Det är något, några år sedan som jag hade som mål att kunna göra plankan på två bollar.
Idén väcktes efter att jag hade fått försöka göra det i samband med ett PT-pass. Med betoning på just försöka ;-)
Vid första tillfället fick min härliga tränare hålla i både mig och bollarna :-) Då funkade övningen inte alls! Sedan övade jag vidare på egen hand för att så småningom lyckas i allt från någon millisekund tills betydligt fler sekunder. Det här är en övning som periodvis försvinner för mig men som kommer tillbaka till mig då och då och ofta just i början av året.
Och gissa vad som hände idag? Jag tog ett nytt rekord :-) Inte i hopprep utan i plankan på två bollar :-)
Det är både lite märkligt och rätt kul vad som hinner utspela sig i tanken och i den inre dialogen under loppet av några minuter. Tur att ingen hör ;-) Allt från svordomar och irritation över bollarna som bara far hit och dit... till något helt annat... där fokus istället hamnar inuti kroppen, nere i magen och inte uppe huvudet och tanken.
Jag fokuserar på att placera min energisnurra inuti kroppen, en bit ovanför naveln, strax nedanför solar plexus. Andas. Fokusera. Slappna av. Det går inte helt lätt att hitta balansen på en gång men så plötsligt :-) Plötsligt funkar det i många sekunder :-) Jag blir verkligen glad över min egna bedrift. Jag blir så ivrig så jag vill testa igen... och återigen funkar det i många sekunder :-) Jag kan verkligen glädjas åt till synes små saker, för mig kan även små saker kännas stort :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar