Mäster skräddare

Ibland kan vissa saker te sig som i folksagan om Mäster skräddare...

Det var en gång en liten man som gick till skräddaren med en bit tyg.
- Goddag, goddag, mäster skräddare, sade han och bockade sig.
- Goddag, goddag, sade skräddaren där han satt på bordet och sydde med benen i kors.
- Kan jag få en liten rock sydd av det här lilla tyget?, frågade den lille mannen.
- Det går bra, sade skräddaren.
- När blir den färdig?
- På lördag.
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.
Och så gick den lille mannen.
När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min rock färdig?
- Ack nej.
- Är den inte färdig? Varför det då?
- Ack jo, det bidde ingen rock.
- Jaså, bidde det ingen rock? Vad bidde det då?
- Det bidde ett par byxor.
- Jaså, bidde det ett par byxor? När blir de färdiga?
- På lördag.
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.
Och så gick den lille mannen.
När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är mina byxor färdiga?
- Ack nej.
- Är de inte färdiga? Varför då?
- Ack jo, det bidde inga byxor.
- Jaså, bidde det inga byxor? Vad bidde det då?
- Det bidde en väst.
- Jaså, bidde det en väst. När blir den färdig?
- På lördag.
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.
Och så gick den lille mannen.
När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min väst färdig?
- Ack nej.
- Är den inte färdig? Varför då?
- Ack jo, det bidde ingen väst.
- Jaså, bidde det ingen väst? Vad bidde det då?
- Det bidde ett par vantar.
- Jaså, bidde det ett par vantar? När blir de färdiga?
- På lördag.
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.
Och så gick den lille mannen.
När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är mina vantar färdiga?
- Ack nej.
- Är de inte färdiga? Varför då?
- Ack jo, det bidde inga vantar.
- Bidde det inga vantar? Vad bidde det då?
- Det bidde ingenting.
- Jaså, bidde det ingenting? Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.
Och så gick den lille mannen och kom aldrig mer igen.


Ungefär så här har det känts för mig när det gäller ett av årets mål; Stockholm maraton. När målet formulerades var det självklart och tydligt! Och det har varit självklart ända fram tills nu egentligen. Jag har redan varit inne på Stadion...

Men ibland behöver man omformulera sina mål... och ta nya och andra beslut. Självklart är det inte bara enkelt...

Efter att ha lagt beslutet åt sidan ett tag så har jag nu bestämt mig; det blir inget Stockholm maraton i maj. Med ca. 6 veckor till start så inser jag att förutsättningarna inte är de bästa för att genomföra ett sådant lopp... min envishet i all ära... men för att genomföra ett sådant lopp vill jag ge mig själv helt andra förutsättningar... ibland är det bra att kunna förvalta envisheten och sätta ett litet mellanrum mellan n & v, en vis...