Jag vill gärna skriva något om kvällens yoga. Vet bara inte riktigt hur.
Kvällens pass var inriktat på att vara ryggradsöppnande.
Och nog öppnade det upp massor på alla möjliga sätt.
Utan att analysera så funderar jag, så här efteråt, på vad det är som händer i min kropp under passet. Samtidigt kan jag känna en blandning av mod, förundran och tacksamhet.
Under passets gång känns det inte som jag tänker på någonting, jag hör min egna andning och känner hur magen rör sig inåt och utåt vid andetagen. Plötsligt och rätt överrumplande, men samtidigt väldigt, väldigt stillsamt så är det något som griper tag i mig,
jag känner tårar som rinner nerför kinderna,
för ett kort ögonblick känns det inte alls bekvämt men så låter jag det bara vara,
jag följer andningen och rörelserna och jag känner hur något sakta släpper taget.
Det känns fint.
Efter passet känns det väldigt stillsamt i kroppen, jag är berörd,
samtidigt som jag känner mig avslappnad och väldigt trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar