Kung Björn lopp

Jag har haft som målsättning att under 2011 springa ett milslopp på 50 minuter, tanken har varit Hässelbyloppet (som jag hört ska vara ett "lätt" lopp) som går av stapeln i oktober. Men efter vinterns, vårens och sommarens benskada & uteblivna löpning har jag valt att fokusera på annat. Varken Hässelbyloppet eller löpning har känts särskilt aktuellt. Och några 50 minuter på milen är inte aktuellt, i alla fall inte i år ;-)

Men de senaste veckorna har jag kunnat belasta mer och mer (box, step osv.) och det har fungerat riktigt bra. Och plötsligt känns löpning inte så avlägset längre. Efter lite funderande, tips och inspiration så började jag känna mig sugen på ett lopp. Delta för upplevelsen, inte för att jaga tider...

Plötsligt var jag sugen på tjejlidingö! Tjejlidingö som var mitt första springlopp för många år sedan och det var magi i kombination med Form träning som gjorde både upplevelsen av loppet och tiden just magisk  :-) Tyvärr krockar årets lopp med annat inplanerat. Så jag har kollat vidare...

Och...

Idag var det dags... dags för

Kung Björns lopp i Uppsala.

I går kväll tänkte jag att jag bestämmer mig definitivt idag på morgonen, jag åker om jag känner för det och har lust.

Och, ja! Visst ville jag!

     Oplanerat, planerat...  det passar mig. 

Jag känner mig helt lugn men när jag kommer till startområdet så griper någon märklig stark, känsla tag i mig. Det är inte nervositet, nej det är något helt annat.

Nästan glädje/tacksamhetstårar innan loppet ;-)

     

 Hopsamlad & avspänd. Drygt en halvtimme till start.

Det här loppet är nytt för mig men ett lopp som jag varmt kan rekommendera!

Det finns två sträckor att välja på antingen 6 km. eller 1 mil. Loppet går på blandat underlag: terrängstig, grusväg och asfalterad väg. En fin och skön sträcka!

Några minuter efter målgång, jag har knappt hunnit förstå att jag precis har sprungit i en mil och precis kommit i mål :-)

Självklart och overkligt på samma gång :-)

Innan loppet så bestämde jag mig för att dagens lopp just skulle få bli en upplevelse utan någon som helst koll på klockor och sluttider. Jag skulle ta det lugnt... nej nu hittar jag nog på :-) Kanske inte precis lungt men däremot skulle jag springa utifrån lust, dagsform, känsla och njuta & insupa atmosfär. Och helst ville jag ju faktiskt springa under timmen också :-)

Jag lyckades bra! På alla sätt!

Det fanns stunder då det gick lätt och det fanns stunder då det verkligen inte gick lika lätt. Flåsigt och tunga ben. "NU fylls jag av energi! Mina ben är lätta och snabba". Dessa fantastiska tankar! De första 2 km. lutade lätt nerför, benen var pigga och tempot blev relativt högt. Det var bara det att samma 2 km. återkom i slutet av loppet, fast nu lutade det ju uppför och 8 km. var redan sprungna... i mina ben fanns det inte mycket tryck kvar. Men så var det det här med att komma under timmen....

56:06 <3

TACK till min fina, fantastiska, smarta & kloka kropp!