Jag är ofattig!

Jag uppskattar ärlighet och spontanitet :-)

Och jag tycker om ord.

Inte ett ordflöde i största allmänhet, ordbajseri och ett evigt babbel där ingenting egentligen blir sagt utan ord som landar och som kanske redan har en betydelse eller som kanske får en ny betydelse och innehåll för mig. Ord som kanske får mig att stanna upp ett ögonblick och fundera och liksom smaka på innehållet. 

 

Här om dagen diskuterade jag och min vän som är 9 år någonting, 

jag förstod inte riktigt vad hon menade och till svar fick jag...

 

"- Men moster ibland är Du så ofattig!!!"

 

Och ja, visst är det så, ibland är jag ofattig. Och det är jag också gärna, jag tycker att det låter fint :-)



En virvelvind drar fram

Vaknade idag med en känsla i kropp och sinne av att känna mig nöjd, glad och lugn.

Inte för att det är fredag, även om det också känns skönt.

Igår hade jag bokat in en PT-timme, med fantastiska Niki, den första för den här terminen :) 

 Som vanligt var det en väldigt bra och inspirerande timme.
 

Igår var en sådan här gång, som många gånger förr, som jag upplevde mig så totalt urblåst direkt efter passet och samtidigt så härligt påfylld på samma gång.

Påfyllnadskänslan finns kvar idag också :)

 

Just igår var en timme då en ganska stor del ägnades åt prat,

om både det ena och andra.

Och en lite mindre del blev träning.

Även om träningsdelen blev kort så kan jag inte påstå att den blev mindre effektiv för det,

kanske tvärtom. Jisses! Så trött jag blev. Direkt efter passet var det som om hela min kropp undrade vad som hade hänt ;) Det var som en virvelvind eller en tornado dragit fram genom kroppen och det tog en stund innan pulsen gått ner och kroppen lugnat sig. 

 

Även om jag oftast är bra på att driva på mig själv så kan det dyka upp stunder som en del av min hjärna talar om att kraften är slut medans den andra delen gör allt för att mobilisera kraft, styrka och energi, det märkliga är ju att kraften, styrkan och energin oftast finns där någonstans, vid dom här tillfällena är det extra bra att ha någon bredvid som stöttar, peppar och driver på. Precis som igår :)

 

Under de år som jag har tränat så har jag ibland inte haft helt lätt för att sätta upp konkreta mål med och kring min träning. Ofta vill jag så mycket på en gång och ofta har jag sagt något i stil med att jag vill utvecklas och bli bättre på "allt". Jag vill bli snabbare, smidigare, starkare osv. Helst allt på en gång, samtidigt!

Nu har ju jag förmånen och glädjen att trivas med min träning. Jag har lätt för att motivera mig själv och jag tycker verkligen om att träna. Träningen flyter liksom på av sig själv.

 Även om det går bra och är roligt, vilket naturligtvis är toppen, så har jag den senaste tiden känt att jag på något sätt vill "kliva upp några trappsteg", jag vill helt enkelt något mera med min träning. Av någon anledning känns det just nu extra viktigt och betydelsefullt för mig att få möjligheter att tänka dom här tankarna högt, sätta ord på det inför mig själv och samtidigt ha en god lyssnare som kan ta emot det och ge respons och coacha utefter vägen. Utifrån dom här tankarna har nya mål börjat formuleras och skapats. Det ska bli spännande att se vad det kommer att föra med sig och ge för resultat så småningom.
Lusten och glädjen kommer alltid att vara grunden :)

 

 



Yinyoga i kväll

Snart är det dags för kvällens yinyoga pass tillsammans med mig :)

Det kommer att bli ett välgörande och skönt pass för hela kroppen. Jag har planerat för övningar/positioner som hjälper oss att öppna upp både i höfter/ljumskar och ryggrad. Som vanligt kommer vi att avsluta med en stunds skön vila och avslappning. Jag har planerat för några olika avslappningsövningar/meditationer men ännu inte bestämt mig för vilken av dessa det kommer att bli, jag känner in och låter stunden - där och då - få avgöra.  

 

I yinyoga finns det inget som heter att "jag är för stel, orörlig, osmidig", "för gammal" osv. Yinyoga passar precis alla, oavsett (o)-smidighet, ålder osv. Vi utgår alltid från oss själva, där vi befinner oss precis just nu. Yoga i alla dess former är också en suverän kombination tillsammans med annan träning.

 

Det är en glädje för mig  att få dela med mig och genomföra pass tillsammans med både de som yogat tidigare och tillsammans med de som precis upptäckt eller håller på att upptäcka alla positiva effekter som ett kontinuerligt yogautövande för med sig.

 

 Extra roligt har det varit, nu vid mina första pass, att jag har haft deltagare som från början sagt att "yoga är ingenting för mig" men trots det har dom kommit och deltagit :) Jag gläds med dom som vågar prova, kanske utmana sig själva och omvärdera och omformulera tidigare uppfattningar och på så vis upptäcka helt nya saker :) 

 

Välkommen!

 

 

Tänk om sedan aldrig kommer?

I måndags var det återigen dags för mig att börja arbeta igen efter 5 veckors välbehövlig, skön semester. En semester som varit fylld av återhämtning och påfyllnad ur många olika perspektiv och på många olika sätt.Tid har funnits till reflektion, tankar och bara vara. Mysiga utflykter och spännande möten. Allvar och skratt. Lek och vila.

Är det möjligt att behålla en del av den här "sommar/ledighetskänslan" i kropp och sinne även nu? Och i sådana fall hur? Nu när plötsligt 8 timmars arbetsdag återigen ska rymmas inom dygnets 24 timmar tillsammans med allt annat som jag/man också vill göra. Jobb och fritid ska länkas och flätas ihop. Jag tycker inte alltid att det är en helt lätt ekvation att lösa.

Dygnet har ju 24 timmar oavsett vad jag/man fyller timmarna med. Kanske handlar det om att fundera över vad som verkligen är viktigt och betydelsefullt för mig/dig? Kanske handlar en del om planering, prioriteringar och egna val? Vad vill jag ha mer av? Vad vill jag ev. ha mindre av? Vad är det som får mig att må så bra som möjligt? Vad får mig att känna mig hel och levande? Vad kan och behöver jag göra? När, var och hur ska det ske? Hur gör Du? 

Kanske handlar det om att ta vara på NU?

 Nuvaro :)

  

Premiär:)

Jag är så oerhört glad och tacksam för att jag fått den här möjligheten

och för att jag den här gången antog utmaningen :) Att jag inte lät mina hjärnspöken stoppa eller hindra mig.

 

Och igår var det premiär :)

Premiär för mig som instruktör! 

Det känns omtumlande, speciellt och väldigt, väldigt fint.

 

Min Formresa började för många år sedan...

Du som har funnits med mig från början vet

 att allt såg väldigt annorlunda ut, då jämfört med idag.

Inte kunde jag ana att jag nu, många år senare, även skulle börja instruera.

 

Att göra gruppass och instruera andra är någonting helt nytt för mig.

För mig som instruktör handlar en del naturligtvis om att guida och leda i övningar och rörelse men för mig känns det också oerhört viktigt att kunna och få inspirera, inspirera var och en till att hitta sin egna träning och hälsa :) Genom min egna träning tror och hoppas jag att jag även tidigare har kunnat inspirera människor i min omgivning. Men nu får jag även möjligheter att dela med mig av något som jag själv verkligen "tror på" och det känns väldigt fint.

 

Att det blev just yinyoga pass som jag börjar instruera i känns på flera sätt både märkligt och konstigt och samtidigt väldigt självklart. På något vis så hade det varit mera "logiskt" om det hade varit ett styrkepass eller intervallpass. Jag som själv varit en person som har haft svårt för att vara "stilla"! Och har ibland, även nu, inte helt lätt för det ;) Men jag har övat mig och övar :)

 

 Genom åren har jag lärt mig och förstått att stillheten är lika viktig som rörelsen, man behöver kunna vara både inåtriktad och utåtriktad tror jag, allt för att skapa balans och välmående.  

 

Inför premiärpasset kände jag mig förväntansfull och lite nervös.

Jag undrar hur mycket yinyoga jag praktiserat den senaste tiden?;)

Både rent praktiskt men framförallt mentalt.

Det har funnits hjärnspöken med på vägen men också en förvissning om att det hela skulle gå bra.

 

Till en början hade jag planerat för att leta upp någon CD-skiva här hemma med lugn musik till premiär passet men så kändes det plötsligt viktigt med att sätta ihop en egen spellista. Precis som jag  hade en tanke och röd tråd i passet så ville jag att även musiken skulle ha det. För mig är även det nytt, att sätta ihop egna spellistor. Och att börja lyssna och söka efter musik är ju som att komma in i en godisbutik, oj så roligt och så mycket det finns att välja på.

 

Får man säga att man känner sig nöjd med sitt pass? Ja, det är klart att man får :)

Och jag är nöjd ;)

Nöjd, stolt, glad, tacksam.

Jag hade sådan god hjälp innan passet med att fixa i ordning salen,

draperierna drogs för, matta och filt lades fram, ljus tändes, musiken kom igång utan att jag själv hann med att göra någonting.

 

Och responsen från några av deltagarna efter passet kändes så fint <3

 

TACK alla ni som var med på mitt premiärpass :)

Och välkomna tillbaka alla ni som var med igår och välkomna även ni som inte hade möjligeter till att vara med just igår :)

 

 

 

 

 



Träningsglädje och variation

Jag tycker om och uppskattar variationen i min träning.

Ute och inne.

Inne och ute.

Variation i tempo och intensitet.

Rytm och flöde.

Rörelse och stillhet.

Ena dagen ett styrkepass i gymmet följt av en eller två tabataintervaller. 

Nästa en springrunda ute i naturen.

För att en annan dag genomföra yoga och en stunds meditation ute på gräsmattan.

Känsla, lust och glädje.

Upplägget känns så naturligt och självklart.

Lätt och enkelt.

 

Egentligen tänker jag sällan på att jag

tränar eller ska träna, det är snarare ett sätt att förhålla mig

och ett sätt att leva.

 

Bilderna är från en av veckans springrundor.

Naturen är verkligen vacker.

Genom skog och öppna fält.

Bland trädrötter och mossa.

Grusvägar och asfalt.

Jag hör mina egna fotsteg och andhämtning.

Luft och vind.

Allt ackompanjeras av naturen själv.

 

Ögonblick och nuvaro :)