Tiden innan min semester började min kropp signalera
på ett sätt som jag inte alls kände igen.
Ena dagen hade jag ont/obehag över bröstmuskeln, nästa dag i foten,
dagen därpå i handen osv. Obehaget och det onda flyttade runt på sig.
Första tanken som jag fick var typ: Vad har jag gjort?
Jag kunde inte härleda obehaget/onda till något jag gjort.
Även om jag inte kände igen sättet så förstod jag nog ändå
någonstans vad min kropp försökte och ville säga.
Ledigheten har startat på ett annorlunda sätt.
Med tanke på hur det kändes i kroppen så blev jag till en början tveksam
till den detoxperiod som jag planerat att starta min semester med.
Var det verkligen "rätt tid" när både kroppen och själen kändes så stressade och i obalans?
Och ja, kanske just därför denna gång, just därför var det "rätt tid" och jag gjorde
valet att följa den plan som jag satt upp och påbörjade detoxperioden.
För att helt enkelt hjälpa "systemet" att komma i bättre balans.
En sådan här period handlar ju inte "bara" om att äta och dricka grönt.
Det handlar också om det man tänker och det man gör.
Min syn på näring är så mycket mer än det vi äter och dricker.
Näringstäthet är något betydligt djupare och bredare än så för mig :)
Den här gången har jag ju fått möjligheter att sakta in,
jag har dragit ner på tempot på alla möjliga vis,
jag har inte pressat mig själv till att behöva åstadkomma eller prestera så mycket under några dagar.
Det har skapats utrymme till att "hinna" tänka, reflektera, lyssna och känna.
Känna glädje och sorg.
Och det har också skapats andrum och påfyllnad.
Och förresten finns det egentligen någon rätt tid? När i sådana fall är den?
Den kanske är NU?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar