I lördags sprang en släkting till mig Stockholm marathon. Samma kväll pratade jag med honom på telefon och jag fick ta del av upplevelsen :-) I regn, rusk och kyla hade han genomfört ett av sina bästa lopp hittills. Han var så nöjd, ju längre tid som han hade sprungit desto lättare hade det gått... Jag känner mig så glad för hans del:-) Och imponerad :-) Genom att lyssna och ta del av hans berättelse får jag själv lust till att springa en Mara igen - någongång - någonstans ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar