Kropp och själ

Yogan hjälper mig verkligen att landa, ibland på ett väldigt kraftfullt, omskakande och burdust sätt.

Och hur konstigt det än kan låta så sker det alltid samtidigt på ett väldigt kärleksfullt, omfamnade och omhändertagande sätt.

 Jag brukar ofta ha en intention med mig inför passet. Det tipset fick vi med oss som gick Annas yogakurs tidigare. Det är en fin och bra tanke tycker jag, "Vilken intention har jag med dagens pass"? Naturligtvis handlar det inte om att man ska prestera eller åstadkomma något! Intentionen kan ju i princip handla om vad som helst. Kanske skulle jag ha haft acceptans i går? Men det var inte det första ordet som dök upp i mitt medvetande utan de ord som kom till mig var "öppna upp och ta emot". 

Gårdagens pass skulle vara ett lugnt, myspys pass, inget ryggradsöppnande pass, inga alltför tuffa positioner... När jag hörde det kändes det väldigt bra... just där och då var det precis det jag ville ha och trodde mig behöva.

 Istället för att bli ett lugnt, myspys pass så blev det någonting annat för mig. Kanske, på ett sätt, det mest kraftfulla jag hittills har fått uppleva? Trots att jag har fått uppleva liknade reaktioner och effekter några gånger tidigare så blir jag både överrumplad och förvånad.

Kroppen känns inte speciellt stel ändå känns det som den, framförallt till en början av passet motarbetar. Jag börjar må illa. Sedan dyker det upp bilder på näthinnan. Jag får verkligen koncentrera mig på andetagen. Sedan kommer känslorna. När vi befinner oss i löparstretchen så kommer en tanke till mig: "ibland är acceptans kanske det svåraste". Jag vet inte var tanken kommer ifrån, den bara dyker upp... och kanske är det så att acceptans inte alltid är det lättaste i alla situationer? Flera positioner känns befriande sköna :) Tex. liggande rotation till just vänster och sadelns och kamelens positioner...  i de positionerna blir det extra påtagligt att ljus energi strömmar till mig och jag fylls på med ljus energi :) Den avslutande avslappningen vet jag inte mycket om annat än att det känns väldigt skönt, den får mig att sväva iväg, flyta bort och försvinna för en stund :) Helst av allt vill jag ligga kvar där på golvet... inte prata med någon... Det känns som jag befinner mig i någon sorts dimma när jag reser mig och ska samla ihop mina saker och gå ifrån. Jag känner mig väääldigt långt borta.  

När jag kom hem igår så plockade jag ur linserna, drack lite greens och gick och la mig nästan på en gång... Så skönt att få sova. Natten har bjudit på djupsömn, så djup att jag vaknat med huvudvärk... Idag har jag ledigt och det finns tid och utrymme till att vara, ta det lite lugnt, jag behöver inte vara i kopplad, upp kopplad, påslagen, utåtriktad i stort sett hela tiden. Kanske blir det en springrunda tillsammans med mina fina vänner :)