När rörelse är meditation

                                             Känner Du också ibland att Du vill UT.

Att Du behöver ut.

Möta naturen.

Andas.

Få luft.

Space.

Utrymme.

Igår hade jag en sådan dag.

Eller rättare sagt det blev en sådan dag.

Från början hade jag tänkt ner till gymmet.

Men kroppen och själen ville annorlunda.

UT!

Jag valde att lyssna på kroppen, utan att analysera eller värdera.

Mer bara vara.

Och göra.

Trots det gråa,

regndropparna,

fel skor,

fel byxor,

inga linser

så blev det en springrunda.

Jag som inte sprungit på evigheter.

Letade upp ett par andra skor,

lånade byxor.

Så var jag redo.

Lät benen bestämma.

Både riktning och fart.

Trots regndroppar,

prickiga glasögon

så var det en sådan skön tur!

Vilsam.

Trots att andhämtning och puls ökade och benen fick jobba så kändes det inte alls som träning.

Och just igår så var det (nog) inte själva syftet med rundan.

En tanke som kom till mig,

mitt i springet var: "att det här är inte träning, det här är vila".

Tror att jag sprang där och log för mig själv.

Kände mig lätt.

Lätt i både kroppen och tanken.

Underbart.