Vis, smart, klok och vacker!

Det här med att lyssna på kroppen och förstå den är inte alltid helt lätt tycker jag.

När allt flyter på är det inga problem men när kroppen signalerar

 något annat kan jag ibland bli lite vilsen och rådvill.

 Jag har över tid provat olika strategier, med mer eller mindre lyckade resultat ;-)

 

 Det smartarste och klokaste sättet är ju naturligtvis att på ett kärleksfullt sätt lyssna på kroppen och på ett lika kärleksfullt sätt ta om hand det som behöver tas om hand, vilket inte alltid är helt lätt!

 

Min övertygelse är att kroppen är vis, smart, klok och... vacker!

 

Och att magkänslan och intuitionen kan ge viktiga och värdefulla ledtrådar...

 

Vore det inte för att jag själv har känt mig i ganska god balans den senaste tiden så skulle jag börja fundera på vad som "pågår". Eller om det börjat gå troll i min onsdagsträning. Naturligtvis har det inget samband alls men 2 veckor i rad har kroppen börjat spöka på olika sätt direkt efter eller under passet. På ett sätt känns det som jag utmanas... Och testas. Det är som något eller någon försöker störa balansen och jämvikten hos mig.

 

I onsdags blev en del av mig så j*^*¨irriterad medan en annan del försökte behålla lugnet samtidigt som delar av min vadmuskel gick i strejk,  mitt under ett av favoritpassen. Morr!!! 

Just där och då behövde jag inte fundera särskilt länge på vad jag skulle göra...

 

Nu har jag haft några dagar då benet inte har velat belastas särskilt hårt men resten av kroppen har naturligtvis velat träna :-) I dom här lägena är jag så tacksam för att jag skapar mig själv möjligheter, alternativ och komplement till den träning som var tänkt från början. Igår blev det först en av mina vanliga sköna rundor i gymmet, men istället för att avsluta med intervaller på löpbandet så blev det tabataintervaller på cykeln :-)