Anna-Lenas formblogg: Anta utmaningar

Tanken från början med det här inlägget var att berätta om den inspirerande 4 timmars yinyoga workshopen tillsammans med Magdalena Mecweld som jag, i söndags, hade glädjen att delta i, men texten blev så här istället... (fotona är från söndagens workshop)

Ibland kan det nästan te sig märkligt hur vissa saker bara dyker upp och kommer till en tycker jag.

Precis som på beställning.

Just i den här stunden som man kanske behöver det som bäst.

Under en period under försommaren önskade jag mig en utmaning.

Ingen sådan här utmaning som kommer oinbjuden och som slår med full kraft bakifrån så att man varken hinner parera, värja eller skydda sig. Ingen sådan här utmaning som man kanske stundtals tror ska ta livet av en, om än inte bokstavligt så bildligt. Nej ingen sådan.

Utan, du vet, en sådan här utmaning som man på något vis har möjlighet att välja att tacka nej eller ja till. Tacka ja och bjuda in även om det vid första tanken även kan kännas läskigt :-) Den här sortens utmaning som sår frön och får mig/dig att växa på ett mer njutbart sätt jämfört med dom oinbjudna utmaningarna :-)

För mig blev rollen som instruktör just en sådan utmaning.

Plötsligt dök den upp.

Och den här gången tog jag chansen, tackade ja och bjöd in.

Men inte på en gång.

Fröet såddes, grodde och slog rot...

Ögonblicket efter att jag hade bestämt mig och började fundera på olika yogapositioner kom jag inte på en enda position som man brukar göra i ett yoga pass ;-)

Som tur är klarnade tankarna :-)

Inför mitt första pass blev jag nervös redan när jag såg mitt namn på schemat ;-)

Jag hade även skrivit ner att jag skulle komma ihåg att presentera mig ;-)

Trots att det kändes lite läskigt och jag var pirrig så kände jag redan inför, under och efter mitt första pass; "Åh, så roligt och spännande, det här trivs jag med, det här vill jag lära mig mer om"!