Personlig träning

Från att ha varit förkyld i omgångar, haft en armbåge som stökat och stundtals en enorm seg-trötthetskänsla i kroppen så är det plötsligt som om något hänt! Det är så påtagligt, nästan märkligt och magiskt!
Energin är så totalt annorlunda!
Det gör mig så glad!
Och tacksam!

Sedan några veckor tillbaka så har jag också fått med mig några ledord och symboler som har kommit till mig på olika sätt, som påminner mig om viktiga saker och hjälper mig på olika sätt. Och som har påverkat och påverkar energin på ett mirakulöst och märkligt sätt  :-)

Och idag var det äntligen dags igen! Inte för ett träningspass i mängden och ytterligare ett streck i träningsdagboken och statistiken. Nej inte alls! Utan dags för PERSONLIG TRÄNING tillsammans med Niki, den träning som jag uppskattar och tycker så mycket om!

Jag har haft förmånen och glädjen att ha Niki som min personliga tränare över lång tid, han har funnits med i både med- och motgångar; coachat, peppat och stöttat. Och ibland även knuffat - om än inte bokstavligt :-) För mig är det så betydelsefullt och viktigt att ha en tränare som har förmågan att "se" och som kan kombinera sin kunskap med klokskap, träning och välmående handlar ju om så enormt mycket mer än enbart starka muskler och kondition.

Dagens pass då?! Ja, Niki bjöd med mig på ett roligt, svettigt, jobbigt pass. Timmen bara försvann, inte i en grå dimma av mjölksyra utan snarare i ett flöde av fokus, koncentration, energi, styrka, glädje OCH mjölksyra. Och dragkamp. Inte med repet utan inne i mitt huvud. Ena sekunden tänkte jag "lätt och enkelt" för att i nästa sekund få till svar "det är det ju inte alls, det är ju så tungt"!!!, hjärnan är förunderlig. Men mestadels var huvudet tomt på tankar.

Jag tycker så mycket om den här känslan av att känna mig så totalt slut och i samma stund så stark!

Det var verkligen ett inspirerande pass som bjöd på både bekanta övningar och helt nya bla. kettlebells med sving och press på olika sätt; med en arm i taget och båda. Jag hade även glädjen att få ge mig på turkish get up med kettlebells. Vid förra PT-tillfället så var den övningen helt omöjlig, jag fick varken ordning på kettlebells eller fram, bak, upp eller ner på mig själv ;-) Men idag gick det så enormt mycket bättre, även om jag var hur trött som helst så lyckades hålla reda på både mig själv och kettlebellse på ett betydligt bättre sätt. En ny bekantskap för dagen var snöret eller repet eller som jag numera kallar det: presentsnöret ;-) Jisses, så Olätt, roligt och jobbigt! Tror att jag ska ge mig på ett köra tabata tillsammans med min nyfunna vän!?

Den här känslan som infinner sig under och efter passet är obeskrivlig. Nöjd? Stark? Glad? Stolt? Ja, visst. Men också en känsla som är just obeskrivlig. 

Tack!