Personlig träning



Det känns fint att jag har en PT med så enormt mycket kunskap och klokskap...

 

Ett och samma pass kan inrymma så mycket... tankar, reflektioner, känslor.

 Och naturligtvis träning. 

Som idag.

För mig känns det både skönt och fint att få och kunna dela med mig även när det känns motigt och tungt.

Som nu.

Att få träna och genomföra ett pass känns också skönt, jag ÄR.

 Fokuserad och närvarande.

Ett öppet hjärta

Jag vet att ett öppet hjärta inrymmer så mycket... bla. både glädje och sorg. Allt där är äkta och sant, det är avskalat, naket på något vis, där finns inget skydd eller uppbyggda barriärer. Har man förmågan att känna äkta genuin glädje och tacksamhet så har man även förmågan att känna äkta genuin sorg och smärta, det kan kännas som varandras motpoler, fjärran från varandra men samtidigt är det så nära varandra. Det är nog så att det ena inte kan existera utan det andra... 



Igår, när jag stod och väntade på att steppasset skulle starta så kom det fram en kvinna till mig och sa:

- "Grattis!"

Mina tankar var någon helt annanstans så för ett kort ögonblick förstod jag ingenting utan tänkte: Grattis till vad då?! Men så kom jag på : ja, just det utmaningen. Hon hade bla. inspirerats av mitt mål att kunna göra plankan på 2 bollar... Det kändes fint att få prata kring träning och mål med henne, det gav mig en liten annan känsla i kroppen... och själen... än innan.

Step kräver koncentration samtidigt som det egentligen inte kräver någon koncentration alls. Ja, man kan ju inte tänka på någonting annat under tiden men man behöver inte tänka på någonting alls och det är skönt, tycker jag. Just nu extra skönt. Själv hade jag tanken att "jag klarar inte step och dance just nu för mina ben kommer inte fatta ett dugg vad dom ska göra", men det är inte sant. Det fina är att kroppen minns! 

Plötsligt känns det viktigt att få inta och stå på "min" plats i salen, kliva upp och ner för brädan, hoppa, röra och sträcka på hela kroppen. Luft, space, utrymme...! Jag ÄR. Det har funnits stunder då jag tänkt att "det spelar ingen roll vad jag gör", men det är inte heller sant. Även om valen ibland varken är lätta eller självklara så spelar det roll! På något vis så känns det så skönt att någonting är (nästan) precis som vanligt även om så mycket annat inte är det just nu. Efter steppasset så fortsatte jag in på spinningen, benen var trötta men ändå kraftfulla. Även spinningen blev ett skönt pass. Skönt för kropp och själ. Under gårdagens träning fick jag en känsla av att vilja stanna kvar och köra i evigheter... evigheter.

Att få promenera hem med trötta ben kändes skönt, det finns så många olika sorters trötthet, träningströtta ben känns bara skönt.

Även om träningen, just nu, inte alls ger mig den endorfinskjuts som jag är van vid, så ger den mig något annat. Någonting annat som är viktigt.

För en tid sedan var jag på ett föredrag och lyssnade på Olof Röhlander, sedan dess prenumererar jag på veckans peptalk från honom.

Varje måndag får man det skickat till sin mail, idag kom det här:

Nåt de inte kan komma åt

God morgon,

Och varmt välkommen till en måndag som börjar med sommartid och Veckans Peptalk.

Hur mår du just nu? Vad svarar du på den frågan, ärligt? Jag hoppas svaret är 'Bra!', men om inte, så vill jag den här veckan prata lite om de där dagarna då allt kanske inte är så bra. Då det verkligen behövs en påminnelse om din inre mentala styrka.

Den här är för stunder som kräver djupa andetag.

.........

Det är tomt. Något eller någon har lämnat dig ensam kvar. Drömmen om något bättre. Vad hände med den egentligen?

Vad gör vi nu? Ska du stanna här, eller ge dig av? Mot vaddå? Tomheten ekar som en lägenhet utan möbler.

Du tror kanske att någon tog allt du hade. Att det är över nu. Finns inget kvar att rädda. Inget av värde bor här längre. Esset i rockärmen verkar ha blåst bort.

Men det är fel. Historien slutar inte här. Det kanske är här den börjar.

Allt är inte borta med vinden. Det finns något ingen kommer åt. Som finns inom dig. Din värdighet. Din självrespekt. Din förmåga att ännu en gång finna styrkan inom dig, att hitta motgiftet mot livets tomhet och fylla det med mening igen. Det kan kännas som en lång väg dit ibland, men det finns inga enkla lösningar.

Förlora en tävling men vinn något annat. Det är det här som kommer att definiera dig som människa.

Ingen kommer att fixa det här åt dig. Det blir du och ingen annan som får kravla dig upp. Omtöcknad men inte uträknad. Se dig omkring försiktigt. Du är inte till salu den här gången heller. Glöm aldrig det.

Låt inte dom djävlarna ta dig. Släpp aldrig in dom. Det finns ingen neutral mark. Ingen vit flagg. Lagt kort ligger. Dags att ta ställning.

Har du fått något av en slump så känner du dig aldrig helt säker, men om du skapat det själv så vet du att det finns en skillnad mellan vad som är och vad som skulle kunna vara.

Det går att formulera ett nytt öde. Du kan knäcka den där kedjeprincipen, den onda cirkeln och rita en ny karta. Ridderlig tanke kanske, men inte omöjlig. Det går.

Sen när lät du ett gupp i vägen få stoppa dig och skymma sikten från allt som du har kvar, som finns där framför dig? Sen när slutade du känna doften från tången, från havet? Sen när blev du den som slutade tro på en bättre framtid? Sen när?

Inse att det finns något de inte kan komma åt. Inse att naturen givit dig en bra hand. Att även om det inte alltid känns så, sitter du faktiskt inne med fyrtal i ess. Upp med dig igen.

Tro inte att du är. Vet att du är. Vi behöver inte tänka utanför boxen. För det finns ingen box.

Skrivet av Olof Röhlander Licensierad mental tränare - Årets Talare 2011 olof@upphopp.se | www.upphopp.se

Dagar

 

Det måste finnas dagar då ingenting händer

då kraven faller

 och ingen räknar vad du gjort eller inte gjort

 

Det måste finnas dagar då tankarna vingkläds

då det etablerade inte gäller

och ingen bryr sig om vad du bejakar eller förkastar

 

Det måste finnas dagar då bara du är viktig

då relationerna vilar

och ingen frågar vart du går eller inte går

                                                                             Lars Björklund

 

 

Andrum

Ibland tar allt tvärstopp. Har Du tänkt på hur nära glädje och sorg kan vara varandra? Från ett ögonblick till ett annat så kan allt vara så förändrat...

Efter att ha haft drygt 2 veckors träningsuppehåll så har jag den senaste veckan hittat tillbaka till Form och träningen igen. Det känns skönt.

Jag har ofta känt och känner mig tacksam och stolt för min träning, för vad min kropp klarar av och tacksam för allt det som träningen för med sig för mig.

Att min Formträning har en viktig och betydelsefull del i mitt liv är ingenting "nytt", att den även har lekande och läkande effekter är inte heller någonting "nytt".

Just nu känner jag att träningen ger mig andrum. Andrum från händelser och saker som just nu är jobbiga och smärtsamma... och jag har även upptäckt att jag uppskattar och känner mig tacksam för helt andra saker än vad jag kanske gjort tidigare.

Både i måndags och tisdags var jag på spinningen.
När jag kände svettdropparna bryta fram och rinna ner i ansiktet under måndagens pass så kändes det så skönt... jag kände mig tacksam för att det var svettdroppar som rann i ansiktet och inte tårar... en annan tanke som dök upp var att jag kände mig tacksam för mitt hjärta som pulserade och dunkande för att kroppen jobbade och inte för att jag hade hjärtklappning eller ångest... Det är märkligt hur perspektiven kan förändras...

Igår var det boxpass. Jag var så tveksam innan om jag skulle gå, kände mig så trött... Återigen tacksamhet... för att jag tog mig iväg trots att det kändes så motigt.

Just igår kändes det extra bra att vi var ojämna par så jag fick köra med Niki. Åååå, så skönt det kändes att få slå. Slå hårt. Det hårdaste jag kunde. Få andrum. Till en början såg jag i stort sett bara de svarta mitsarna och Nikis svarta tröja. Det kändes som jag slogs för livet... På slutet av passet var det en övning då man skulle sparka 2 sparkar och därefter så skulle man rusa fram mot mitshållaren som skulle putta bort en och därefter skulle man sparka igen och rusa fram, putta osv. Plötsligt hör jag musiken och textraden Run for your life... jag fattar inte själv vad som händer... jag fylls av någonting samtidigt som jag känner att någonting annat släpper... det kändes så skönt att få rusa fram mot den blåa stora mitsen...

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

och någonting alldeles oväntat sker.

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig detsamma mer.

Dagen idag är en märklig dag. Den är din.
Gårdagen föll ur Dina händer,
den kan inte få mer innehåll än Du redan har givit den.
Morgondagen vet Du ingenting om.
Men dagen idag, den har Du. Använd Dig av den.
Idag kan Du glädja någon.
Idag kan Du hjälpa en annan, kanske Dig själv.
Dagen idag är en märklig dag.
Den är Din!

Utmaningen

För en tid sedan fick jag ett spännande SMS som löd: "Idag kan man läsa om roliga nyheter på Forms hemsida"

Jag möttes av det här :-)

GRATTIS ANNA-LENA, VINNARE AV FORMS UTMANINGEN 2011!

Anna-Lena är en av de få som verkligen tar ett "recept" på hälsa och följer det ordagrannt. Därför är hennes resa mycket spännande att följa. Anna-Lena inspirerar med sitt sätt att dela med sig i med- och motgång. Hon bevisar även att allt är möjligt, men vilja och tilltro.

Gratulerar! Ett årskort på form träning & hälsa finns att hämta ut i forms reception!

Ååå, vad det landade rakt i hjärtat på mig när jag tog del av "nyheten" på hemsidan... känslor som är svåra att beskriva. Hjärtat kändes liksom vidöppet... och det kändes så fint i själ och hjärta när jag läste motiveringen. Det gläder mig att jag vunnit, jag känner mig tacksam och stolt <3

Nu har det vänt :-)

Nu har det vänt!

Har haft en helg med influensaliknande symtom,

i lördags orkade jag i stort sätt bara sova ;-),

allt är relativt men igår var jag betydligt piggare och idag ännu lite piggare. Så det går helt klart åt rätt håll! Så skönt!

Jag har bestämt mig för att ge kroppen det den just nu behöver...

lugn & ro,

näring på alla plan. 

Efter lördagens och söndagens minimala matintag så signalerar Kroppen att den "vill" ha mat igen. Det gläder mig :-)

 Och jag ger den naturligtvis så bra förutsättningar som möjligt & det den vill ha ;-)

Det är lustigt hur man kan känna sug, nästan begär, efter vissa saker, tycker jag. Igår blev jag tex. supersugen på krispiga, kalla äppelklyftor pudrade med kanel...

Idag har det blivit mer som en "vanlig" lunch, dvs. en god, färgglad sallad fylld med härligheter & toppad med pumpakärnor, solroskärnor, hampafrön, acai till det en bönröra och några skivor groddbröd :-)

                                              

Bönröra gör Du själv snabbt & enkelt :-) Gott är det också :-)

 Det passar perfekt, tycker jag, som både tillbehör till sallader eller som pålägg på bröd. 

Själv använder jag en förpackning färdiga bönor eller kikärtor, ibland är det skönt att ta en liten genväg och inte behöva koka själv ;-)

Skölj bönorna och mixa dom sedan tillsammans med

1 tsk. salt

1 msk. färskpressad citron

1 msk. tahini

1/2 dl. rapsolja

KLART!

Ibland lägger jag ner lite valnötter och mixar några sekunder till, jag tycker att det är gott när det finns något att tugga på också :-)

I fäders spår för framtids segrar

Nu åker jag Vasaloppet hemifrån soffan :-) Det verkar vara dagens perfekta träning för mig... Jag är inte helt pigg - ännu, men mår bättre än igår. Då sov jag i stort sätt hela dagen. Det förvånar mig att det går att sova i 1 1/2 dygn i sträck, kroppen är smart, även om det inte var den första känslan som jag hade igår, då kände jag mig snarare "borta och väck".

Efter att själv ha åkt ett antal Öppna spår så känns det speciellt att följa. Särskilt i starten. Fast jag sitter hemma i soffan så kan jag nästan känna att jag får ett påslag innan startskottet går ;-) Pirrig och förväntansfull på något vis :-) Myllret av människor, alla skidor och stavar, där alla har samma mål, att ta sig dom 9 milen från Sälen till Mora. Ljudet av alla skidor när starten går...

Idag hörde jag att man rekommenderade 50-60 mil i benen innan man ställer sig i Vasalopp spåren för att få en njutbar färd. Själv hade jag 9 mil i benen inför mitt första Öppna spår och jag fick njuta hela vägen mellan Sälen och Mora :-) Vid ett annat tillfälle hade jag 15... inte mil utan minuter på skidor, vid det tillfället tyckte även jag att det var en aning för lite, men även den gången fick jag en njutbar färd ;-). Jag delar gärna med mig av min hemlighet med att lyckas, även om man inte har en massa skidmil i benen och det är Formträning året om <3

Vi som har åkt tidigare vet att känslan är obeskrivlig när man får syn på och passerar målportalen: I fäders spår för framtids segrar :-)

Kontraster

Vilka kontraster!

Den gångna veckan har verkligen bjudit på en känsla av välmående, jag har oftast haft en skön energi i min kropp och känt mig frisk & stark :-) Träningen har funkat perfekt!

Och så plötsligt känns det väldigt annorlunda. 

Ont i kroppen och febrig. Allt annat en pigg.

Det känns som om det kom från ingenstans.

Jag reagerade på att jag, igår, hade sådan fruktansvärd träningsvärk efter torsdagens boxpass,

träningsvärk som jag inte alls kände igen.

Efter natten förstår jag att det kanske inte var träningsvärk.

Usch.

Efter alla magsjukor och förkylningar som härjat så har jag varit "säker" på att hålla mig frisk... 

Men min kropp bestämde sig visst för någonting annat.

Själv vill jag helst inte plocka i mig värktabletter, febernedsättande och inte heller nässpray med en massa konstigheter i...

Jag vill ge min kropp så rena saker som möjligt.

Nu gör jag det jag själv kan för att hjälpa min kropp att bli frisk. Som tex. nässköljning och ge kroppen lugn och ro.

Har du provat nässköljning någon gång?

Det kan jag rekommendera, både vid förkylningssymtom och allergier.

Jag är inte ett dugg sugen på att äta & dricka någonting, men jag dricker ändå greens, greens & greens.

I morgon är tanken att jag ska åka Vasa loppet, det är ju för väl att det ska ske hemifrån soffan och inte rent fysiskt mellan Sälen och Mora :-)

Vad tränar Du på?

I ett tidigare inlägg i veckan berättade jag att jag hade varit och lyssnat på Olof Röhlander, coach och mental tränare. Föredragets titel var "Det blir alltid som man tänkt sig." Spännande och intressant! Olof  har även skrivit en bok med samma titel. Ännu så länge har jag bara suttit och bläddrat i den. En intressant fråga som dök upp var: Vad tränar Du på varje dag? Ja, vad tränar Du på varje dag? Fundera på det en stund! Vad är det första som dyker upp i dina tankar? Kanske är det så att det första Du börjar tänka på är "vaddå tränar på"? 

Kanske tänker Du att Du tränar kondition och styrka, kanske tränar du på att bli bättre på någon speciell färdighet eller så kanske Du tränar för att lära Dig någonting helt nytt som Du gärna vill lära Dig och kunna? Men har Du tänkt på att även tankar och beteenden är intränade.

Precis som Olof Röhlander skriver i sin bok: Det blir alltid som man tänkt sig så ökar chansen eller risken att vi upprepar det invanda. "På så vis tränar vi in en vana eller en tanke eller ett beteende för att till slut göra det helt automatiskt, utan att inse att det från början är intränat." Jag tycker att det är så spännande! Här kan man ju förstå vitsen med att bli medveten om vad man tränar på! Vad tänker Du och vad säger Du till Dig själv? Vad tränar Du på? Vad skapar Du för framtid?

Träning ger som bekant färdighet, så bli medveten om vad det är du tränar på :-)

Precis som fysisk styrka så är mental styrka något som går att öva upp, mental styrketräning kräver precis som fysisk träning kontinutet för att ge bästa resultat, det är ingenting som man bara lär sig och sedan är färdig med :-)

Tömd och påfylld på samma gång :-)

Kvällens boxpass, vilket skönt & bra pass :-)

Nog för att tiden går fort när man har roligt men jag förstår ändå inte vart tiden tog vägen i kväll. Först uppvärmning... svisch... så var passet plötsligt slut. Ikväll hade jag gärna kört ett tag till! Det är en skön känsla, tycker jag, att som ikväll köra på för fullt, ge allt & känna mig trött på ett "lätt" sätt, sedan få uppleva att kroppen återhämtar sig snabbt & lätt :-)

Jag kände mig pigg och superhungrig efter avslutat pass så har det blivit både en banan, proteindrink och en flaska greens och nu en god kopp te med några bovetekex med groddar på  :-) Depåerna tycks behövas fyllas på extra mycket ;-)