Igår hade jag glädjen att få träna och genomföra ett av mina Pt-pass igen tillsammans med Niki. För mig är PT-passen som att både ge mig själv en fin present samtidigt som jag varje gång också får en fin present skapad och inslagen av Niki. Innehållet grundar sig på ett synsätt och förhållningssätt som är holistiskt, ett helhetstänk som verkligen tilltalar mig! Och som fått mig och får mig att våga, vilja, testa, prova... utmanas... växa och utvecklas på alla möjliga sätt!
Träningen är ju en del i det hela. Igår fick jag till en början frågan om vilka förväntningar som jag hade på passet. Kommer knappt ihåg vad jag sa men nåt i stil med: Att jag önskade mig ett utmanande, tufft pass. Och det blev det! OMG! Be så ska du få...
Startade med progressiva intervaller på löpbandet. Vilket innebar att jag startade med 15 sekunder i högt tempo med 1 % lutning, både tid och lutning ökades vartefter. Du kan kanske ana hur det känns!? Mina ben blev inte trötta... nej, för dom tog liksom helt slut och flåset var enormt. Här gäller det att fokusera och att försöka att inte tänka på någonting. Själv fokuserade jag stundtals på O:et i form (texten på fönsterrutan) och tänkte mig det som min kraft och energi ring/snurra, och däremellan f* f*n va as jobbigt! Ha, haha, tankens kraft är enorm! Och mjölksyra fick ytterligare en innebörd ;-)
Jag tycker verkligen om den här känslan av att vara och känna mig helt slut samtidigt som jag känner mig så enormt stark!!! Precis som igår :-)
Passet fortsatte sedan inne i salen. Jag fick börja med utfallssteg. Jag undrar hur många utfallssteg jag gjort? Ganska många har det blivit genom åren. Själv tycker jag att jag har gjort dom med god teknik tidigare men igår gjorde jag dom inte bara med god teknik utan perfekt teknik! Små förändringar kan skapa stora skillnader. Det här är en övning som även tidigare givit sig till känna men igår KÄNDES stegen som dom aldrig gjort tidigare! Och dom ger sig till känna och jag får njuta av dom idag också, både här och där ;-)
Passet fortsatte sedan med roliga och utmanande övningar och avslutades med en överraskning. Och vilken fantastisk överraskning! Armhävningar till en låt, som jag just nu inte minns vad den heter, men några av de återkommande orden är up and down. Lätt och enkelt till en början men sedan blev det plötsligt väldigt långt mellan ner och upp ;-)! Jag har redan bestämt mig för att det här ska bli ytterligare en av mina kärlekssånger som jag ska förvalta väl, även om jag har lite att jobba på...;-) Jag har redan några väl ankrade kärlekssånger i träningssammanshang, som väcker så mycket glädje, kraft och energi hos mig när jag hör dom. En av dom spelades på vår träningsresa när vi var i Kroatien... där uppe på helikopterplattan med magnifik utsikt över havet och ön... när jag hör den låten nu så väcks det något hos mig och det händer så mycket i kroppen och själen... <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar