Fredagsfys, mys och spy

Jag tycker verkligen om att träna! Mina verkliga favorit pass är den personliga träningen tillsammans med min suveräna tränare Niki. Och jag har haft förmånen och glädjen att få ha personlig träning med Niki sedan lång tid tillbaka. Mer eller mindre kontinuerligt. Periodvis har passen legat tätt och ibland glesare. Över tid har målen varierat och mycket har hänt sedan mitt första Pt pass tills där jag är idag! Muskler, kondition och styrka men också massor med annat! Jag tror inte att träning kan förändra människor, nej, för jag vet att det är så!

Och idag var det dags igen. Inte för ett pass i mängden, eller ett extra sträck i träningsdagboken, däremot ett Pt pass.  Ett pt pass som blev något utöver det vanliga. Kära nå´n ;-) Fredagsfys, mys och spy! Ja, nu spydde jag inte rent fysiskt men hua så trött jag var. Jag minns inte när jag hade den här upplevelsen av trötthet i samband med ett träningspass senast. Och inte efter heller faktiskt.

Även om jag oftast är riktigt bra på att "köra på" även på egen hand så kan jag ärligt säga att dagens kapacitet och prestation tror jag inte att jag skulle kunna åstadkomma på egen hand hur gärna jag än skulle vilja. Jag hade lagt av (tror jag). Nu blev det istället stundtals en viss dragkamp. I min hjärna ;-) Kommunikation och dialog är spännande och intressant, även den som utomstående inte alltid tar del av ;-) Visst är det häftigt vad kroppen klarar av? Snittpulsen var hög och maxpulsen ännu högre. Dagens pass bjöd på utmaningar på flera sätt för mig. Bla. där jag skulle hoppa. Och av någon anledning är just hopp en utmaning för mig. Jag vet inte vad som händer i min hjärna men någonting händer och det kan stundtals nästan ta tvärstopp. Ibland verkar det som om det skulle ligga kvar någon spärr sedan jag gick skadad, då jag varken kunde gå eller än mindre hoppa. Som om kroppen minns något som inte längre alls är aktuellt. Hur som helst så gick hoppen bättre och bättre redan idag, Niki har ju sina knep ;-) och kloka sätt att coacha och peppa!

Det var tur att jag inte skulle sätta mig i några viktiga samtal direkt efter passet, för det hade kunnat sluta hur som helst, för min hjärna kopplade inte eller i alla fall väldigt långsamt ;-) 

Jag känner mig så nöjd med dagens träning och min egna prestation!

TACK! 

En enkel ekvation som ibland kan upplevas svårlöst

Bildkälla; CreateLife

Kan Du uppleva att tiden inte räcker till? Att tiden bara försvinner. Att det är och finns så mycket som Du vill göra och hinna med. Ibland kanske Du också upplever att det är mycket som först måste göras men sedan... sedan... då minsann ska det där ske eller göras som Du drömmer, önskar och vill. Tänk om sedan aldrig kommer? Undrar Du ibland vart tiden tar vägen, fyller Du den med det Du faktiskt önskar och vill? Med det som är viktigt och betydelsefullt för just Dig.

Ett tips är att kontinuerligt kartlägga och inventera din tid i relation till vad som är viktigt för Dig just nu i den här perioden i ditt liv.Vilka områden är viktiga för Dig? Ex. familj, relationer, jobb, personlig utveckling, träning osv. Skatta på en skala, mellan 1-10, hur viktigt är det här just nu? Var och hur spenderar Du din tid? Lägger Du tid på de områdena som faktiskt är betydelsefulla och viktiga för Dig? Om inte, hur kan Du förändra fördelningen? Vad och hur kommer Du att förändra? Vad behöver göras? Du stämmer helt enkelt av med Dig själv. Var ärlig. Det är en enkel ekvation men som ibland kan upplevas svårlöst.

Dygnet har 24 timmar, veckan har 168 timmar, en del av dom sover Du, en del av dom spenderar Du på arbetet/skolan... Du kanske inte gör det men det finns dom som slötittar på TV och slentrianmässigt surfar runt på mobilen utan att vara medvetna om all tid som dom faktiskt spenderar på just det när det kanske är andra saker som dom hellre skulle vilja göra...

Träningen förändrar tillstånd

Att träning kan ändra både sinnesstämning och humör kanske de flesta är medvetna om.

Efter att ha avslutat arbetsdagen med ett möte som kändes "tungt" och energilöst på många sätt och som gjorde att mina kreativa tankar flög iväg och humöret kändes... usch och blä så känns allt så annorlunda nu. Plötsligt är mötet så avlägset på något vis. Eller... det vi pratade om och diskuterade har inte alls förändrats men trots det så har det ändå spridit sig en behaglig, lugn och skön känsla i kropp och sinne hos mig. 

 Bara några timmar senare. Eller egentligen redan efter en halvtimme. För en halvtimme efter avslutat möte är jag redan ombytt, klar och redo för muskelpasset som kör igång. Kroppen svarar direkt! Total närvaro! Stark! Och fokuserad! Tempot är högt, pulsen likaså, upplägget är suveränt! Mina muskler blir inte trötta, nej för dom tar stundtals helt slut ;-) Jag tycker så mycket om den här känslan, att just vara helt slut men ändå, på något vis, ha koll på läget. Efter en snabb och väldigt god middag och ombyte landar jag på Form igen för att hålla i mitt egna yinpass. Kvällens pass är vilsamt, vi kan släppa taget om det som vi inte längre behöver, vi får möjligheter att VARA och vila i det som är oavsett vad.

Yang och yin i en suverän kombination! 

När jag sedan promenerar hem så möts jag av ljudet, ljuset och doften av sommarkväll och denna fantastiska känsla i kropp och sinne :-) Mmmm! Så njutbart!

Stolt och tacksam

På helgens inspirerande workshop fick vi i uppgift att presentera varandra.

Riktlinjerna var namn, erfarenheter, något som vi var stolta över och förväntningar med dagen.

Kvinnan som jag presenterade var inte stolt för någonting enligt henne själv.

Ehh? ... intressant.

Är det möjligt att inte vara stolt för någonting eller kanske handlar det om någonting annat?

Kanske handlar det om att våga formulera.

Sätta ord på. 

För mig har det inte alltid varit helt lätt att formulera och sätta ord på.

Men.

Nu.

Jag är stolt över massor :-)

Min lista skulle kunna bli lång!

Hur är det för Dig? 

Vad är Du stolt över?

En av alla dessa saker som jag är stolt för, oerhört stolt och tacksam för, som ligger nära i tid, är att jag valde (vågade) att gå ner i arbetstid, från 100% till 80%. Jag upplever att det är en av de bästa gåvor som jag har kunnat ge till mig själv just nu! Den här förändringen har verkligen genererat så mycket gott för mig! Små förändringar kan skapa stora "resultat".

Utmanas och utvecklas

Jag har en önskan om att utvecklas vidare, både som person och i min instruktörsroll, skulle gärna vilja lära mig mera. Jag har börjat kolla runt lite på bla. ytterligare yogautbildningar. Skulle gärna vilja kombinera yin med mer flöde/poweryoga. Hittills har de inte riktigt stämt i tid med de utbildningar jag tittat på. Nu funderar jag på varför alla utbildningar börjar i höst? Jag vill ju börja NU, helst igår ;-) Ytterligare en önskan som jag haft är att börja instruera i muskelpass. Inte nu, utan sedan, kanske någon gång i höst. Jag har haft någon idé att jag behöver mer tid, tid till att förbereda mig, lära mig mer om musik upplägg, kanske gå någon kurs eller workshop kring det. Men!

Det finns ju verkligen något som heter be så ska du få. Helt plötsligt dök tillfället upp! Och igår hade jag min premiär som instruktör just på ett muskelpass! Så fantastiskt kul! Men också en utmaning på många sätt! Det är ju två helt olika saker att styrketräna på egen hand jämfört med att stå längst fram och instruera andra i grupp. Å andra sidan tycker jag själv så mycket om styrketräning och vill gärna sprida budskapet vidare! För mig är det viktigt att skapa förutsättningar till en stark och välfungerande, välmående kropp och själ där styrka är en del.

Frågan dök upp i måndags, om jag kunde tänka mig att hoppa in som vikarie. I ärlighetens namn så svarade jag först nej (fast med viss tvekan) För hur skulle det gå till!? Jag behövde ju förbereda mig och lära mig mer om både det ena och det andra... I nästa andetag så blev svaret ja!

Efter en dynamisk uppvärmning så höll gårdagens pass ett ganska högt tempo, deltagarna gjorde en toppen insats, starka och fokuserade. Stundtals blev det en spännande upplevelse för mig själv att både göra övningarna och samtidigt prata... vanligtvis så gör jag ju inte det när jag tränar på egen hand ;-)

'Gårdagens pass har verkligen givit mig mersmak!

 Jag är så glad  och tacksam för att jag antog utmaningen! Att jag vågade. Så glad för att sedan, kanske någon gång i höst plötsligt blev NU! Just precis nu! Frågan är om jag någonsin skulle känna mig tillräckligt förberedd - redo? Kanske, kanske inte. För när är det egentligen? Kanske är det ibland bra att "slängas in" och märka att det går bra!? Att förbereda sig efter bästa förmåga. Att våga. Prova. Och se vad som händer. Och lära vidare på vägen. 

Springglädje och en stolt moster

 Igår var det Knivsta marknad här i Knivsta. 

En av höjdpunkterna i samband med marknaden är helt klart Valloxen runt. Valloxen runt som är ett välarrangerat lopp för alla! Nytt för i år var både starttiderna och bansträckningen. Ett stort plus i kanten för båda dessa förändringar! Om man som deltagare både vill springa, besöka marknaden och tivolit så gjorde årets förändring det betydligt mycket lättare. 

Arrangörerna hade även lyckats med bedriften att skapa ett prefekt spring och marknads väder, man kan ju inte bli annat än imponerad!

I går hade jag glädjen att få springa 2 lopp. De ena visste jag inte om förrän uppvärmningen på 1 km. loppet drog igång ;-) När min ena väns kompis inte dök upp som planerat så fick jag lassa av mig mina saker och hoppa in som sällskap istället! Glädjefyllt och ärofyllt - jag är en stolt moster! Det är verkligen häftigt och härligt att se alla dessa barn, fulla av iver och förväntan, som först värmer upp och sedan när startskottet går ger sig av i en fart som ibland är svårt att hänga med i! Det blev en koncentrerad och fokuserad kilometer och också med prat oss emellan och vid målgång bullkalas för min vän. 

Min egna bulle fick vänta lite, istället letade jag upp mitt nästa springsällskap. Min andra vän och hennes brorsa. För brorsan var det ett nyårslöfte som infriades; att springa loppet tillsammans med oss, och skorna var köpta i fredags. Vi förbereder oss helt klart på olika sätt ;-) Min vän och jag har förberett oss på ett annat sätt; vi har varit ute på en del olika rundor under våren, där vi varvat spring, jogg, gång och varje gång massor av härligt prat!

 Årets bana var lättsprungen, skön och det gick bra för oss! Återigen en stolt moster! Och en stolt och glad vän! På slutet av loppet började min vän prata om "att hon inte skulle kunna/orka springa in i mål för backen"... Men vilket trick ;-) Gissa vem som passerade mållinjen först av oss!? 

Innan det var dags för prisutdelning, där även priser lottas ut bland löparna, så bjöd min restaurang gänget; mina medlöpare och några av våra supporters, på god mat som stod hemma i kylen och väntade. Smidigt och gott!  

För oss blev det sedan även en sväng på marknaden och tivolit. 

Senare på kvällen kom den verkliga överraskningen!

Och i efterhand förstår jag varför det var så viktigt att jag skulle komma hem till mina vänner i går kväll! Där väntade ju medaljutdelningen!

Träning som utmanar, utvecklar och påverkar

Visst är det häftigt hur vissa saker skapar och ger energi både före, efter och under tiden som de pågår? Hur tanken och tankar kan påverka. Och påverkar.

Så var det för mig idag.

Bara tanken på dagens träning fyllde mig liksom med välmående känslor innan den ens ägt rum. Välmående känslor, glädje och energi.

Energi som gjorde att jag bla. satte igång med att städa här hemma ;)

Jag tränar gärna.

Somliga tycker ofta.

Själv ser jag det som en del i en hälsosam livsstil.

Och idag var det dags för den verkliga favoritträningen!

Personlig träning med bästa Niki! 

Idag bjöds jag med på ett suveränt pass. Som vanligt! De senaste dagars träning har lämnat lite avtryck i kroppen, jag känner mig lite mör i musklerna men pigg i sinnet. Men mörheten försvann någonstans precis i början av passet, jag la i alla fall inte märke till den! 

En uppvärmning som började med box. Det är längesedan jag var på ett boxpass... och oj, så skönt det kändes att få slå! Inte nödvändigtvis för att jag är arg, nej det är en annan kraft och energi som också finns där i slagen och sparkarna. Sedan fortsatte passet till räcket med övningar som både var/är möjliga och omöjliga ;-) Jag överraskade (nästan) mig själv genom att ta mig från ena sidan och tillbaka i någon slags armgång. För några dagar sedan försökte jag på egen hand och lyckades då ta mig några pendlingar åt ena hållet men det tog tvärstopp när jag skulle vända tillbaka igen. Intressant. 

Den senaste tiden har jag övat mig på att hänga i räcket, efter utmaning och tips från coachen, en kort stund nästan varje gång som jag är på Form och jag märker att greppstyrkan i händerna har blivit så mycket bättre. Men huden har inte hängt med lika bra ;) Begynnande valkar har kommit vid varje tillfälle men de har gått ner nästan på en gång. Men inte idag! Jag är glad för att det bara är lite blod, svett men inga tårar däremot massor av fokus och koncentration! Ytterligare en övning som jag fick bekanta mig med idag var armhävningar i ringar med fötterna vilandes på en pilatesboll. Vilandes och vilandes förresten ;-) En boll är ju som bekant rund... Jag täckte nog in hela spektrat av tankar... innan fokus hamnade där det skulle vara;)

Jag bjöds med på ett sådant himla bra pass! Flödande energi! Önskar att träningstimmen hade varit betydligt längre! Just idag är det ett pass som påverkar hela mig. På alla möjliga sätt. Ibland är det som om man kan få fatt i saker som liksom ligger bortanför ens medvetna medvetande på något vis tack vare träningen...

Egen och annans träning

Både igår och idag har jag haft glädjen att besöka Form och gymmet.

Igår både med egen träning och annans träning :)

Idag egen träning.

Kroppen är en fantastisk skapelse på alla möjliga sätt!

Magisk!

Jag kan verkligen fascineras och förundras.

Hur allt fungerar och hänger ihop.

Det är verkligen inspirerande och kul att skapa träningsprogram utifrån olika mål, syften, behov och förutsättningar. Oavsett om det är till mig själv eller någon annan.

Övningar och upplägg går ju att variera i det oändliga!

För några veckor sedan fick jag, av min fantastiska Pt, några nya utmaningar och övningar att träna på. Jag antog utmaningarna och jag har tränat, med varierad framgång. Ibland är det inte bara styrka och muskler som tränas... Utan även (tåla)mod och uthållighet. Men övning ger färdighet! Och jag kan verkligen glädjas åt både små och stora framsteg! En av övningarna är bla. att hänga i räcke... och från att ha kunnat greppa och hänga kvar i några sekunder så lyckades jag, både idag och igår,  hålla mig kvar lite längre och tom. förflytta mig i sidled. Som sagt; jag kan verkligen glädjas åt både stora och små framsteg!

Idag bjöd jag med mig själv på ett styrkepass med fokus på ben, gissar att jag kommer att få njuta av det imorgon och kanske i övermorgon ;) Det var ett riktigt bra pass, med den här njutbara jobbigheten, som Du också kanske har träffat på? Imorgon är planen att genomföra ett pass med fokus på framförallt axlar. 

Det skulle vara en självklarhet för alla att styrketräna, tänker jag, inte nödvändigtvis i ett gym men... helt enkelt för att skapa goda förutsättningar för och till sig själv och sin kropp. En stark kropp har helt andra förutsättningar att klara av vardagliga belastningar och påfrestningar än en svag och otränad kropp.

Jag vill ha en kropp som samarbetar och fungerar!

Som är stark. Smidig. Rörlig. Flexibel.

Stark, smidig, rörlig och flexibel inifrån och ut och utifrån och in.

Vilka förutsättningar skapar och ger Du till Dig själv och din kropp? 

Bortanför orden

Även om himlen kan tyckas grå så har jag skapat och givit mig själv en färgrik dag :-)

En dag med påfyllnad.

 Ledig.

Och jag har klockan på ringning för att hinna.

För att hinna träna.

För att sedan få njuta av inplanerad vila, i form av en välgörande massagebehandling.

Göra och vara.

I en fantastisk kombination!

De 2 senaste dagarna har bjudit på styrkepass så idag hade jag planerat för Tabataintervaller på cykeln. Enkelt, snabbt och effektivt. Knappt 30 minuter allt som allt. Jag var nog redan på väg innan jag ens gått hemifrån, för när jag kom till Form så upptäckte jag att min I-pod låg hemma, som tur var så satt klockan på armen.

Så idag blev det tabata intervaller utan pip. Annars tycker jag att den enkla appen med tabataintervaller är smidig, Du behöver inte själv hålla koll på hur många intervaller Du gjort, det är liksom bara att följa med i pipen. Själv kan jag bli ganska borta i huvudet vid intervallträning, så stundtals kan det vara svårt att hålla reda på 4 minuter och antal intervaller. Men idag gick det bra! Svettigt, flåsigt och mitt i det jobbiga också skönt!

Och det sköna har fått fortsätta, fast på ett helt annat sätt. 

Jag blev så glad när jag med kort varsel upptäckte att Anna hade en behandlingstid, just idag, som passade mig perfekt. Inte för att jag har några krämpor/skador/ont någonstans, nej inte alls, utan för att helt enkelt ta hand om mig :) 

Periodvis kan det vara lätt att ta kroppen som självklar, både medvetet och omedvetet, att den ska klara av, GÖRA, PRESTERA, vara påslagen, hålla ett högt tempo osv. Kräva och förvänta sig. För mig är en behandling, som den idag, ett sätt att TACKA :-) Och kunna ta emot. Ett sätt att tacka kroppen och kanske själen...  För allt. Och också en stund där det ges möjligheter till vila och återhämtning.

Anna har fantastiska gåvor och förmågor! Jag får ta emot en sådan skön behandling. En behandling som berör, påverkar och gör gott! Som gör mig så totalt avslappnad och så totalt borta.

 Jag får möjligheter att vara kvar i behandlingsrummet en stund efter, jag blir sittandes i en av fåtöljerna... i varandet. Bortanför orden.

<3 <3 <3

Tålmodig trana

Direkt efter arbetsdagens slut landade jag i gymmet.

Mellanlandade bara hemma för att snabbt byta om.

Just idag kändes det bra att ta mig iväg direkt till träningen.

Inte fundera så mycket om, när, hur.

Utan helt enkelt göra.

Känslan av en viss trötthet fick följa med till gymmet.

Tror inte att jag hade känt mig ett dugg piggare genom att först sjunka ner i soffan.

Även om jag kände mig trött så märktes det inte där i gymmet.

Kroppen kändes stark och fokuserad.

Just idag blev det ett pass där stora delar av kroppen involverades 

bla. ben, rygg, mage, baksida arm...  avslutande med turkish get up, som funkade riktigt bra!

Jag övade också vidare på de utmaningar som jag fått :-)

Några av dom är så svåra eller verkligen inte helt enkla!

Jag har tagit in tips och inspiration via youtube, men ännu så länge så har det inte funkat bättre för det! Mitt tålamod sätts på prov ;-) Och envishet :-) I en bok som jag har här hemma läste jag att en av övningarna, i yogans värld, även kallas för Baka Dhyanasana som betyder... tålmodig trana. Hahaha! Tålmodig trana! Okej... nej, just nu känner jag mig inte alls som en tålmodig trana!