Smygträning utan maxpuls

Det har blivit alldeles för många dagar utan träning. En hals som inte känns helt frisk ännu sätter stopp. Och jag försöker intala mig bra saker... "ta det lugnt"... "kroppen är smart"... bla, bla, bla. Just det försöker, ibland lyckas jag bättre, ibland sämre.

Men nu ikväll blev det lite träning i alla fall, lite annorlunda.

Mamma och jag har hjälpts åt att ta hand om ved, sågat och huggit. En oslipad yxa och en huggkubbe som till en början lös med sin frånvaro och min egna ovana gjorde att både smidighet, uthållighet och envishet sattes på prov. Tur att ingen ergonom gjorde en närmare studie på oss ;-)

Men den försvunna huggkubben dök plötsligt upp och jag kan säga att det gick betydligt lättare att klyva när jag inte behövde hålla till på marken, det kändes tom. riktigt skönt att få stå där och hugga :-)