Att rensa och ta emot

Ibland kan det vara så att kroppen behöver extra näring & omsorg, tror jag. Så är det för mig i alla fall. Energin & flödet kan verkligen variera. Jag känner det tydligt och påtagligt men det är inte alltid lika lätt att beskriva det i ord. Energin kan tex. vara stillsam, virvlande, grumlig, porlande, färggrann, gnistrande och klar.... Själv har jag, ett tag, önskat att jag skulle ha haft typ piprensare eller en flaskborste för att rensa igenom mitt energisystem ;-) Det känns att jag behöver rensa och rena. Och ladda.

Nu har jag ju varken några piprensare eller flaskborstar som fungerar. Men jag har något annat; rörelse och stillhet. Har du tänkt på att stillhet även kan upplevas i rörelse?

För mig är träningen en viktig komponent och även den självvalda, njutbara vilan. Ibland kanske man behöver planera, boka in och bana väg för båda.

Igår hade jag bokat in en skön, avkopplande massage (trots att det var torsdag och boxdag). Tid för stillhet. För mig känns det skönt att för en stund "stänga av hjärnan, försvinna bort", låta kroppen slappna av och ta emot, lita på att det som ska komma till mig kommer till mig. Jag tror att jag oftast har lätt för att slappna av, men det handlar ju naturligtvis om att känna sig/mig trygg & bekväm också. Och igår försvann jag bort, långt bort, vet inte vart bara bort. När massagen avslutades ville kroppen helst inte röra på sig, bara ligga kvar. Tung och orörlig. Även fast jag visste var jag befann mig så kändes det som om jag var någon helt annanstans. En märklig känsla men som numera varken är obekant eller skrämmande.

Låt mig växa

Jag har inte uppfunnit några nya ord

däremot har de fått en annan innebörd och betydelse för mig.

Orden är näringsrikt och näringstäthet.

Vad tänker Du på när Du hör dom orden?

Förut så associerade jag dom framförallt till mat och kost.

Men sedan en tid tillbaka så har de fått en djupare och bredare betydelse för mig.

Jag vill inte bara ha en näringsrik och näringstät mat.

Jag vill ha näringsrikt och näringstätt på flera och på många olika sätt.

För mig handlar det inte om att alltid rusa fram i 110

även om jag ibland råkar hamna där.

Jag upptäcker mer och mer att stillhet också är viktigt.

Jag vill gärna leva som jag lär;

i tanke, ord och handling.

Ibland lyckas jag bra och ibland inte lika bra.

Och/men det är okej att tappa styrfart och riktning ibland.

Kanske, troligen, har vi något att förstå och lära i dom situationerna också?

Igår lät jag mig fyllas på, boostade mig själv med energi och näring.

Först en härlig, jobbig, svettig, inspirerande PT-timme tillsammans med den bästa PT:n.

Träning när den är som allra, allra bäst.

Därefter en skön dusch och en kort stund i bastun

för att sedan få avsluta det hela med en skön, avkopplande, vilsam massage.

Helt enkelt perfekt planering!

Så njutbart: träning, rörelse och stillhet,

näringsrikt för kropp och själ, för hela mig.

Mmmm.

Stillsamt jubel

Har haft flera dagar då mesta tiden tillbringats i soffan, dränerad på energi. Envisa virus.

Förkyld och trött. Har sovit massor.

Kroppen har kommunicerat.

Men det är skillnad på att lyssna och höra, eller hur?

Till en början - kanske ganska lång tid?-  försökte kroppen (eller kanske snarare huvudet) strida emot och motarbeta.

Håll ut!

En bit till!

Men varför strida mot sig själv egentligen?

När förkylningen väl bröt ut kände jag mig så stressad, det här var inte inplanerat i almanackan.

Det här fanns det inte tid till.

Och jag måste få träna. 

Stressande tankar.

Konstiga bilder.

Stopp, bryt.

Det är så mycket bättre, inte alltid lättare, att arbeta med kroppen än mot :-)

Ge sig själv det man för stunden behöver.

Näringsrikt. På alla sätt.

Ta hand om sig.

Nu äntligen börjar det kännas annorlunda i kroppen. Annorlunda energi.

Renare energi.

Friskare.

Tog en promenad i dag.

Andningen börjar kännas "normal".

Det kändes så skönt, det kändes som ett stillsamt jubel sakta spred sig genom kroppen ;-)

Äntligen!

Fantastiska skapelse!

Igår var det näst sista gången på min kurs i näringslära. Det känns lite konstigt att den snart är slut. När jag anmälde mig till den så skulle den ju sträcka sig över hela hösten och nu är det plötsligt bara en gång kvar.

Kursen har varit/är spännande, ämnet är intressant och väcker samtidigt fascination och förundran. Fascination och förundran över denna fantastiska skapelse som kallas kroppen! Jag tänker på alla processer som sker i kroppen... och kan verkligen känna tacksamhet <3 ...

Och hur vi kan påverka och påverkas av det vi äter och stoppar i oss. Och naturligtvis påverkas & påverka genom vår övriga livsstil & miljö som vi lever i. Jag kan verkligen förstå Lina, pigan i Emil i Lönneberga, som funderade över hur krumelurerna i öronen hade blivit till ;-)  

Kursen har varit upplagd i olika block och börjat på cellnivå och sedan fört oss vidare framåt. Vi har hunnit ta del av lite av mycket skulle man kunna säga. Ämnet i sig är ju så stort! Som ett avslut på kursen så kommer vi att ha en sluttenta. Det dök upp en del frågor kring den i går. Tänk vad ordet prov eller tenta kan sätta i gång för tankar hos vissa personer. Vår lärare hade en skön inställning till den, hon menade att vi skulle tänka på att vi inte höll på att doktorera i ämnet utan gick en introduktionskurs ;-)

Om du blir intresserad och vill se fullständigt kursinnehåll:

http://www.naringscenter.se/introduktionskurs_naringslara.htm

 

                                         

Stilla och vilsamt

I dag har det blivit en skön, kort promenad.

