Tänka tankar som tankar

Hur reagerar Du när Du inte kan träna så som Du tänkt och planerat?

När planerad träning ställs in.

Stör det dig?

Stressar det dig?

Eller tar Du det med ro?

 Ser Du det som några dagar med extra vila och uppbyggnad?

Kanske har det betydelse till varför Du inte kan träna just det där passet/passen så som Du tänkt. 

Skador.

Sjukdom.

Jobb. 

Festligheter.

Eller något annat.

För mig har det en viss betydelse till varför planen ändras.

Ibland dyker det upp saker som gör att jag väljer om och finner ro i det. 

Jag missar inte ett träningspass däremot får jag något annat just då. Som också är viktigt och betydelsefullt. Så har det inte alltid varit för mig, men jag tror att känslan av att vara den som själv styr och bestämmer har betydelse för mig.

Det händer också att jag blir väldigt lätt irriterad, får kort stubin när jag inte kan träna såsom jag tänkt och vill. Det stör mig. 

Som nu, när de senaste dagarna har bjudit på ett ofarligt men ack så irriterande virus. Med värk i kroppen och halsen. Och trötthet. 

Jag kan bli som en trotsig 3-åring ;-)

Som i torsdags och fredags.

Jag VILL!

Träna!

NU! 

 Långt ifrån kreativa tankar.

Men mitt i de där okreativa tankarna dök det upp en helt annan tanke hos mig.

 Tanken som kom var från en kommentar som jag fick med mig för många år sedan, i ett helt annat resonemang och sammanhang. 

Av en fantastiskt klok person. Den personen sa då;

"Det är mycket man vill. Jag skulle vilja kunna flyga!" Där och då tyckte jag att det var knäppt och helt orealistiskt, idag ler jag åt kommentaren. 

Jag lärde mig mycket av honom. 

Jag tror inte att jag försöker smyga i gång med ett HIIT pass i morgon..;-)

För hur gör man då? När man försöker?

Smyga på ett HIIT-pass?

Jag väntar tills det halsonda försvunnit.

Snart träningsdax igen!