Att få vila i det som är

Det är spännande när man har modet och viljan att lyssna på kroppen och magkänslan. 

Vilket inte alltid är helt lätt och enkelt när vardagen rullar på.

Efter Pt-utbildningen var det lite som om luften gick ur mig en aning.

Jag tror att utbildningen har fört med sig en massa olika saker för mig.

Naturligtvis tacksamhet och glädje men också andra saker.

Allt det här behöver få tid, plats och utrymme.

I kroppen, själen och hjärtat.

 Jag har känt ett behov att för en stund bara vara.

Släppa alla krav på prestation och åstadkommanden.

Landa.

 Få tid för återhämtning.

Vara och vila i det som är.

 Känna. Tänka. Andas. Sova. Lugn och ro.

Äta, träna, leka.

Vara ute.

Förstå.

Rensa och boosta.

Släppa taget för att ge plats till annat.

 Helst av allt skulle jag ha velat åka i väg på någon form av träningsresa/SPA men den möjligheten har jag inte haft just nu. Så istället för att åka i väg så har det fått komma till mig istället.

Jag har varit ute.

Vilat.

Grävt ner dynga på lotten. Även om det är monotont, spadtag efter spadtag, så är det samtidigt vilsamt och meditativt. Huvudet vilar.

Tränat.

Sovit.

Gråtit.

Skrattat.

Lekt.

Varit på massage.

Ätit.

Givit mig själv tid och utrymme. 

Det har varit välbehövligt och gjort mig väldigt gott!