Mys & spypass

Har fått starta fredagsmyset på ett perfekt sätt: PT-pass, med den bästa PT:n!
Dessa pass som jag tycker så mycket om! Passen är personligt och proffsigt upplagda, jag vet inte innan vad som väntar, men jag kan alltid vara helt säker på att det är och blir ett toppenpass! Som idag :-)  

Idag var frågan "om jag var redo för ett mastodontpass"? "Självklart" sa jag... 
Jag kan säga att jag bjöds på ett mys & spypass ;-) Det var väldigt länge sedan som jag genomförde ett sådant tufft och jobbigt pass, men oj så härligt & glädjande mitt i det obekväma, flåsiga, svettiga.

Om någon hade beskrivit passet innan så hade jag nog tänkt att det där låter inte så "jobbigt", (min hjärna kan vara lite märklig & rolig ibland ;-)) Men oj mina ben och mitt hjärta ;-) På löpbandet kände jag stundtals att nu måste jag få gå, men riktigt så enkelt var det inte ;-) Av Nikis prat hörde jag knappt någonting :-)

Några andra övningar var hopp mellan och på step brädor, även det kändes i benen men framförallt så kände/känner jag mig så glad & tacksam för att det nu funkar för mitt ben, det goda onda har jag gärna <3

I tanken påminns jag för ett ögonblick om hur det var för inte allt för länge sedan, då bla. hopp och löpning var omöjligt och hur det är NU; fullt möjligt.

Känslan både under tiden och efter dom här passen är svåra att beskriva. Strax efter dagens pass, när jag varvat ner en aning, så fylls jag av en sådan skön tacksamhetskänsla, som fyller och omfamnar, som ger rys på kroppen. Tacksam & ödmjuk för vad jag kan och för vad min fina, kloka kropp klarar av. Jag känner mig... nöjd, stolt, glad.