I helgen bjöd min ena Pt med mig på både ett suveränt benpass i gymmet och 2 spring/lunka/gå pass utomhus. Passen har satt sina spår, särskilt gympasset. Satt sina spår i form av inte HELT SMIDIGA BEN skulle jag kunna säga.
På väg ner för trappen och på väg till kvällens träning for det en tanke genom huvudet som jag inte hann hejda eller styra om ;-) En tanke om att jag skulle få chock där på spinningcykeln :-) Tanken fick mig att le. Hjärnan är ju för rolig. Ja, nu fick jag väl inte precis en chock... men jag upplevde benen opigga och det gick trögt och var svårt att få upp pulsen i röda zonen. Som om kroppen inte ville.
Undrar om det är fysiologi eller hjärnspökena, som for genom huvudet där i trappen, som påverkade kvällens prestationsförmåga och framförallt upplevelsen? Upplevelsen av "tröghet". Kanske en kombination?! Trots trögheten så fick jag njuta av en skön känsla i kroppen och sinne efter passet. En skön känsla och nöjd!
Har Du tänkt på vad det är som styr kroppens prestationsförmåga?
Har Du tänkt på och lagt märke till hur mycket tankarna kan ge kraft och styrka - både i träningssammanhang och även i andra sammanhang!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar