Utmanas och utvecklas

Jag har en önskan om att utvecklas vidare, både som person och i min instruktörsroll, skulle gärna vilja lära mig mera. Jag har börjat kolla runt lite på bla. ytterligare yogautbildningar. Skulle gärna vilja kombinera yin med mer flöde/poweryoga. Hittills har de inte riktigt stämt i tid med de utbildningar jag tittat på. Nu funderar jag på varför alla utbildningar börjar i höst? Jag vill ju börja NU, helst igår ;-) Ytterligare en önskan som jag haft är att börja instruera i muskelpass. Inte nu, utan sedan, kanske någon gång i höst. Jag har haft någon idé att jag behöver mer tid, tid till att förbereda mig, lära mig mer om musik upplägg, kanske gå någon kurs eller workshop kring det. Men!

Det finns ju verkligen något som heter be så ska du få. Helt plötsligt dök tillfället upp! Och igår hade jag min premiär som instruktör just på ett muskelpass! Så fantastiskt kul! Men också en utmaning på många sätt! Det är ju två helt olika saker att styrketräna på egen hand jämfört med att stå längst fram och instruera andra i grupp. Å andra sidan tycker jag själv så mycket om styrketräning och vill gärna sprida budskapet vidare! För mig är det viktigt att skapa förutsättningar till en stark och välfungerande, välmående kropp och själ där styrka är en del.

Frågan dök upp i måndags, om jag kunde tänka mig att hoppa in som vikarie. I ärlighetens namn så svarade jag först nej (fast med viss tvekan) För hur skulle det gå till!? Jag behövde ju förbereda mig och lära mig mer om både det ena och det andra... I nästa andetag så blev svaret ja!

Efter en dynamisk uppvärmning så höll gårdagens pass ett ganska högt tempo, deltagarna gjorde en toppen insats, starka och fokuserade. Stundtals blev det en spännande upplevelse för mig själv att både göra övningarna och samtidigt prata... vanligtvis så gör jag ju inte det när jag tränar på egen hand ;-)

'Gårdagens pass har verkligen givit mig mersmak!

 Jag är så glad  och tacksam för att jag antog utmaningen! Att jag vågade. Så glad för att sedan, kanske någon gång i höst plötsligt blev NU! Just precis nu! Frågan är om jag någonsin skulle känna mig tillräckligt förberedd - redo? Kanske, kanske inte. För när är det egentligen? Kanske är det ibland bra att "slängas in" och märka att det går bra!? Att förbereda sig efter bästa förmåga. Att våga. Prova. Och se vad som händer. Och lära vidare på vägen.