I söndags, på dance-steppasset funderade jag till en början om jag hade tuggummi under skorna. Jag brukar inte störas av att det är trångt på passen men av någon anledning gjorde jag det då, fötterna och resten av kroppen liksom bromsade upp sig själv på något vis. Det tog en stund men sedan bestämde jag mig för att bara slappna av... och lyckades bra :-) Och plötsligt ville både fötter och resten av kroppen vara med och ta ut rörelserna i mitt egna energifält :-)
Ikväll var det inte tuggummi under skorna :-) Ikväll var det den här sköna känslan: av space, utrymme och mestadels flyt i mina steg oavsett om jag skulle kliva på, bredvid eller över brädan ;-) Kroppen vet och minns. Jag ÄR, denna underbara känsla.
Kvällens koreografi var både utmanade och skön, allt liksom länkades ihop till en inspirerande helhet. Svettigt naturligtvis. Och jag gissar flåsigt :-) Att jag gissar flåsigt har att göra med att jag sällan varken "hinner" känna det eller reflekterar över det under ett steppass, rörelseglädjen och energin gör att ev. trötthet liksom försvinner :-)
Det finns bara en nackdel med passet: det tar slut alldeles för fort och så är det ju med flera pass ;-) Ikväll hade jag gärna kört några extra varv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar