt att det är 10 år sedan som jag sprang där i skogen
och backarna för första gången...

 För att fira detta 10-årsjubilum tyckte jag att det passade perfekt att
 återvända och delta i tjejlidingö igen.
Så idag var jag där för att fira mig själv :-)!!! 

Dagens lopp kändes inte alls så magiskt som det gjorde för 10 år sedan där i skogen och backarna...

 

Men jag är nöjd :-)
Trots en sen startgrupp och trängsel lyckades jag hålla mig på "rätt" sida om timmen ;-)
59:56 :-)

Lyssna!

Jag vill verkligen vara i kontakt med och i mig själv. Hela mig själv.

 Trots att jag har jobbat mycket med mig själv så smyger sig dom här tillfällena på

 då jag under perioder hamnar i ett alldeles för högt tempo och stress,

 samtidigt som jag då också är alldeles för mycket uppe i huvudet.

 Jag "stänger av".

 Istället för att lyssna på kroppens signaler,

 känna och reagera

så kör jag på och resonerar med någon sorts logik över saker som har hänt

 och hur dom på bästa sätt ska eller kan hanteras och lösas.

 Det är som om jag för en stund tappar en del av riktningen och kontakten,

 kontakten med mig själv och kontakten mellan hjärta och hjärna, tanke och känsla.

Men kroppen är smart, den lagrar, härbergerar och bär på så mycket visdom :-)

 Och till sist säger den helt enkelt i från.

Ibland som en viskning, ibland betydligt högre, sällan är det helt smärtfritt.

 

"Lyssna! nu är det nog",

 

Det är dags att sakta in och sänka farten, lyssna och återuppta kontakten <3 

Anta utmaningar

Tanken från början med det här inlägget var att berätta om den inspirerande 4 timmars yinyoga workshopen tillsammans med Magdalena Mecweld som jag, i söndags, hade glädjen att delta i, men texten blev så här istället... (fotona är från söndagens workshop)

 

Ibland kan det nästan te sig märkligt hur vissa saker bara dyker upp och kommer till en tycker jag.

Precis som på beställning.

Just i den här stunden som man kanske behöver det som bäst.

 

Under en period under försommaren önskade jag mig en utmaning.

Ingen sådan här utmaning som kommer oinbjuden och som slår med full kraft bakifrån så att man varken hinner parera, värja eller skydda sig. Ingen sådan här utmaning som man kanske stundtals tror ska ta livet av en, om än inte bokstavligt så bildligt. Nej ingen sådan.

 

Utan, du vet, en sådan här utmaning som man på något vis har möjlighet att välja att tacka nej eller ja till. Tacka ja och bjuda in även om det vid första tanken även kan kännas läskigt :-) Den här sortens utmaning som sår frön och får mig/dig att växa på ett mer njutbart sätt jämfört med dom oinbjudna utmaningarna :-)

 

För mig blev rollen som instruktör just en sådan utmaning.

Plötsligt dök den upp.

Och den här gången tog jag chansen, tackade ja och bjöd in.

Men inte på en gång.

Fröet såddes, grodde och slog rot...

 

 

Ögonblicket efter att jag hade bestämt mig och började fundera på olika yogapositioner kom jag inte på en enda position som man brukar göra i ett yoga pass ;-)

Som tur är klarnade tankarna :-)

 



 

Inför mitt första pass blev jag nervös redan när jag såg mitt namn på schemat ;-)

Jag hade även skrivit ner att jag skulle komma ihåg att presentera mig ;-)

 

Trots att det kändes lite läskigt och jag var pirrig så kände jag redan inför, under och efter mitt första pass; "Åh, så roligt och spännande, det här trivs jag med, det här vill jag lära mig mer om"!

 

 

Jag har ju inte instruerat särskilt länge men på något sätt så

 känns det som om jag skulle ha gjort det.

Helt nytt men ändå så bekant på något märkligt vis. 

 

 

Jag tycker verkligen om och trivs med och i instruktörsrollen.

Jag både ger samtidigt som jag får tillbaka massor från/av deltagarna <3 

 

 

Jag tycker om att inspirera och inspireras :-)

 

 

Välkomna :-)



Tjejmilen

I lördags var det dags för ett av mina springlopp som jag planerat för den här säsongen.

Tjejmilen 2013 :-)

Jag tillsammans med 1000-tals andra tjejer, flickor, kvinnor, tanter, damer.

 

Jag tycker att det kan vara roligt att delta i olika lopp, just den här säsongen så har jag valt några kortare lopp, typ en mil och så. Har Du förresten tänkt på vad/hur perspektiven kan ändras, beroende på tidigare upplevelser och erfarenheter. Hade någon tidigare sagt att en mil var ett "kort lopp" hade jag förmodligen funderat vad personen pratade om... Springa en mil, hur går det till osv...

 

  Enligt mig så krävs det ingen speciell planering och förberedelser inför ett milslopp, naturligtvis kan man tjäna på att ha lite spring i benen ;-) Jag själv är övertygad om att "min vanliga träningen" räcker långt :-)

 

  När jag anmälde mig till loppet hade jag helt andra ambitioner, planer och tidsmål än vad jag hade när loppet började närma sig och när jag väl stod på startlinjen och befann mig utmed banan.

Förutsättningarna blev annorlunda mot vad jag hade tänkt från början, planen från början var bla. att, under sommaren, springa betydligt mer än vad jag gjort men jag behövde och valde andra saker istället.

 

När jag åkte iväg i lördags så var det med inställningen att njuta och göra det bästa av dagen :-)

Kroppen och sinnet kändes helt lugnt och avspänt.

Känslan av totalt lugn fanns där även när jag kom ut till start området, där det fullkomligen kryllade av människor, rörelse och ljud.

 

 

Jag strosade runt lite på området, passade på att äta och fylla på med vätska.

Njöt av blå himmel och sol.

 

Enda gången som jag fick ett påslag och kände att stressen grep tag i mig och pulsen steg en aning, innan loppet var när jag en halvtimme innan start hamnade i en av dessa evighetslånga bajamaja köer ;-)

 

Själva loppet gick fint och visst fick jag njuta även om det var trångt, bökigt och varmt.

Njuta av att ha en kropp som fungerar, klarblå himmel, en relativt lätt sprungen bana, vackra vyer...

 

Jag som annars brukar tycka att det är nästan plågsamt att springa i värme tycket att det gick riktigt bra, jag hade druckit vätskeersättning innan och såg även till att dricka under loppet och även hälla på mig vatten.

 

 Under loppet kände jag att jag hade god hjälp av mina tankar :-) Jag lyckades hålla mig relativt lugn trots trängsel och bök. Jag insåg och bestämde mig också rätt snabbt för att det inte var rätt tillfälle att försöka göra mitt person bästa på milen ;-) Inte heller att slösa energi med att försöka kryssa mig förbi eller hoppa över dom som sprang precis framför mina fötter ;-) När andhämtningen blev allt för ansträngd och flåsig började jag istället fokusera på att andas med djupa, lugna andetag. Jag kan väl inte påstå att andetagen blev direkt lugna men betydligt skönare. Jag fokuserade även på hur hjärtat syresatt varenda liten cell i min kropp på ett perfekt sätt :-) Det är inte alltid som jag har tankar som tankar men dom är väldigt sköna när dom finns där.

 

Strax efter att jag kom i mål infann sig en väldigt märklig och helt obekant känsla:

det kändes ungefär som att "jaha det var det". Varken nöjd eller missnöjd, inte heller ett anti klimax utan mer som ett konstaterande.  

 

 

 

Har min mage haft semester?

Igår var det så återigen äntligen dags för boxpasset :)

Något som jag verkligen längtat efter och sett fram mot...

Även om passet har bytt dag och tid så känns ordningen återigen återställd ;)

För mig är det ett givet pass. Det är ett pass som verkligen inrymmer allt, kondition, styrka, smidighet ja visst... men även så enormt mycket mer :) 

Oavsett dagsform och humör så tycker jag om att få slå och sparka i ordnade former, använda mig av mitt fokus, min kraft och energi. Tömma, rensa och fylla på med ny energi :)

Själv tror jag att urkraften, som alla har där inom sig någonstans, också får möjligheter att visa sig och komma fram.

 

Det förvånar mig att det är så få som hittat till detta suveräna pass, i går var vi till en början bara 2 entusiaster, 3 med Niki inräknad. I sista stund dök det upp ytterligare en så att passet, tack och lov, kunde bli av. Precis när uppvärmningen hade börjat så droppade det in 2 deltagare till. Så till slut var vi 5 men antalet varierade sedan lite under passets gång ;) Box kan vara lite jobbigare än man tror särskilt efter ev. sommaruppehåll eller om man aldrig tidigare gått på just ett boxpass ;)

 Trots att jag själv tränat hela sommaren så kändes det stundtals, som framförallt coredelen, hade haft semester, kära nån´vad det kändes i magen vid både sparkar och slag. Men tänk då om jag inte hade tränat under sommaren... då hade det säkert känts ännu mer.

Och idag känns det både här och där ;) Träningsvärk från heaven :)
Jag njuter och är glad för att jag inte har någon hosta ;)     

Träningsglädje :)

I måndags började det, Forms stora höstschema. Det bästa - hittills :)

 Det är verkligen som en enda stor godispåse,

 godis som både smakar gott och gör gott för hela Mig/Dig, både kortsiktigt och långsiktigt ;)

 

Jag uppskattar verkligen att det finns något för alla smaker oavsett om man, precis som jag, redan är i gång med och i sin träning eller om man precis har eller ska börja. Som alltid när ett nytt schema presenteras får jag en känsla och lust att vilja gå på alla pass, helst samtidigt och på en gång.

Men så är det ju det här med att träna klokt och smart också :)

En god ide´, så här vid terminsstart kan vara att formulera konkreta, mätbara mål med sin träning. Vilka planer och mål har Du med Din kommande träning? Vad vill Du uppleva/uppnå? Hur ska Du göra? När och hur ofta ska Du träna? Vad/var ska Du träna? Vad kan och behöver Du göra just NU?

"Om du gör som du alltid har gjort, får du samma resultat som du alltid har fått!"

 

 

Hypnos

Jag tycker att det är oerhört spännande med vad som finns och vad som pågår bortanför vårat medvetna medvetande i vårat undermedvetna. På allt det som finns där till synes osynligt och gömt. Det är också intressant och spännande om och hur det påverkar oss i vårat vardagliga liv; i tankar, beteenden, val och beslut som vi gör. Själ tror jag att det påverkar oss på olika sätt i olika perioder och i olika situationer. Jag tror också att vi kan ha stor hjälp och glädje när vi lyckas få fatt i det omedvetna och när det omedvetna och det medvetna lyckas mötas.

Hypnos kan vara ett sätt att låta det omedvetna och det medvetna att mötas. För vissa associeras hypnos till något mystiskt och som skulle vara något bortanför och utöver vår egen kontroll vilket inte alls stämmer. Kanske har Du också sett människor hypnotiserats i någon TV-show där de gjort mer eller mindre "galna" saker? För mig har det inget att göra med hypnos utan är just en show.

"Hypnos är ett naturligt tillstånd av samtidig avslappning och koncentration med en ökad medvetenhet framkallad av suggestioner, det är ett tillstånd då den medvetna delen av sinnet passeras och det undermedvetna öppnas upp. Hypnos kan med fördel användas för att uppnå mål och för att skapa och uppnå förändringar."

Jag själv har känt mig nyfiken och under försommaren fick jag möjlighet till ett par hypnossessioner. Jag hade inget konkret mål eller specifikt problem som jag ville utgå ifrån utan för mig handlade det om en nyfikenhet och jag ser mina sessioner som ett sätt till ökad självinsikt, fortsatt personlig utveckling och växande. Jag hade väldigt olika upplevelser vid mina olika sessioner, det var både omtumlande och märkligt. Och även om hypnos inte har med trollstavar och magi att göra så kan jag ändå inte låta bli att tycka att det jag fick uppleva kändes både magiskt och märkligt ;-)   

Jag är ofattig!

Jag uppskattar ärlighet och spontanitet :-)

Och jag tycker om ord.

Inte ett ordflöde i största allmänhet, ordbajseri och ett evigt babbel där ingenting egentligen blir sagt utan ord som landar och som kanske redan har en betydelse eller som kanske får en ny betydelse och innehåll för mig. Ord som kanske får mig att stanna upp ett ögonblick och fundera och liksom smaka på innehållet. 

 

Här om dagen diskuterade jag och min vän som är 9 år någonting, 

jag förstod inte riktigt vad hon menade och till svar fick jag...

 

"- Men moster ibland är Du så ofattig!!!"

 

Och ja, visst är det så, ibland är jag ofattig. Och det är jag också gärna, jag tycker att det låter fint :-)



En virvelvind drar fram

Vaknade idag med en känsla i kropp och sinne av att känna mig nöjd, glad och lugn.

Inte för att det är fredag, även om det också känns skönt.

Igår hade jag bokat in en PT-timme, med fantastiska Niki, den första för den här terminen :) 

 Som vanligt var det en väldigt bra och inspirerande timme.
 

Igår var en sådan här gång, som många gånger förr, som jag upplevde mig så totalt urblåst direkt efter passet och samtidigt så härligt påfylld på samma gång.

Påfyllnadskänslan finns kvar idag också :)

 

Just igår var en timme då en ganska stor del ägnades åt prat,

om både det ena och andra.

Och en lite mindre del blev träning.

Även om träningsdelen blev kort så kan jag inte påstå att den blev mindre effektiv för det,

kanske tvärtom. Jisses! Så trött jag blev. Direkt efter passet var det som om hela min kropp undrade vad som hade hänt ;) Det var som en virvelvind eller en tornado dragit fram genom kroppen och det tog en stund innan pulsen gått ner och kroppen lugnat sig. 

 

Även om jag oftast är bra på att driva på mig själv så kan det dyka upp stunder som en del av min hjärna talar om att kraften är slut medans den andra delen gör allt för att mobilisera kraft, styrka och energi, det märkliga är ju att kraften, styrkan och energin oftast finns där någonstans, vid dom här tillfällena är det extra bra att ha någon bredvid som stöttar, peppar och driver på. Precis som igår :)

 

Under de år som jag har tränat så har jag ibland inte haft helt lätt för att sätta upp konkreta mål med och kring min träning. Ofta vill jag så mycket på en gång och ofta har jag sagt något i stil med att jag vill utvecklas och bli bättre på "allt". Jag vill bli snabbare, smidigare, starkare osv. Helst allt på en gång, samtidigt!

Nu har ju jag förmånen och glädjen att trivas med min träning. Jag har lätt för att motivera mig själv och jag tycker verkligen om att träna. Träningen flyter liksom på av sig själv.

 Även om det går bra och är roligt, vilket naturligtvis är toppen, så har jag den senaste tiden känt att jag på något sätt vill "kliva upp några trappsteg", jag vill helt enkelt något mera med min träning. Av någon anledning känns det just nu extra viktigt och betydelsefullt för mig att få möjligheter att tänka dom här tankarna högt, sätta ord på det inför mig själv och samtidigt ha en god lyssnare som kan ta emot det och ge respons och coacha utefter vägen. Utifrån dom här tankarna har nya mål börjat formuleras och skapats. Det ska bli spännande att se vad det kommer att föra med sig och ge för resultat så småningom.
Lusten och glädjen kommer alltid att vara grunden :)

 

 



Yinyoga i kväll

Snart är det dags för kvällens yinyoga pass tillsammans med mig :)

Det kommer att bli ett välgörande och skönt pass för hela kroppen. Jag har planerat för övningar/positioner som hjälper oss att öppna upp både i höfter/ljumskar och ryggrad. Som vanligt kommer vi att avsluta med en stunds skön vila och avslappning. Jag har planerat för några olika avslappningsövningar/meditationer men ännu inte bestämt mig för vilken av dessa det kommer att bli, jag känner in och låter stunden - där och då - få avgöra.  

 

I yinyoga finns det inget som heter att "jag är för stel, orörlig, osmidig", "för gammal" osv. Yinyoga passar precis alla, oavsett (o)-smidighet, ålder osv. Vi utgår alltid från oss själva, där vi befinner oss precis just nu. Yoga i alla dess former är också en suverän kombination tillsammans med annan träning.

 

Det är en glädje för mig  att få dela med mig och genomföra pass tillsammans med både de som yogat tidigare och tillsammans med de som precis upptäckt eller håller på att upptäcka alla positiva effekter som ett kontinuerligt yogautövande för med sig.

 

 Extra roligt har det varit, nu vid mina första pass, att jag har haft deltagare som från början sagt att "yoga är ingenting för mig" men trots det har dom kommit och deltagit :) Jag gläds med dom som vågar prova, kanske utmana sig själva och omvärdera och omformulera tidigare uppfattningar och på så vis upptäcka helt nya saker :) 

 

Välkommen!