Jag hamnade nere vid sjön.

Satt ute på bryggan en liten stund.

Jag tycker om det gråa & disiga.

Det är så fint & vilsamt på något vis.

På väg

Jag har letat runt i några undanstoppade kartonger efter en bok.

Du vet sådana här kartonger där man, i detta fallet jag,

 lagt i en massa olika saker för att sortera någon annan gång.

Boken har jag inte lyckats hitta

däremot hamnade jag bland några gamla fotografier som låg där i kartongen.

Bilder som väcker minnen.

Tankar.

Tankar på då & nu.

Insikt.

Val & förändringar.

Förändringar & val.

Utveckling & processer.

Fotona är från den studieresa som jag fick möjligheter att göra i samband med att jag gick en 2-årig estetisk utbildning i Sigtuna. 

Det är länge sedan nu, några år innan min Formdebut :-)

 Under 2 veckors tid fick vi njuta av skapande och konst.

Den största delen tillbringades på den lilla ön Agistri, men vi besökte även Aten.

Vi satt och målade akvarell uppe i bergen och blickade ut över hav & landskap.

Vi promenerade i den lilla byn och stannade till och tecknade.

Vi hade strandkonst nere vid havet.

Under utbildningen hade vi några utställningar.

Vid en av dom var uppgiften att var och en skulle välja ett motiv,

detta motiv skulle sedan göras i 5 olika material/tekniker.

Jag valde fotsteg... på väg... målade i akvarell, akryl, format i ull, tryckt med textiltryck och även

gjutet i betong.

<3

Den här tiden i Sigtuna har betytt mycket för mig.

Jag lärde mig mycket.

Inte bara om konst och hantverk utan även en hel del om mig själv.



Form - ett av mina favoritställen

Att komma till Form känns alltid lika energigivande och glädjande oavsett ärende.
Som idag. Ingen träning stod på programmet däremot ett besök hos Anna. Själva naprapatibesöket kanske inte var precis glädjande i stunden däremot kändes det glädjande & energigivande att få träffa & prata med Anna :-) Samtidigt som jag tackar mig själv som tar hand om min kropp och lyssnar på den... Förresten har jag bestämt mig för att bli ännu bättre på att planera för vilan, så att det blir njutbar vila och inte påtvingad.

Själv kände jag mig inte precis pigg när jag kom till Form och träningsabstinensen gjorde sig extra påmind för en stund när jag klev innanför dörren. Men bara genom att kliva in på ett av mina favorit ställen och mötas av och prata med Gustav, som alltid är lika välkomnande, gjorde att det genast kändes lite bättre :-)

Nu ikväll så är det en annan sorts trötthet i kroppen än var det var tidigare, visst förkylningströttheten finns där men samtidigt känns det betydligt lugnare och mer stilla - på ett bra sätt.

Besök av häxa och tandlös vampyr

I helgen var det Halloween middag hemma hos mig. 

Några av gästerna var bla. en tandlös vampyr,

huggtänderna saknades och tur var väl det ;-)

 med fanns även en häxa med en snäll drake och några till.

Det bjöds inte på någon läskig mat, däremot god :-)

Det läskigaste var nog de sega råttorna som krupit ner i välkomstdrinkarna ;-)

Inte heller spöket var särskilt läskigt. Utan glatt & roligt. En klapp eller ett hopp och spöket satte i gång med en spökmelodi... lite läskigt och framförallt överraskande. 

Mina grannar kanske tyckte något annat, i måndags morse vid halv 6 tiden. Jag hade glömt att stänga av den och råkade få igång melodin... den låter ganska högt. Nyvaken som jag var och där i halvmörkret så var det inte helt lätt att hitta offknappen ;-)

 Denna lilla häxa hade gjort sig extra fin med en egen kreativ målning, sminkning i ansiktet.

Så fin!

Den tandlösa vampyren lät sig inte fångas på bild,

däremot överlämnade hon ett vackert kort men med en läskig text :-)

Det kryper i kroppen

Ibland känns det som om kroppen har så konstiga sätt att kommunicera på tycker jag.

Förra måndagen var jag på en massage behandling. Jag har svårt att beskriva upplevelsen och effekten av den, jag skulle kunna säga att den kändes väldigt kraftfull och helande på många sätt. Morgonen efter vaknade jag med en upphakning i ryggen. Troligen hade det ingen sammankoppling alls. Eller så kanske det hade det? Inte vet jag. Ytterligare några dagar senare blev jag genomförkyld, jag som så sällan blir förkyld. Att kroppen kommunicerar har jag ju förstått, men jag kan inte påstå att jag varken tycker om eller förstår det här språket riktigt. Denna visa, fina, kloka, smarta kropp.

En förkylning är ju rätt banal men ack så irriterande och den har tvingat mig till vila. Och imorgon är det en vecka sedan jag tränade. I min värld är det som en evighet. Det känns inte alls bra. Det kryper i kroppen. Samtidigt som jag just för tillfället är trött.

Jag vet sedan tidigare att jag är beroende. Beroende av träning & rörelse :-) Det är ett beroende som jag gärna har. Jag tycker att det är ett sunt beroende. Kroppen är liksom gjord för att röra på sig... & vila ;-)