Lyssna!

Jag vill verkligen vara i kontakt med och i mig själv. Hela mig själv.

 Trots att jag har jobbat mycket med mig själv så smyger sig dom här tillfällena på

 då jag under perioder hamnar i ett alldeles för högt tempo och stress,

 samtidigt som jag då också är alldeles för mycket uppe i huvudet.

 Jag "stänger av".

 Istället för att lyssna på kroppens signaler,

 känna och reagera

så kör jag på och resonerar med någon sorts logik över saker som har hänt

 och hur dom på bästa sätt ska eller kan hanteras och lösas.

 Det är som om jag för en stund tappar en del av riktningen och kontakten,

 kontakten med mig själv och kontakten mellan hjärta och hjärna, tanke och känsla.

Men kroppen är smart, den lagrar, härbergerar och bär på så mycket visdom :-)

 Och till sist säger den helt enkelt i från.

Ibland som en viskning, ibland betydligt högre, sällan är det helt smärtfritt.

 

"Lyssna! nu är det nog",

 

Det är dags att sakta in och sänka farten, lyssna och återuppta kontakten <3